Man kollar såklart en del på hundbloggar, och framförallt aussiebloggar. Man ramlar in på uppfödares sidor, kollar vad de har för hundar och vilka valpplaner som finns...Och man undrar: VART I HELVETE GICK DET SÅHÄR SNETT?

Att man avlar på utställningsmeriter (och ett halvkasst MH) som enda bevis på att hunden faktiskt ska gå i avel kan jag till viss del köpa, även att endast utställningsintresse för mig inte motiverar köp av brukshund... Vad som är en bra hund för mig behöver inte vara det för andra, jag fattar att vi alla har olika standard.

Att man väljer avel på hundar som är otillgängliga och kanske har stora rädslor- Ok jag kan köpa det (utan att för den skull tycka att det är vettigt) för olika uppfödare har olika visioner och man kanske anser att andra kvalitéer som hunden har väger upp detta. Jag hoppas dock att valpköparen (som kanske är mindre insatt i sitt valpköp än denne borde vara) blir upplyst om att dessa problem finns, och i stor grad kommer att nedärvas och KANSKE bli ett problem.

Det jag överhuvudtaget ALDRIG kan acceptera är avel på hundar som man VET att syskon, föräldrar osv har sjukdomar som bevisats ärftliga i hög grad? Hur kan man ens tänka tanken att avla på hundar där man vet att nära släktingar har EP? Talar man om detta för sina valpköpare? " Ja alltså, det finns EP i släkten, men de är ju så gosiga/snälla/ roliga/söta hundar, så det går nog bra?" VILL MAN säga till någon som precis fått ta bort sin lilla valp pga anfall att "Jo, jag trodde att detta kunde uppkomma men valde ändå att ta kullen"? Eller säger man helt enkelt att "Jag hade ingen AAAANING" när de senare ringer och gråter?

Att man avlar på släkt till bevisat sjuka hundar, när man vet att EP ofta uppkommer efter två års ålder innan de ens är två år gamla säger ganska mycket enligt mig! Jag kan inte tro annat än att det beror på girighet, man vill helt enkelt tjäna pengar på att mångla ut MÄNGDER med valpar, oavsett vad detta kostar valpköparen i förlängningen (och nu snackar jag inte i pengar)??? När det dessutom finns bevisade ögonsjukdomar, valpar som blivit blinda osv så fortsätter man ta kullar på dessa djur? Släng in låg eller ingen röntgenfrekvens och skaka om och Voilá- DEN PERFEKTA CHANSEN ATT FÅ EN SJUK HUND!

Jag vet att alla inte tycker att min hund är "bra" nog att gå i avel, jag inser också att han har sina svagheter, vilket alla hundar har. Jag kan åtminstone gå och lägga mig med gott samvete, för även om min hunds avkomma inte blir så bra på tävlingsbanorna som jag hoppas VET jag att de allihop blivit sociala, trevliga hundar som förhoppningsvis får med sig sina förädrars oberördhet för skott och deras möjlighet att lösa problem samt avreagera då de blivit skrämda.Jag vet dessutom att jag gjort mitt absolut yttersta för att inte bidra med fler rassjukdomar genom att DNA-testa, fast de kostar ganska mycket pengar...

Jag undrar om man sover gott då man avlar på rädda, sjuka och obevisat arbetsdugliga hundar? Gör man det så har man inget samvete, detta drabbar endast tredje part dvs valpköparna! Jag vill klargöra att jag inte skriver detta inlägg för att "snoka" "vara elak" eller "lägga mig i". Jag skriver det här inlägget för jag är ALLVARLIGT oroad för era hundars bästa, valparnas bästa och för rasens framtids bästa! Kanske måste det bli reg. förbud för fler och fler åkommor, avelsspärr på fler hundar och större styrning från SKK's sida. Trots att jag är för att människor får tänka själva, ta egna beslut och agera hyfsat fritt verkar detta som den enda möjligheten för att styra upp rasen och dena helt ovettiga aveln. Eftersom det verkar finnas människor som kan göra precis VAD SOM HELST för pengar och tänker lite eller inte alls så får väl reglerna klämma åt dessa "uppfödare"???

Idag var det till att kliva upp tidigt för att bada och föna Mr Schneebly. Vi var på plats i ridhuset strax efter nio, trots kaos på parkeringen utanför. Sara med Ascot och Catrin var redan där och hade hållit en plats till mig i det redan fullsmockade ridhuset- Sweet!

I vår klass var dett två hanar på plats Pax och Ascot. Man blir ju lite kluven om man ska hålla på sin egen valp, eller Lotusvalpen Ascot... Pax kom 1:a av dessa två, men sedan kommer det som var lite knepigt. I vår klass gick dessutom Northbay Rock On Summit, som står som tik i katalogen? I alla fall, den hunden vann klassen och blev BIR 6-9 mån, var det en tik borde ju Pax blivit BIM? Jag tänkte inte så mkt på det, men hur som helst kan det ju vara så att det stod fel i katalogen, och eftersom hunden bara har ett AKC-regnr kan jag inte kolla heller...

