Såhär käftig var jag inför säsongen 2010. I stora drag kan man bara säga att det har gått åt helvete med alltihop, och satan vad jag får bita i det sura äpplet!

SÖK

Sök är det vi kommer satsa på under 2010. Här är de rimliga målen att:

Tävla Lägreklass, uppflytt till Högre.

Tävla Högreklass, uppflytt till Elit.

(Tjaaa... Iom att jag flyttar ofta och gärna har det varit svårt att inte få "glapp" i träningen. När hunden gått bra har jag inte haft nån grupp och när jag haft en grupp har hunden gått skit, liiite moment 22.)

SPÅR

Tävla Högreklass, uppflytt till Elit

(Vi har provat att tävla det här eländet, spåret tappat efter 3:e pinnen. Numer har vi ett jäklar så mycket bättre påsläpp i alla fall. Bortlottad från 3 tävlingar dessutom)

DRÖMMÅL

Börja träna agility samt tävla klass 1.

Komma igång med vallningen igen och starta på ASCA-prov.

Få tillbaka motivation för lydnaden och möjligen göra ett försök att kvala till SM under hösten.

(NO NO NO! Inget av detta har hänt och kommer troligtvis inte att hända heller. SM-lydnad får vi väl se om vi ger oss på nån annan gång...)

Jag vet inte riktigt hur man ska förklara våra usla resultat, men det känns mycket som att fokus och energi lagts på att orka gå upp på morgonen och existera normalt på jobbet mesta av tiden. Vi har dock tränat mycket, och jag tror att vi har en riktigt fin grund att stå på inför säsongen 2011. En annan sak man inser nu när man blivit uppflyttad i klasserna är hur enormt mycket mer tid det tar så fort man klarat lägre klass. Nåja, jag har ju inget vettigare för mig än att träna hundarna och mig själv, så så svårt ska det väl inte vara?

Julen har tillbringats hos mor och far i all enkelhet och det har varit toppen att bara få komma bort lite från mitt egna och fokusera på lite annat ett tag. Imorgon lämnar jag dock den här lugna oasen och beger mig norröver, mot Enköping och mina bästa, galnaste brudar!

Den här veckan har det blivit två pass agility för Pax. Ena dagen körde vi runnings (såklart) samt lite svängträning med fokus på tighta svängar (för det han Maja sagt att vi ska). Han har sån himla talang för det här med agility den lilla killen, och bra drag under galoscherna! Andra passet blev bara runnings, och ibland så verkar han faktiskt fatta vad han gör...Vi får väl se vad Maja tycker när vi visar upp detta efter jul!

Annars så har det varit mycket utevistelse under helgen, och jag och Catrin har envist harvat i skogen trots mängder med snö! Uppletande blev det både i lördags och idag, för det var i stort sett det enda som gick att göra. Pax har för första gången hämtat in en leksak OCH lämnat av densamma, så det får man vara nöjd med! En massa bilder blev det i alla fall!

  Abby     Abby och Tilda        

En varghona blir jagad av en björnhona, tycks dra ifrån men snubblar på mållinjen och fastnar i en varg-grop!   

Tilda 

Hundrace! 

Den här veckan har det kommit mycket snö, men trots det trotsade Catrin och jag all snön och gav oss ut i skogen. Vi trodde kanske att vi skulle kunna spåra, men det var ganska mycket snö även inne i skogen så vi lade upp ett sök med sex grejer istället. Lotus for fram ganska obehindrat trots att det var tungsprunget och jobbade fint. Alla grejerna med in och han hade god ork kvar. Abbey körde på lika fint hon också och fick in samtliga saker. Sedan körde Catrin lilla tilda (dvärgschnauzer) och gud vilken vilja det finns i den lilla kroppen! Tre föremål in även att de inte låg på fullt djup så jobbar hon lika hårt som aussierna! Pax fick se Catrin lägga ut grejen t honom, och hämtade den fint och kom in med den. Han hade lite kiv med att fatta att dte var en sak och inte en människa som skulle med in...Men han tog åtmistone in saken och det var mer än jag väntat mig!

