Helgen har bestått av hundträning, aussieträff och lite mer hundträning. Skönt på ett sätt, men jobbigt på ett annat, då man blir hemskt trött av att figga, springa fram och tillbaka och koncentrera sig mest hela tiden.

I fredags åkte jag ner till Karlskrona för att åka runt på praktikbesök hos alla de elever som haft praktik i de trakterna. Jag for fram och tillbaka som en skottspole och kände mig ganska stressad, men hur eller hur hittade jag till alla ställen med god tidsmarginal.  

När besöken var klara (och dessutom lite tidigare än beräknat) fick jag ett sms av Malin som har Abbe (Tillyhill's The Riddler) vart jag skulle åka för då hade hon nämligen lagt spår till alla tre hundarna, vilket gjorde att vi faktiskt hann både promenera och spåra innan det blev mörkt. Hundarna gick ok, L lite bättre och P var lite förvirrad som vanligt kan man ju säga...När spårandet var klart hade jag fått ett nytt sms, där jag skulle ta mig till Gåsamåla och middagen skulle serveras vid sex. Konstigt nog körde jag bara lite vilse, och var framme i såpass god tid att jag hade tid med att rasta hundarna innan det var mat.

Sedan blev det en del skitsnack och vin (såklart) och dessutom tvättning av en styck stinkande hund som tassade iväg i skydd av mörkret för att rulla sig i nåt slags lik/avföring... Och det var ingen av mina hundar vill jag passa på att påpeka! Vi kom nog i säng framåt 24-tiden (?) och på lördagen var det dags för aussieträff kl 09.00 Vi var med och körde sök och härjde med några av de stackars mattarna och hussarna. Jag har fint flyt på båda djuren just nu, och Lotus gick faktiskt sjukt bra. Jag hoppas att min plan kommer att falla väl ut i slutänden, så att vi iaf kan bli uppflyttade till eliten... Det skulle vara roligt att se vad vi duger till där alltså, för söket är svårt! När hundtränandet var slut blev det, som traditionen bjuder, grillkorv och hembakta bullar! Man blir så väl omhändertagen så det känns som att vara på pensionat förutom när hundarna ska fotas och man ska springa fram och tillbaka, hit och dit och sedan lite fram och tillbaka igen...

Här är iaf en av bilderna som togs, den där hunden är inte helt enkel att ställa upp om man inte gillar när hundar står och ser ut som kameler...Men å andra sidan så är ju Tina duktig på att fota, så det jämnar väl ut sig!

När jag väl kom hem så var jag sjukt trött och tog ett bad, käkade kinamat och somnade på soffan (Ja, nya soffan har kommit hem, så nu kan folk besöka oss ) Jag skulle ha gått på krogen med sökgänget, men tydligen hade en av dem ändå inte kommit in på Harry's (Om det berodde på att hon såg för ung ut eller på att stay-upsen hasade runt fotknölarna låter jag vara osagt...) så det får gå fler tåg!

Sökträningen på söndagen var kul (som vanligt!) och dte gick jättebra för mina hundar (de andras också faktiskt!) och det känns som att jag har en bra plan som jag kan hålla mig till. Jag måste bara komma ihåg att inte börja forcera och planera i god tid innan nästa tävling, och minnas att jag ska använda godisskålar på Lotus... Hoppas att jag gör det bara...

Jag har tidigare bloggat om uppfödarens ansvar hit och dit, att avla fram valpar som funkar att ha och att ta tillbaka valpar som uppenbarligen inte funkade att ha när allt kom omkring. Sedan började jag att fundera, då man faktiskt ser många omplaceringar av hundar i 1-1.5-årsåldern, företrädesvis hanhundar... I alla fall beror det inte på att uppfödaren valt fel avelsdjur, eller för den delen inte vill ta tillbaka hunden mot samma summa som den såldes för och det beror inte heller på att just den hunden blev tappad i marken som liten. En del gånger är det tyvärr så att det är köparen som inte gjort ett tillräckligt bra jobb med sin hund.

