Trots att vi varit och huggit en gran, klätt den, plockat fram julklappar, kokat knäck och gjort julgodis samt käkat julmat så vill inte julstämningen innfinna sig det minsta. Det oroar mig inte iofs, det blir väl jul oavsett man vill eller inte 

I avsaknad av julkänsla så är det i alla fall skönt att vara "ledig", det blir ju lite jobb emellanåt och den digitala högen har blivit något mindre...Med betoning på "något"...

Det har inte blivit så mycket hundträning, jag har helt enkelt inte orkat träna något strukturerat. Ett uppletande har det dock blivit, och där inser jag att det finns lite att jobba på. Visst, föremålen kommer väl in, men det är inte särskilt strukturerat och inte särskilt effektivt. Ska jobba på avsökning i raka skick, alltså att Lotus alltid ska hitta något där jag skickar, samt att gå ut på djupet först. Han har en tendens att fastna grunt om han hittar första föremålet grunt, och det vill jag ju inte ha. Sedan måste vi lägga upp en strategi för att klara av att jobba med mig även om D står bredvid. Vi har ju jobbat mycket med lydnaden så, innan stack han ju iväg lite nu och då för att kolla vad D sysslade med  , men numer kan han hålla ihop ett helt elit-fritt följ fast D kommenderar. Problemet kanske inte uppstår på tävling, då jag helt enkelt får lämna D hemma, men OM D ska kunna vara med när jag tränar vilket såklart är önskvärt, så måste det bli bättring... I alla fall för att mina nerver ska hålla ihop, det kanske är jag som behöver störningsträning!?!

Om man snackar utvärdering då, vad finns det egentligen att utvärdera? Inte ett jädra skit faktiskt!  Vi har ju tränat bra hela året, men det är ju så att jag vill TÄVLA! När det närmar sig tävling vet jag inte om det är jag eller hunden som flippar ur, men jag känner att det MÅSTE ju vara så att jag är den som påverkar Lotus att börja med en massa knepigheter, hunden har ju inte nån koll på om vi är anmälda till tävling, eller??? Nästa år ska jag bli bättre på att tävla! Jag ska anmäla direkt på våren till både lägre sök och högre spår, och skita i att nåt moment kanske inte sitter 100%. Jag vet att Lotus kommer att göra sitt allra bästa oavsett, och dåliga poäng på något moment kanske man får räkna med? Sedan känns det som att satsningen mot SM i lydnad gör att vi verkligen blir tvungna att tävla mer, vilket jag antar att mina nerver behöver, så... Jag hoppas att det gör att jag kan känna lite mindre prestige, och det gör ju att man faktiskt kommer ut i stort sett varje helg om man nu vill det. För att komma någonvart känner jag att jag behöver tydliga mål, inte bara "jag tävlar den klassen när vi är klara", för då blir jag nog aldrig klar 

På SASKs Facebooksida har det varit många intressanta diskussioner under senaste tiden, och det känns som att fler börjat diksutera vart vi egentligen vill ta vägen med aveln. Det tycker jag är enbart positivt, för även om det finns lika många åsikter som människor gör det ju att man i alla fall vet hur andra tänker. Det har väl varit en del utbrott av osaklig argumentation, men jag känner att en del människor har så sjukt ömma tår!   Man måste ju kunna acceptera att det jag tycker är rätt kanske inte mottas med hurra-rop och tas till allas hjärtan utan att för den skull känna sig nedvärderad och att alla är emot en? Man måste kunna skilja på sak och person, och man måste kunna se förbi sitt eget perspektiv och inte ta saker personligt! Om alla tar allt personligt finns det ju till sist inget vi kan diskutera, och det vore trist!

En annan sak som känns trist är att jag fortfarande ser både uppfödare och aussieägare som tycker att det är helt legitimt att avla på omeriterade djur som inte ens gjort ett bra MH. Andra tycker att utställning är en krävande sport som tar mycket träningstid i anspråk, och visst, det tar väl en viss tid att lära en hund att visa sig från sin allra bästa sida, MEN att enbart tävla utställning och avla på djur pga de resultaten gör väl inte rasen någon nytta i längden?   Visst är det bra PR för aussien som ras att visa upp den i utställningsringen, MEN är det den reklamen vi tycker är viktigast för en brukshund? Jag tror att många köper en aussie för att få en BCs lättlärdhet och samarbetsvilja men slippa träna sin hund varje dag. Där tror jag vi är illa ute faktiskt! Jag tror inte alls att vi behöver en light-variant av aussies, som inte kräver aktivering utan gärna bara ligger på soffan, det är INTE vägen att gå för att våra hundar ska ses i de högsta klasserna på tävling. Sedan är det klart att alla ska få aktivera sin hund med just det de vill, MEN rallylydnad, freestyle, viltspår och utställningsmeriter kanske inte egentligen visar så mycket av de egenskaper som vi verkligen behöver värna om inom rasen, eller?