Grabbarna bus!

Igår var jag i ridhuset och körde agility och då först och främst running. Nu när farten gått upp rejält och han lärt sig sikta på plankan inser jag svårigheten med att få till tillräckligt många bra träffar på plankan. Pax uppvisar också sina dåliga sidor då det blir fel och gapar och biter i armarna när han måste göra om, stolle!

Så blev det lite spontan startträning, vilket han greppar direkt och så svängträning. Jag kunde aldrig tro att det var så svårt att gå från handling på liten hund till stor hund, men det är verkligen en utmaning! Dock är det än så länge bara skoj för man kan se sådana otroliga framsteg varenda gång man tränar, till skillnad från lydnaden, ha ha! Vi kommer kunna starta vår tävlingskarriär lagom till treårsdagen i den här farten...  

Dessutom, riktigt rejält skiträdd med en puls på 200 och adrenalinet pumpande ur öronen! Att folk kan vara så urbota pantade!

Att avel inte är enkelt, det är jag medveten om. Att saker och ting kan slå fel trots de bästa intentioner har jag också full förståelse för. Men när folk saknar fungerande hjärnverksamhet eller bortser från att använda densamma så blir man till slut helt tokig!

Klargörande 1: För dem som missade mellanstadiets matteundervisning kommer här nu en förklaring på MEDELVÄRDE. När man talar om medelvärde i samband med MH-test menar man den RÖDA linjen som finns i spindeldiagrammen. Medelvärdet räknas ut på så sätt att man ta siffrorna för ALLA aussies som har gjort MH,  adderar (plus) dessa och dividerar (delar) med antal hundar som gjort MH- Taddaaa! Medelvärdet! Den röda linjen visar alltså hur bra "medelaussien" är, inte den bästa hunden och inte den sämsta, utan MEDELAUSSIEN. Nu kommer den skrattretande delen, det finns människor därute som på fullaste allvar tror att den röda linjen representerar IDEALAUSSIEN, att det på något sätt är "bäst" att ha en hund som är nära den röda linjen!?!?!

För er vill jag ta ett exempel: medelaussien har 2,någonting (2.3?) på skotten. Den som nu tror att en 2:a (och dessutom en 2:a på väg mot 2.5) är bättre än en 1:a RÄCK UPP EN HAND! Nu hoppas jag att samtliga sitter på sina händer, för vem som helst kan ju fatta att en 1:a är ABSOLUT bäst, även om en 2:a och till och med en 3:a är godkänt, eller? Vid det här laget borde även de minst mattekunniga vara införstådda med att en hund som ligger nära medelvärdet inte på något sätt är en bra hund, utan en medelbra (eller medeldålig) aussie och en lite under medelvärdet bra brukshund. Nu är det fritt fram för alla att sluta skryta om sina "topphundar" som ligger så nära idealet som man kan komma- det är DITT eget ideal i så fall, låg min hund precis på den röda linjen på allt skulle jag personligen gråta blod.

