Man kollar såklart en del på hundbloggar, och framförallt aussiebloggar. Man ramlar in på uppfödares sidor, kollar vad de har för hundar och vilka valpplaner som finns...Och man undrar: VART I HELVETE GICK DET SÅHÄR SNETT?

Att man avlar på utställningsmeriter (och ett halvkasst MH) som enda bevis på att hunden faktiskt ska gå i avel kan jag till viss del köpa, även att endast utställningsintresse för mig inte motiverar köp av brukshund... Vad som är en bra hund för mig behöver inte vara det för andra, jag fattar att vi alla har olika standard.

Att man väljer avel på hundar som är otillgängliga och kanske har stora rädslor- Ok jag kan köpa det (utan att för den skull tycka att det är vettigt) för olika uppfödare har olika visioner och man kanske anser att andra kvalitéer som hunden har väger upp detta. Jag hoppas dock att valpköparen (som kanske är mindre insatt i sitt valpköp än denne borde vara) blir upplyst om att dessa problem finns, och i stor grad kommer att nedärvas och KANSKE bli ett problem.

Det jag överhuvudtaget ALDRIG kan acceptera är avel på hundar som man VET att syskon, föräldrar osv har sjukdomar som bevisats ärftliga i hög grad? Hur kan man ens tänka tanken att avla på hundar där man vet att nära släktingar har EP? Talar man om detta för sina valpköpare? " Ja alltså, det finns EP i släkten, men de är ju så gosiga/snälla/ roliga/söta hundar, så det går nog bra?" VILL MAN säga till någon som precis fått ta bort sin lilla valp pga anfall att "Jo, jag trodde att detta kunde uppkomma men valde ändå att ta kullen"? Eller säger man helt enkelt att "Jag hade ingen AAAANING" när de senare ringer och gråter?

Att man avlar på släkt till bevisat sjuka hundar, när man vet att EP ofta uppkommer efter två års ålder innan de ens är två år gamla säger ganska mycket enligt mig! Jag kan inte tro annat än att det beror på girighet, man vill helt enkelt tjäna pengar på att mångla ut MÄNGDER med valpar, oavsett vad detta kostar valpköparen i förlängningen (och nu snackar jag inte i pengar)??? När det dessutom finns bevisade ögonsjukdomar, valpar som blivit blinda osv så fortsätter man ta kullar på dessa djur? Släng in låg eller ingen röntgenfrekvens och skaka om och Voilá- DEN PERFEKTA CHANSEN ATT FÅ EN SJUK HUND!

Jag vet att alla inte tycker att min hund är "bra" nog att gå i avel, jag inser också att han har sina svagheter, vilket alla hundar har. Jag kan åtminstone gå och lägga mig med gott samvete, för även om min hunds avkomma inte blir så bra på tävlingsbanorna som jag hoppas VET jag att de allihop blivit sociala, trevliga hundar som förhoppningsvis får med sig sina förädrars oberördhet för skott och deras möjlighet att lösa problem samt avreagera då de blivit skrämda.Jag vet dessutom att jag gjort mitt absolut yttersta för att inte bidra med fler rassjukdomar genom att DNA-testa, fast de kostar ganska mycket pengar...

Jag undrar om man sover gott då man avlar på rädda, sjuka och obevisat arbetsdugliga hundar? Gör man det så har man inget samvete, detta drabbar endast tredje part dvs valpköparna! Jag vill klargöra att jag inte skriver detta inlägg för att "snoka" "vara elak" eller "lägga mig i". Jag skriver det här inlägget för jag är ALLVARLIGT oroad för era hundars bästa, valparnas bästa och för rasens framtids bästa! Kanske måste det bli reg. förbud för fler och fler åkommor, avelsspärr på fler hundar och större styrning från SKK's sida. Trots att jag är för att människor får tänka själva, ta egna beslut och agera hyfsat fritt verkar detta som den enda möjligheten för att styra upp rasen och dena helt ovettiga aveln. Eftersom det verkar finnas människor som kan göra precis VAD SOM HELST för pengar och tänker lite eller inte alls så får väl reglerna klämma åt dessa "uppfödare"???