Hur tänker jag nu? Jag tänker utgå från aussies, såklart, men jag tror att detta kan appliceras på i stort sett vilken brukshundsras som, självklart är detta också kopplat till att Gammelgäddan ska få underbara lyxiga gäddungar som bara MÅSTE hamna i de bästa av bästa hem  Ok here goes:

1. OM man ska köpa en brukshund ska man vara intresserad av bruks. (Räknar kallt in vallning, såklart!)

För mig, alldeles självklart. Jag behöver ingen brukshund för rallylydnad, agility, freestyle, blandade småhopp osv. Säkert mycket trevliga aktiviteter, säkert mycket roligt för både hund och förare MEN något riktigt arbete är det då inte. Riktigt arbete för en brukshund kan man aldrig jämställa med att träna cirkuskonster, och det är det som skiljer sällskapshundar från exempelvis brukshundar eller jakthundar för den delen. Jag tycker dessutom att man bör vara intresserad av att tävla. Min erfarenhet säger att de som tävlar bruks tränar massor mer skogsträning än de som inte tävlar, då har man aldrig valet att stanna inne i soffan en kall och regnig dag, (vilket också kan vara skönt...)för man kan ju för tusan helt plötsligt komma med på tävling! Om man nu inte vill tävla bruks, utan tävlingslydnad och kan tänka sig att knata ut ett par spår/vecka kan man ju naturligtvis klara sig på det viset, men det är inte min erfarenhet att verkligheten ser ut så, utan man lägger krutet på just "sin" gren.

2. OM man ska köpa en brukshund ska man vara medveten om alla oönskade egenskaper man kan få på köpet.

Många blir förvånade över att aussies faktiskt vaktar (och skäller), mindre än vissa raser, betydlig mer än vissa raser. Men tänker man på att det är en vakt/vallhund som ska kunna sköta allt arbete på gården i ursprunget så är detta ganska självklart. Man blir också förvånad över att de reagerar snabbt på det mesta som händer runt omkring, ibland med inte helt trevliga reaktioner. Ja, blanda vallegenskapernas snabba reaktioner (som är helt nödvändiga) med en hund som kan vara reserverad/vakta rejält, och då kan det bli så. Och den eviga diskussionen om den "dåliga" vakten, resursförsvar?  Inte så trevligt men den kan finnas där den också! De hundar som varken vaktar mat/leksaker/hemmet, eller har snabba reaktioner, eller har större krav på aktivering eller motion bör istället ifrågasättas  ifall den hunden är normal för rasen. Troligtvis inte.

3. OM man skaffar sig en brukshund som man INTE aktiverar på rätt sätt får man problem.

Man kan inte passivitetsträna en brukshund till total passivitet när den aldrig får blåsa ur och bli riktigt trött, och nu pratar jag om skogsarbete. Eller kan och kan, låter man den ha tråkigt tillräckligt länge och hindrar hunden från att hitta på egna aktiviteter så lägger sig nog hunden ner och ger upp till sist, MEN då har man förmodligen fler hål i golv, väggar, möbler och argare grannar än vad det är värt. Man måste förstå att det inte är normalt för en brukshund att vara "så lugn och snäll, funkar perfekt att köra lite lydnad med en gång i veckan och sen bara långpromenader där vi kastar lite boll". Får man problem måste man VILJA göra precis allt man kan för att lösa det, för att be om hjälp-> få ett förslag på mer träning-> avvisa förslaget med: Vi har inte tid/råd/lust, är sällan speciellt utvecklande och då kan man sitta där med sin jobbiga hund.

Att omplacera en hund som redan har problem är svårt. Det kan vara en jättebra hund, men det är svårt att veta på en gång hur mycket jobb det krävs för att hunden ska bli bättre, och om det är värt att lägga ner den tiden. Ofta hamnar inte hunden i ett tillräckligt bra hem, och då får man hoppas att pengarna för att ta hjälp av en instruktör samt tiden finns. Det är oerhört många som avvisar kurser med sina krångliga hundar för att "de får ändå inte ut nåt av det", men är man ny på hund och ska skaffa en brukshund, så kan det vara så att man MÅSTE gå kurser och utbildningar för att kunna få hjälp.

Många skyller på allt annat runtomkring: "Jag vill köra sök med kommer inte med i nån sökgrupp" är tex en ganska vanligt förekommande ursäkt till varför man inte kör skogsarbete med hunden. Men no shit Sherlock, det är nog ytterst få som blir tillfrågade om inte just de vill vara med i nån grupp av något slag. Man får helt enkelt gå kurser, åka på läger och köpa böcker. Fråga sin uppfödare. Gå en till kurs. Samla ihop ett gäng nybörjare som vill, ta dit en instruktör eller gå en kurs till. SEN är man redo för lite sökträning, OCH det kommer att ha kostat både tid och pengar, massor av båda delar om man har otur! Men om man inte har det engagemanget så behöver man inte en brukshund, och då har man besparat både sig oc den eventuella hunden omaket att försöka samexistera. Jag älskar mina hundar, men jag älskar inte alltid att kliva upp vid halv 5 för att ta en promenad i hällregn för att sedan packa in dyngsura hundar och mig själv i bilen, käka frukost medan jag kör för att få sova en kvart extra, komma fram till tävlingen och ooooups! spåret har regnat bort, bara att åka hem igen... Men så är det att vara en tvättäkta bruksmänniska: INGA (eller nästan inga...) umbäranden är för stora för att få avskräcka från lite skogsträning! (och ja, man får färga håret, sminka sig, fixa naglar och färgsynka sina träningskläder trots att man gillar att ligga och trycka under ett skynke i skogen   )

Välkommen till mig på en skogstur!