 Jag kunde ana utgången av tävlingen redan innan vi äntrade ringen, Pax och Ascot såg ut som småttingar jämfört med den betydligt mer utvecklade och pälsade importen... Precis så som jag förutspått blev det, men Pax fick ett HP och fin kritik i alla fall: Maskulin valp för tillfället i ngt luftigt stadium. Mycket bra benstomme och tassar. Lagom vinklad bak. Rör sig lätt från sidan. Slarvar lite fram och tillbaks. Trevligt temperament.

  Sara och ascot skötte sig mycket bra på sin första utställning!   Ja, Pax stod fint, vad matte gjorde vet jag inte riktigt...     Söta lilla Ascot var himlans nyfiken!

Catrin, Sara och så min plats och Pax i buren!

Sammanlagt var där nio aussies, Smiling Diamond's- valpar blev BIR och BIM 4-6 mån och i juniorklass tikar vann Dragonora Little Tigress Warrior över Missnutt's Divine Skye. Vi stannade inte och såg finalerna, ärligt talat är det lite skönt att slippa sitta i ett kallt ridhus och glo och vänta, jag säger som så: Låt utställningsaussierna ta hand om utställningsvinsterna, så vinner vi på bruks/lydnads/agility/vallnings-planerna sedan  

I lördags var det sök i ösregn, en liiite överladdad Lotushund den här gången, men han går så bra, så bra! Vi ska satsa på att tävla nästa år istället, jag vill inte tävla och blir besviken om det inte går vägen, och det vet jag att jag blir. Nu går han så jäkla bra, så jag tror iofs inte att lägre skulle vara ett problem, men vi får väl ta tre klasser nästa år istället? Spåret är egentligen klart, men jag tror det får vänta till nästa år det också, jag vill inte ta en skit-tävling i spöregn igen med taskiga förutsättningar för Lotusen nu när han har så mycket självförtroende...

Pax ska väl åtminstone köra apellsök under nästa år, men det är lååång väg dit! Jag vill prova köra en apell-sökstävling och då måste jag ju skita i spåret även att jag tror att det är klart tidigare, å andra sidan slipper jag träna ängsspår och kan köra lägre direkt. Jaja, det är ju bara ett helt lydnadsprogram att träna in  så vi får väl se hur långt vi kommer.

Hela helgen har mestadels gått åt till att träna hundarna, och med det kanonväder som har varit här och resultaten så har det varit en sant nöje!

Lördagen tillbringades i sökskogen. Lotus fick en dubbel pop-up och sedan 14 skick på dolda figgar- alla hittade! Härligt tempo och härlig attityd- nu har vi medvind och jag hoppas verkligen detta håller i sig!

Pax fick dubbel pop-up och sedan två dolda figgar, och löste sina fyra skick förnämligt. Han har ingen tvekan att rusa ut i skogen bara sådär och han älskar att hitta figgar. Det kan nog bli en finfin sökhund av den lilla gynnaren!

Idag har jag och hundarna varit själva i skogen då Catrin jobbade. Tur att vi har två skogar häromkring som är fredade under jakten (jakt på fredagar i ena sogen, och en-dagsjakt i den andra) så man slipper hålla sig inne under helgerna.

Lotus fick ett svårt spår rent terrängmässigt med mycket ris, omkullfallna stockar och väldigt brant både upp och ner. Fyra snusdosor och tre pinnar- allt med in. Sammanlagt var det kanske 600 m och tre vinklar. Påsläppet gick som en dröm- full fräs ut med näsan påkopplad, kollade av spåret bakåt 2 m, sedan vände han och så full fart åt rätt håll! Nu ska vi utöka längden och se till att få en annan spårläggare...Nu tror jag inte att det är där problemet ligger utan motivationsbrist (vilket vi fått reda på iom bättre blöning än bara pinnar) och problem och knorr med påsläppet som vi nu har löst! Tur att jag läste en massa gamla Canis-tidningar så jag fick tips om påsläpp och bakspår!

Pax fick 200 m med terrängbyte och ganska mycket lutning. Det gick toppen! Idag var första gången jag lade en pinne i spåret, förutom tre burkar, och han markerade den så himla fint och kom in med den dessutom! De har skött sig super hela helgen, och med detta väder dessutom kan man ju inte bara missa att livet är bra härligt ibland (ganska ofta!?!?!) Tog lite bilder på huliganerna:

  Posar i solen!   Finaste Pax med flygande öra (varför kan de inte bara se likadana ut???)  

Lejonkunge aka stengeten (han klänger som en apa i varenda stenparti!)

I fredags drog jag direkt efter jobbet för att inhandla lite viktiga saker (vin, kex, ost och chips) samt fyllde på mitt strumpförråd, innan jag tog hundarna i gamla Bettan och tuffade iväg mot Mullsjö. Efter att ha inväntat (och halvt förfrusit mig!) bästa brudarna blev det Idol och pizza på den lokala pizzerian, innan vi checkade in i en mini-stuga på Mullsjö camping.