 

Tina

26 oktober 2010 20:42

Satt för ett par timmar sedan och diskuterade/surfade tillsammans med en av våra vänner och pratade om EXAKT samma sak! Kollade hunddata, kullar/föräldrar /syskon där nästan BARA föräldradjuren var HDrtg och inga syskon varken MHats eller röntgats. Flera där dessutom de få av syskonen som MHats fått 4or o 5or på skott. Jag har på sista tiden fått flera förfrågningar om att använda hanar ur min första kull till tikar som varit skottberörda. I den kullen finns det dessutom flera som ÄR skottberörda så någon kunnighet om avel har man knappast då....Jag kan tänka mej att en tik som är skottberörd men har jäkligt bra vallmeriter(eller andra meriter,egenskaper som man vill ha i rasen) och en kunnig uppfödare kan gå i avel MEN då ska man veta vad man gör och veta vad man ska para med och VEM som ska köpa valparna. Så länge folk köper valparna så kommer det att fortsätta så här precis som med andra raser-blandisar t.ex....tja lite funderingar från en som inser att ju mer man lär sej dessto svårare blir det. Det är säkert många som inte tycker att min tik heller ska gå i avel utan meriter, men jag tycker att hon tillför rasen något med sitt stabila psyke och hon har alltid varit väldigt sund och frisk med en stor förmåga att koppla av när hon ska. Vi som avlar måste bestämma oss om det är värt det varje gång vi väljer avelsmaterial och den perfekta hunden finns inte, men vi ska kunna ha gott samvete inför våra valpköpare i alla fall, och ställa upp om det trots det händer något! Tja lite tankar så här på kvällskvisten...

http://www.tillyhills.se

 

Sabine

26 oktober 2010 20:50

Jag håller med och jag håller också med Tina här ovan angående VEM som köper valparna..att det finns undantag..inte att man ska avla på sjuka hundar men tex som mitt eget exempel med Jasmine som kanske kommer avlas på utan några stora meriter men däremot med utmärkt hälsa,DNA testad och den mentala biten såsom jag vill ha den,att jag HAR redan valpköpare,många uppfödare och en del som följt henne innan jag fick henne.Så undantag finns alltid.Dock sjuka hundar finns det inga undantag,de ska INTE avlas på!

Och de som ägnar sig åt sådan avel du beskrver borde skämmas

http://ds-aussies.moonfruit.com

 

Maja, Ache & Link

26 oktober 2010 21:02

Bra skrivet Lisa! Måste jag säga mer. . .

http://greatwarrior.bloggplatsen.se

 

Malin m. Vegas

26 oktober 2010 21:25

Ja du Liza. Vad ska man säga.. Man blir ju helt matt, att det finns sådana så kallade uppfödare. Man blir ju vansinnig.

http://truefriend.bloggplatsen.se

 

Sanna Tijah Älva Pippi

27 oktober 2010 00:55

Nej Lisa du är allt för snäll...

http://www.sugarwinds.se

 

Marie L

27 oktober 2010 20:02

Helt rätt skrivet, MYCKET VIKTIGA SYNPUNKTER! man blir ibland mörkrädd när man läser om olika kombinationer inom vår fina ras!!!!! Jättetråkigt att det finns oseriösa människor som förstör för alla seriösa uppfödare som kämpar för att bevara/förbättra vår härliga ras.

http://www.123minsida.se/minos

 

Catrin

27 oktober 2010 22:39

Bra skrivet Liza! Jag kan bara hålla med i föregående skrivna kommentarer. Det är ett stort ansvar att vara uppfödare, och inte bara att ta en kull valpar på sin tik. Ska vi kunna köpa hundar att jobba, träna och umgås med så måste ju klart mentalitet och hälsa vara det primära att ta hänsyn till i aveln.

 

Jenny

29 oktober 2010 14:12

Tack för bilderna!Jag håller med om det du skrivit här. Många som inte bryr sig om deras tik/hane inte håller måttet eller uppfyller kraven för att användas till avel. Tyvärr. Många har därför träffat på Aussies som inte är som de ska vara, och därför har många fördomar om rasen... Vi vill ju att så gott som alla ska tycka att det är en trevlig ras! Därför är det viktigt att man verkligen tänker efter noga, innan man använder sin tik eller hane till avel!

http://sallyswe.webs.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...