Klargörande 2: En hund som är "supersocial" och "supertrygg i sig själv" har inte en 1:a el 2:a på hanteringen. Jag är ledsen, men en normalt trygg och social hund har minst en 3:a och ser inga som helst problem med att bli hanterad oavsett om tävlingsledaren har smutsiga fingrar/snorkråkor i näsan/konstig parfym eller om hunden precis har löpt/ska löpa/var bajsnödig/hade suttit i bilen hela dagen ELLER om det varit en löptik där innan! Samma sak med att snacka bort att skotten i pasivitet inte gick så bra, möjligen på grund av ovanstående orsaker (eller att skytten var skelögd kanske?), men i aktivitet är hunden skottfast minsann! Lägg av och skryt om "fina MH-resultat" när vem som helst som vet hur man tolkar ett MH-protokoll kan se att så är inte fallet! Det blir bara så jädra pinsamt när man ännu en gång läser om hundar som var för varma/kalla/pigga/trötta för att klara sitt MH på ett bra sätt. Om man nu fortfarande tror att en 3:a-5:a på skotten är bra och därför skryter, kan man utbilda sig till MH-figurant och så gå med på MH:n för flera olika duktiga beskrivare. Då får man snart snurr på det och kanske kan förstå att andra förfasas över att "MH:t gick bättre än jag trodde" när hälften av valparna i kullen har siffra 3-5 på skotten! HALLO!?!?!?! Vad i helsicke hade du förväntat dig då??? Samma sak med kamp- en hund har inte "massa lek och kamp" om den hamnar i ruta 1-3 på leklust och 1-3 på gripandet, för en hund med massa kamp "griper inte tveksamt med framtänderna". En hund utan kvarstående rädslor hamnar inte i ruta 3-5 på momenten 6d och 7d, tyvärr. I så fall var din beskrivare full alt. blind och då borde du packat ihop din hund och dragit, samt anmält det hela till SBK.

Klargörande 3: Avkommor till sjuka hundar blir sällan bättre än sina sjuka föräldrar. Rädslor är det som nedärvs starkast. Detta är FAKTA! Man kan inte säga att man gjort allt man kunnat när man avlat på C-höfter (omröntgade såklart, då har ju C:t aldrig funnits!!!) eller på hundar med flera drabbade syskon. En etta på en armbåde och ett C i en kull är inte TOPPENRESULTAT, särskilt inte då fler hundar ska röntgas innan alla i kullen är röntgade. Det är inte alls konstigt att hundar som själva inte klarar hanteringen får valpar som har samma problem oavsett träning. "Men han är social med folk han känner" - Glöm bort den formuleringen helt, tack. Det finns ingen som helst anledning att mäta socailitet med för hunden kända människor. Varför? För att det inte mäter socialitet, punkt!

Klargörande 4: Det finns absolut ingen anledning till att skämmas över att en hund inte var så bra som man hoppats/trott. Hunden kanske visar up en massa rädslor på MH som man absolut inte trodde skulle finnas- och det är tufft! Vad som inte är det minsta tufft är att fortsätta hävda att denna hund ska gå i avel, gärna med en lika kass partner för att riktigt addera än fler dåliga sidor till den usla genetiska soppan. Alla hundar ska inte ha valpar, tyvärr är det så! Många aussies idag är inte lika bra som medelbrukshunden och det är ett väldigt stort problem. Jag tycker att man oavsett resultat ska vara nöjd över sin hund, och just den hunden kanske passade bättre än en hund med mer kamp/lek/agression osv hade gjort hos just den personen. Men låt oss för fanken avla mot att höja statusen på våran arbetande brukshundras så att man slipper bli utskrattad varje gång man vågar sig ut på nya territorier som schäfer/malle-folket redan pinkat in. Det är så himla trist att alltid behöva bevisa sig, och har man inte mycket skinn på näsan kanske man inte ens går dit alls trots att man i sanning har en superaussie! Ett Lp1 och Lp2 är inte "högt lydnadsmeriterad" hos en brukshund, tyvärr. Inte ens hos en medelaussie. Hunden är ingen "spårstjärna" för att den klarar apellspåret. Nån pinne här och där i klass 1 agility är inget bevis på "superstor arbetsmotor" och att hunden tittar mot fåren på ett kort betyder inte att den hunden har "supermycket vallanlag" heller.

Min nästa hund kommer INTE att bli en aussie med den utvecklingen som man ser nu, och jag som hanhundsägare får inte den minsta lust att ställa min hanhund till förfogande för avel. Om så många aussieuppfödare är så in i bomben blåögda att de avlar på vad som helst och dessutom skryter med meriter som inte finns, då vill inte jag vara med. Denna förannade mantaliteten som härskar i aussivärlden just nu får mig bara att vilja spy.