Morgonen efter var det upp tidigt, och iväg till Isi och Ann Awes gård, där vallning väntade för hela slanten. Vi jobbade på tre stationer med djurhantering och jobb i trånga utrymmen, fålla in och ut och så i en lite större fålla med det man behövde öva på. Hela helgen bjöd på gott sällskap, god mat och bra träning, så allt som allt var det toppen! Jag kan dock inte påstå att lördagens fålla-in och ut gav så mycket, då Lotus var GALEN och betedde sig som han aldrig sett får förut, alternativt inte hade käkat på 2 veckor. Sedan blev det stadigt bättre under helgen, och det jag framförallt är stolt över är Lotus närarbete i tråna utrymmen där han blev rejält påhoppad av en bagge men ändå låg kvar och sa ifrån på ett helt korrekt sätt, utan att veka det minsta. Pax var första gången inne i fålla med får, och detåts ganska mycket skit, men Anna Brinning sa att hon var imponerad över hur god djurkänsla han hade så det känns också toppen!  

Lotus i fållan

Ja, jag tar i fåren och ja, jag skötte mig fint OCH det finns vittnen på det!

 Pax kan han också! Den lilla hunden går från klarhet till klarhet just nu!

Idag har vi varit på Oskarströms BK och tränat lydnad. Jag konstaterade snabbt att jag knappt känner igen min hund- Lotus har börjat gasa på järnet på lydnadsplan och har gnäll på fjärren och stegförflyttningarna på fria följet...WHAT? Det har väl ALDRIG hänt innan? Tycker dock han blivit mycket piggare sen vi bytte foder till Advance...

Pax fick köra lite gripanden av apporten, hopp-stå, ligg och sitt och ingångar och han var duktig han också. Vi behöver träna mer på att få in kommandon nu, och att få honom att fatta vilket som betyder vilket, för det är inte alls klart...

Imorgon ska vi på museum med skolan hela dagen, och torsdag har vi öppet hus och börjar inte förrän efter lunch. Som tur är jagas det inte i Plönningeskogen förrän på lördag, så jag kan ut och spåra trots älgjakt-KALAS!

När livet inte riktigt tar de vändningar som man trott, eller, flippar ur i en helt annan riktning är det skönt att ha fina vänner att luta sig mot! Tack för att ni finns!  

Veckorna har passerat i blixtfart, och jag har inte gjort så mycket annat än att kliva upp, gå till jobbet, jobba, gå hem, träna hundarna, promenera med hundarna, lägga mig, försöka sova och så samma sak igen och igen och igen... Att ständigt vakna med frågan VAD FAN VAR DET SOM HÄNDE? är i längden inget vidare kan jag avslöja! Nu känns det som jag vaknat upp (kanske i verkligheten?!?) och klarar av att se framåt och bygga upp något nytt och eget och kanske till och med ganska bra, trots alla OM och MEN och VARFÖR som fortfarande finns kvar där  

Hur som helst, mycket hundträning och mycket hundaktiviteter har det blivit, och det mesta av det bra också! Lotus och jag har börjat i en sökgrupp som artar sig toppen, iofs bara en träning än så länge men en ny på gång imorgon! Lydnaden går ruskigt bra, och numer klarar vi av ett helt OK framåtsändande UTAN grupp till och med, alla andra moment i högre-klass sitter som en smäck...Hade varit kul att ha spåret nu också, men nej tyvärr...Där är vi inte helt överrens om vad som egentligen ska göras, tyvärr! Kör mycket motivationsspår med godis för att få fint drag i linan igen, och det är på G! Spår på söndag, nu ska det bli snusdosor med godis i och jag håller tummarna för att det lossnar så vi kan anmäla t en högretävling i höst!

Pax har börjat nybörjarkurs i agility och lydnad och vilken liten hund jag har! Innan har han ju fixat stadgemomenten fint, men nu har det lossnat riktigt! Vi jobbar på snabba lägganden, plats med hakan i backen, ingågnar och första steget i fria följet. Vi har också lyckas lösa avlämningstrubblet på ett fint sätt, och numer söker han upp en igen för att få kampa mer, mer och mer! På agilityn klarar han fina målrakor m fyra hinder (mikro-mini låga såklart) och slalomingång funkar toppen från alla postitioner. Tunnlarna går bra och han är följsam och fin! Han har bra fokus, men är helt omöjlig att nå ifall han hittar godis på marken (eller tror att han hittar det)...Vi jobbar vidare på det! Promenader är mest en mission impossible då han ska plocka upp varenda jädra pinne han hittar och slänger sig framåt, bakåt, ner i diken osv för att han bara SKA ha dem! Jag har många blåmärken i knäveckan numer...

Spåret har gått bra det också, vi utökar sakta men säkert där också, och hoppas att han blir en bättre spårhund än storebrorsan!

Hundarna har det verkligen toppen här där de kan rejsa i trädgården varenda dag, och de leker toppenfint ihop! Pax har haft en "tuggperiod" då det mesta han fått tag på har rykt (bla den nya dynan i kenneln på jobbet, morr!) men det verkar ha lugnat sig nu!

Vi har anmält till en utställning om ett par helger också och jag hoppas att öronen ska sköta sig just den dagen. Idag verkar det som att vi fick tag på får också, så jag hoppas det löser sig där med. Tja, nu rullar det på....