En gång hörde jag ett ordspråk som löd "Snacka gärna skit om mig, men ge fan i att kommentera min hund", och just då förstod jag ingenting av ordspråket och tyckte kanske till och med att det var lite fånigt. Idag förstår jag precis vad som menas, och jag förstår att med så jädra många ömma tår som man lyckas trampa på, med eller utan avsikt, så kan det absolut inte ske någon utveckling inom den ganska hårt drabbad aussieaveln.

Ett exampel: Efter att jag lagt upp mitt inlägg (el mina, det finns två!) som senare hamnade i aussietidningen hörde jag/läste en massa diskussioner i sann "vem-fan-tror-hon-att-hon-är"- anda. Mycket underhållande måste jag säga, och mycket avslöjande om de personer som förde dessa diskussioner. Att kunna skilja på person och åsikt är något vi tränar våra elever i dagligen, och jag skulle tro att detta sker även på lägre stadier i skolan. Det kan vara som med mattelektionerna som avhandlade medelvärde- man har helt enkelt missat dessa. Oavsett vad vill jag härmed göra ett inlägg som kanske kommer att skaffa mig än fler "ovänner" (alltså jag ser inte dem som ovänner till mig, men med tanke på det språkbruk som användes var inte det motsatta förhållandet lika kristallklart ;))

De jag umgås med inom aussievärlden är de allra flesta mycket intresserade av avel. Om de inte är uppfödare själva så är de intresserade för att de själva är tävlingsförare och liksom jag, planerar (ganska) många år i förväg, och är beredda att göra det för att kunna få en bra valp när det blir dags. Det är helt naturligt för oss att göra listor, diagram och föra olika sorters statistik. Dessa tas upp för diskussion över MSN eller över ett glas rosé så ofta som vi har möjlighet att ses. Vi skickar ofta SMS när vi sett någon ny, hittills okänd parning, när någon uppfödare avslöjar vilken hane de ska använda och även nya tävlingsresultat osv. osv. i all oändlighet. Det är sådant vi gör, som vi gillar att prata om och oavsett hur det sticker i andras ögon så är det så det är. Gott och väl! Efter mitt inlägg i aussietidningen deklarerade flera att de skulle minsann sluta läsa tidningen pga mitt inlägg. Jag hade nämligen pekat ut "en del personers hundar" som dåliga, inte värda att leva och allt vad det var. Jag läste min text noggrant och kunde ingenstans se att jag sagt att rena "utställningsaussies" på något sätt inte var värda att få leva. den enda slutsatsen jag kan dra av denna kritik är att det finns så många ömma tår att man inte kan låta bli att ta kritiken personligt, och applicera den på sin egen hund.

Samma sak gäller en lista över valpkullar som en av mina allra bästa vänner lagt ner ett jäkla jobb på att sätta ihop. Listan började som ett material för oss att sitta och jämföra kullar och ha en kul diskussion kring detta, för vi är faktiskt intresserade av rasens framtid. Att vi förde dessa diskussioner var väl känt sedan innan och när listan också blev känd hörde många av sig och var nyfikna. All info på listan finns att hitta på SKK alltså offentlig information- och ÄNDÅ TAR DET HUS I HELVETE!

Man hör av sig och vill att listan ska tas bort, uppgifter ska ändras, intentionen med listan ifrågasätts, kunskaper ifrågasätts osv. osv. MEN HALLÅ? Om man vill göra en lista med offentliga uppgifter så får man väl göra den listan som man vill? Om personen som läser listan sedan inte kan tolka densamma så är det knappast listtillverkarens problem, eller? Har man så ömma tår så att man tror sig vara förföljd och att någon gör detta endast för att jävlas med en själv behöver man nog ta sig en funderare. Är det så att man tar allting som kritik, eller är det så att man känner sig osäker på sin egen kulls lämplighet och just därför tycker att det är jobbigt att all info sammanställs och publiceras? Har man rent mjöl i påsen så brukar man ju inte ha några problem med att bli granskad....