Idag är det en sån där gnälldag, och de som läser min blogg som fått för sig att jag hatar hundar och särskilt mina egna bör inte läsa vidare, eftersom det intrycket kan komma att förstärkas ytterligare...

Det var en gång en matte som var så urbota korkad att hon kom på att hon behövde en hund till. Varför? Jag vet inte, men så börjar i alla fall sagan om "Hundvalpen från helvetet".

Jag vet inte vad jag gjort för ont i livet, eller varför någon tycker att  jag behöver ett straff, men ett straff har jag fått och det med råge! Pax är en sån fruktansvärd slyngel just nu, så jag orkar knappt se honom. Han ligger inte stilla och sover på nätterna, som normala hundar gör, utan sysselsätter sig med att vanka omkring och leka med saker, gärna genom att putta in dem under min säng och sedan högljutt jobba för att de ska komma fram därifrån igen. När han inte tuggar sönder sina leksaker tuggar han gärna sönder mina saker, t ex skor, strumpor och en och annan BH. Vart han får dem ifrån? Tja han hämtar det han vill ha där det råkar ligga... När vi går promenader tar de första 100m ca 20 minuter, och efter det är jag irriterad, genomsvettig och vill bara gå hem och lägga mig igen. Orsak? Hundvalp som har tokryck åt alla håll samtidigt, och när han inte sliter som värsta draghunden på slädhundsrace ska det pinkas varannan meter (max) och slickas ver tredje. Om man inte får slita 100% framåt kan man alltid gå snett bakom och slita 100% snett bakåt utåt höger, vilket ger att matte: A: får en sjukt lång vänsterarm, B: Tappar sin vänsterarm eller C: tappar balansen, stukar foten och tappar kopplet. Klart och betalt!

Det var en gång en matte som tyckte att sök verkar vara en superrolig gren att pyssla med, och hennes hund verkade ha talang för detta. Varför? Jag vet inte, men såhär börjar sagan om "Aussien som inte kunde söka".

Jag trodde att nu jäklar var vi på gång! Nu funkar precis allt i söket- Tjohooo! Äntligen dags för tävling. Sedan började Lotus kampa med sin egen rulle...Och sedan kunde han inte hitta en enda figge...Och sedan bröt matte ihop på stigen- RIDÅ!

Så fort som det ens andas tävling så brakar söket ihop totalt och visst springer han som en tok i jättefina, raka slag och med en härlig attityd- MEN han hittar inte en jäkel och han lek-kampar med sin egen rulle...Hur många gånger ska man bryta ihop och komma igen? Just nu känner jag för att börja med kaninhoppning  alltså!

Sen att vi har ett UNDERBART framåtsändande med tydliga skillnader före/efter gruppen gör ju ingen jävel glad då man inser att själva problemet i detta momentet är just gruppen...När ska en hund på snart 6 år lära sig att det är OK att passera människor utan att försöka våldta dem, jag bara undrar?

Ibland så bara känner jag hur jag hatar hundar...Så mycket att idag efter jobbet blir det 45 min brukslydnad med L och 45 min agility/lydnad med P. SÅDETSÅ!

Snipp Snapp Snut-så var sagan slut!   Mini-terrorist ungefär såhär års förra året...   Åh, vilken jobbig lillebror! (och inte blev det bättre heller...)