Jaha, under veckan som gått har "lillkillen" blivit en stor pojke. Han har nämligen lärt sig lyfta på benet, eller lyfta och lyfta, men han parkerar benet uppe på en höjd när det ska pinkas. De allra flesta gångerna är det fortfarande "sittkiss" som gäller, men han försöker bli stor nu i alla fall!

Under veckan har vi hunnit med att spåra en gång, och det gick alldeles ypperligt för brunbjörnen. Han tuffar på så himla fint, ibland undrar jag om han vet vad han gör för han ser ganska disträ ut. I slutet på hans spår dök det upp en wachtel som jag shasade bort innan vi tog slutapporten, och vi mötte tjejen (med hennes 2 lösa hundar) nere vid bilarna efteråt. Hon var förvånad över att någon var ute med hundarna där mitt på dagen för hon brukade vara ganska ensam i skogen. När jag upplyste henne om att hennes huns flugit fram mot Pax men att jag shasat iväg honom och sedan sa att det var tur att jag hade en snäll hund som inte ville bråka sa hon : Ja den här är ju riktigt hundaggressiv den också! Hon hade inte ens ett koppel med sig ut i skogen trots att hon hade hundaggressiv hund som dessutom sprang långt ifrån henne och inte kom på inkallning...Strategiskt var ordet, sa Bill!

Lotus fick ett lite knixigt spår som Catrin lagt, och jobbade bra. Stundtals tycker jag att han var lite fladdrig, och upptaget hade nog blivit ett bakspår om nu inte matte vetat vartåt det gick... Han fick i alla fall med sig 3 pinnar, 4 burkar och ett slut tillbaka, så oavsett var jag nöjd. Han hittade ju spåret också, bara det liksom...

Idag var vi ute i snöslask för att köra sök. Lotus fick 2 pop-uper för att vi haft uppehåll, resten var dolda figgar. De flesta klarade han galant, men sedan fick han springsjuka och bara for runt som en jädra missil och var mest ute på 200 m och letade. Han sprang förbi en figge 2 gånger precis intill och jag kände mig halvgalen. Efter detta härliga lilla tilltag gick han ner till en stor vattenpöl och badade- RIDÅ!

Hur som helst lyckades jag få honom att ta figgen och minnas vad han skulle göra och de två sista slagen blev bra. Trots att han sprang så jäkla mycket såg jag inte en tendens till trötthet på honom, så antingen har han skaffat mer energi eller så finns det därinne hela tiden...

Pax fick fyra figgar, varav två pop-uper på den första och sista. Han gick toppen, och hade ingen tvekan på att gå ut på mittskicken. Han går rakt och fint dessutom, så han är så himla duktig! Lydnaden är det ju lite si och så med, trots att vi övar hur mkt som helst verkar inga kommandon fastna... Imorgon ska vi ut och spåra igen, jag tror att Sara och Ascot kommer med ut dessutom, och kanske Catrin också!

 

Maja och Link

21 november 2010 02:37

Fan vad kul att björnungen går så himla bra! Men undrar om han inte är döv eller nåt? du får nog köra kroppskommandon på honom eller nåt i lydnaden, haha!

Blir det sökappell eller spårappell nu då? Tufft val verkar det som!?

http://www.greatwarrior.bloggplatsen.se

 

Tina

21 november 2010 17:11

Otrevliga överraskningar i skogen är ju inte så kul. Det finns en massa konstigt folk verkligen... Vad kul att du träffar på de Halländska Tillyhillsarna - hälsa ifrån gamlamatten!

 

Sofie

21 november 2010 22:05

Vad lustigt! Milo lyfte också på benet för första gången den här veckan, dock är det fortfarande endast en engångsföreteelse så jag väljer att fortfarande se honom som en liten valp. Ingen pubertal slyngel här inte ;)

http://aussiemonster.se

 

Sofie

22 november 2010 11:30

Usch ja, lydnaden... Låter lite som samma status som hos oss. Jättebra moment om de är frivilliga, vid försök till signalkontroll är han överallt och ingenstans. Man kommer ha en del kala fläckar på huvudet den dag vi är redo för tävling, haha!!!

http://aussiemonster.se

 

Camilla

23 november 2010 15:01

Ja det var ju TUR att din hund var så snäll.....åhhhh! Hur tänker folk?? (inte alls ibland:(
Kanske han har vaxkakor i öronen den lille björnen =)
Spår å sök funkar ju klockrent...där ligger vi långt efter :)

http://www.gizmobus.bloggplatsen .se

 

Sabba

23 november 2010 19:20

Kan vara så att brunbjörnar inte tar kommandon? Det finns väl en anledning till att de inte hålls som sällskapsdjur. Men att jobba med instinkterna, det tror jag på. Söka efter föda och para sig och sånt.

http://www.sugarwinds.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...