Satt och funderade igår på vad man egentligen menar med begreppet "aktiv sällskapshund". Anledningen till att jag undrar är att jag har människor i min närhet som har köpt hundar av raser som tollare, aussies och rottisar med deklarationen "aktiv sällskapshund" från sina uppfödare.

Och man börjar bara undra...

Begreppet "aktiv sällskapshund" för mig innebär att man har valt en hund i rasgrupp 9 och använder den här hunden för hundsport, t ex agility eller spårar nån gång i veckan, samt att hunden är med på de allra flesta aktiviteter ägaren gör. Jag anser nämligen att även en sällskapshund behöver få jobba med hjärnan, även att det kanske inte behöver betyda avancerad lydnadsträning varje dag. För mig är en tollare absolut ingen "aktiv sällskapshund", vad jag anser om aussies som sällskapshundar vet ni redan, och rottisar? HALLÅ? Hur får man en ras som rottweiler att vara en sällskapshund? Jag fattar inte!

Jag förstår att många människor har det jobbigt med sina hundar när man köper sig en "aktiv sällskapshund" som visar sig kräva många timmars träning för att må bra. Så länge som människan som köpt hunden är villig att lägga alla dessa timmar på hundträning så är det väl helt OK, men om det inte är fallet måste man tänka på vilket hemskt liv som ligger framför den stackars hunden! Tänk att alltid känna dig full av energi och spring i benen och vara totalt oförmögen att slappna av och bara ligga stilla, att vara så rastlös så att det bara spritter i kroppen och den enda feedback du får av "den som bestämmer" är irritation över att du inte ligger stilla inomhus! Många säger att det omplaceras för mycket hundar i Sverige, men jag säger snarare tvärt om- det omplaceras alldeles för lite! Alla de som köpt fel hundras och inte vill ta det stora ansvaret borde omplacera både för sin egen och inte minst för hundens skull!

Många av de hundar som gapar, stressar omkring inomhus, drar hysteriskt i kopplet, revirpinkar överallt och ingenstans och bara är allmänt jobbiga skulle säkerligen bli trevliga hundar med rätt mängd träning. Det krävs flera, flera timmars hängiven träning/motionering i veckan för att en hund av t ex en bruksras ska bli nöjd och harmonisk. Jobbigt? Ja ibland, när man är sjuk och bara vill dö så fort man ens tänker på hundträning så är det jävulskt jobbigt att släpa sig ur soffan, men man bara gör det ändå- FÖR HUNDARNAS SKULL!

Om man ska ha en bruksras eller en vallhund eller en arbetande jakthund för den delen så måste man inse att det bara är att bita i och ge hunden den aktivering som den behöver. Alla behöver inte en så aktivitetskrävande ras, ska man bara köra ex rallylydnad två gånger i veckan kanske det duger gott med en enklare, mindre krävande ras?

Jag älskar snabba bilar! En Ferrari eller en Lotus, eller en Lamborghini med en vrålande motor och kapacitet att köra riktigt, riktigt snabbt är en dröm för mig! Men ska man ha bilen till att puttra omkring hyfsat lagligt fram och tillbaka till jobbet, gymmet och affären då och då så behöver man inte ett vrålåk med hundratals hästkrafter, utan då duger det kanske med en pålitlig Peugeot från -98???

Mitt alldeles egna vrålåk!