Kan efter att ha tillbringat helgen i en monter på My Dog inte annat än förfäras. Jag har träffat ett gäng korkade människor,  men jag har också insett att det måste finnas andra, än mer korkade människor som talat om för de här stackarna de roligheter som jag hört!

För att detta inlägg ska hålla sig någotsånär till sanningen (fakta) vill jag först demonstrera vad det står att hitta i Nationalencyklopedin om man slår på ordet brukshund:

brukshundar, grupp hundraser med arbetsuppgifter i människans tjänst. Exempel: inom polisen och militären, som lavin-, drag- och räddningshundar samt som blindledarhundar och vallhundar. Av Sveriges drygt 300 hundraser och varianter av raser räknas ca 30 som brukshundar, bl.a schäfer, collie och boxer.

Nu när vi har definitionen klar för oss kan vi då tänka följande scenario:Många människor kommer fram till montern för att kela med Pax, många frågar efter ras och är helt klart i hundköpartankar. En del tar min förklaring om hur rasen är med intresse och konstaterar att de kanske inte har sådana tränings/tävlingsambitioner med sin framtida hund och säger att nej, nån aussie blir det nog inte...

Sedan kommer då gänget man förfäras över: Experterna! De har nämligen redan bestämt sig för att köpa en aussie, men frågar ändå vilken ras mina är. När jag svarar aussie rynkar de på ögonbrynen och talar högljutt om att så ska minsann inte deras blivnade hund se ut. När jag lite försynt frågar hur den ska se ut svarar vederbörande att deras valp ska vara blue-merle, ha blå ögon, fluffig päls och vara myyyycket kraftigare! Sedan går diskussionen in på aktiveringskrav; de vill ju inte hålla på att träna så mycket, kanske nån dag i veckan eller så och det har deras uppfödare sagt att det kommer att gå utmärkt, för den typen av aussie är en lugnare typ! Jag gör stora ögon och frågar om de vet att de köper en brukshund, och jo det vet de men deras uppfödare har sagt att den här ursprungliga varianten som de ska köpa har en så bra av-på knapp att de inte behöver en massa träning hela tiden, till skillnad från de fula, arbetande hundarna som liksom de fula BC:na stressar omkring hela tiden... Jag får höra en mängd argument för aussien som icke-brukshund. Jag hör också många bra förklaringar på saker som jag undrat lite hur det ligger till med, vad sägs om:

1. Det är omöjligt att valla med Lotus. Han är nämligen alldeles för tunn, så han kan absolut inte klara av att flytta djuren. OM han skulle bli stångad så kommer han dessutom inte klara av det...Häpp! Man glömde visst bort att det finns BC-tikar på 10-15 kg som klarar av att flytta djur hur bra som helst, OCH klarar av att handskas med svåra djur. Saknas viss djurkänsla hos människorna där kanske...Med det resonemanget vore ju typ en Berner Sennen en ultimat vallhund, stor och fluffig!

2. Mina hundar får inte ställas ut, det är därför många bruks/vallavlade aussies inte har spec. mkt utställningsmeriter. De får automatiskt en nolla, för de följer inte rasstandarden ("och så är det ju mycket roligare för publiken att se en fluffig, showig hund") Sen kan man ju fundera på hur effektivt det är att "showtrava" runt fåren i 6-8 tim i sträck utan vila...

3. Många bruks/vallavlade hundar klarar inte av sitt arbete pga klimatet och deras alltför tunna päls. Ja, jag antar att dessa kunniga människor (och uppfödare, vars kunskaper "smittat" deras valpköpare) inte vet om att t ex labradorer gärna dyker i nästintill nollgradigt vatten för att apportera fågel. Men det kanske beror på något annat att de klarar den kylan med mindre päls än den minst pälsade aussie jag sett? Eller vet inte labbeägare om att deras hundar inte klarar kylan, och därför dör ett gäng varje år när deras förare trilskas med att jaga trots att det inte är helt gynnsamma förhållanden...Shit happens! SBK gjorde också en miss när de bestämde att Rottweilers får bli Tjh- de kommer ju stryka med direkt pga sin alltför tunna päls- men lite spill får man räkna med!

Jaha, där satt jag med lång näsa och inser att mina hundar gör saker de egentligen inte klarar av, utan att jag visste det minsta om det! För mig finns det en del saker man inte KAN bortse från gällande avel:

Aussies är brukshundar- PUNKT. De ska ha viljan att träna olika dicipliner för det är det brukshundar gör. Om man ska använda en hund i "människans tjänst" är det väl bra att de VILL jobba? Gärna mer än nån dag i veckan och lite på skoj, det skulle i alla fall jag tycka vore bra om jag låg ute i fält och smög på fienden. "Nehej, Nisse är ju den lugnare typen och vill inte jobba idag, så jag hoppas att fienden kan komma på torsdag när han vilat sig i form, annars är det nog dags att hissa vit flagg..."

Rasklubben har ett gäng krav för att man ska få valphänvisning, kraven är lågt ställda och klarar man inte ens de kraven så kanske man är ute och cyklar? Eller tycker man som uppfödare då att Rasklubben är bullshit? Eller anser man att man inte behöver följa vad Rasklubben säger, för de jobbar väl ändå inte för rasens bästa...väl?

På vilka grunder avlar man en brukshund som inte ska vilja jobba och vars främsta syfte är att vara "korrekt" byggd så att den kan springa snyggt i en ring? Det vore intressant ifall någon kunde tala om för drevrar att de borde skaffa längre ben så att de kan springa ifatt och döda sitt byte själva, istället för att lufsa runt i skogen i timmar, idiotiskt skällande! Men så har jag alltid sagt att drevrar är särdeles ointelligenta hundar! De borde ju fatta att man inte kan springa omkring i samma tempo i skogen i mååånga timmar med den där inkorrekta ryggen- alldeles för lång är den ju...Men jag säger då det, drevrar, inte ett skit fattar de!

Att avla utan annan meritering än utställningsmeriter är ett HÅN mot en BRUKSRAS. Det är ju just meriteringen som gör brukshundar till brukshundar: Att kunna prestera i pressade lägen när det väl kommer till kritan, att förtsätta jobba trots att det tar emot, att vilja mer trots att vädret suger, matte är trött och det doftar löptik. En hund som inte vill kontrollera fåren är en kass vallhund, oasett lämplig päls, korrekt byggnad och aldrig så många utställningsmeriter. Kolla vad utställningsmeriter och korrekt byggda hundar med mycket päls hjälpte collien att bli- världsmästare i precis ingenting! Men eftersom de rör sig så snyggt, har mycket päls och är anatomiskt korrekta borde de ju vara idealiska vallhundar! Nähä- inte det? VA?  Det hjälper liksom inte mycket att vara världsmästare i lydnad, spår, sök, skydd och vallning "i smyg". Men låt oss alla, i sann LottapåBråkmakargatan-anda tala oss varma för allt våra hundar visst kan-i smyg, fatta varandras händer och sjunga "We shall overcome" så går det säkert åt helvete med Australian shpeherd-rasen också!