Oj!

Från att ha fruktat det värsta (ingen Lotusvalp till mig  ), ställt om, ställt in mig på annat, kaos i nya lägenheten, ändrade planer och helt plötsligt en parning på Lotus med en tik som jag gillar massor och möjligheten till en alldeles egen Lotusvalp- DET är halvtokigt och bara jätte-jättebra!

Jag har ju vetat om att Mia letat hane till Lyxa ett tag, och vi har hörts, spånat fram och tillbaka, jämfört, kollat avkommor, MH, föräldrar, letat sjukdomar, börjat om. Jag har aldrig ens tänkt tanken på att Lotus, min fina gammelgädda, vore en alldeles utomordentligt bra matchning till Lyxa. Om man ska ifrågasätta sin egen mentala kapacitet? Kanske! Äääh förmodligen då! Men det är ju som tur är inte jag som ska ha valpar  

Helt plötslig kläcker Mia den brillianta idén; Kan vi inte para Lotus och Lyxa då? Genast började hysterisk research, maila uppfödare, snoka på hemsidor, provpara på SKK, snoka ännu mer... Det vore en absolut lögn att säga att "här finns inga risker för några sjukdomar eller problem- cirkulera!" för som de allra flesta vet så finns det alltid större eller mindre risker att saker och ting poppar upp som från ingenstans. Hur som helst har vi vägt fördelar mot nackdelar och sammanfattningsvis kommit fram till att fördelarna är ohyggligt många fler än nackdelarna. Om det nu blir sådana stjärnvalpar som vi hoppas på, ja det får väl helt enkelt framtiden utvisa!

Om valparna blir crap,  så sitter vi helt enkelt i samma båt, då både jag och Mia ska behålla en valp, allt annat vore egentligen idioti. Så nu börjar snart det otroligt låååånga 2013, då vi ska jobba hårt och intensivt för att få till ett par titlar till att sätta i stamtavlan ( Nä titlar ärvs inte, men min valp önskar sig en lååång radda titlar framför mammas och pappas namn, och då gör vi så) och jag har redan hittat nåt nytt projekt sådär, bara för att jag kan  

Jag tror inte att valparna kommer att bli helt enkla, utan mer sådär galet överjävliga, men fina när man sen lyckats tämja odjuren. Jag vill, precis som Mia, ha nära kontakt med valpköparna, och jag tänker mig att hjälpa till med i stort sett vad som helst (INTE diska, ok!?!) för att de som köper valparna ska få all den stöttning de behöver för att kunna komma ut och visa upp sin Lyxlirare i tävlingssammanhang. Att just de här valparna kommer att bli köparnas bästa kompis, ögonsten och allra finaste vovve känns liksom helt självklart, så det måste finnas mycket tävlingsambition hos någon som är intresserad av kullen, och då är självklart bruksfolk intressanta.

Om man är intresserad eller har frågor kan man kontakta Mia via hennes hemsida, eller mig på liza_hasselquist@hotmail.com eller här i bloggen.

Flytt med strul, mängder med strul. Kartonger i mängder. Måla, fixa, måla och fixa lite till. Ikea. Kartonger. Ikea. Fixa. Kartonger. Strul. Men till sist blir det nog bra! Tror jag...  

Hundträningen har gått på sparlåga, 40 graders feber och värsta förkylningen ever har effektivt satt P för de flesta aktiviteter, vilket har lett till att djuren var högt och lågt (mest högt) och har betett sig på alla möjliga oönskade sätt, blä! Tog tag i det igår, lydnadsträning med Elin och Angelica med ganska bra resultat. Måste bara minnas att bollen inte får hamna till vänster om hunden på framåtsändandet, då han drar en del åt det hållet...Crap! Mitt fel igen! Det mesta såg ok ut med tanke på att hunden var tokladdad, men det är bra och nyttigt att köra med kommendering och få kritik, både positiv och negativ sådan!

Sedan bar det av för sökträning, och för tilfället en lämplig fårhage som fanns att tillgå. Pax gick som en klocka och gjorde allt perfekt. Å andra sidan var jag tydlig och strukturerad (tydligen kan jag vara det?!) och till och med markeringarna satt som en smäck! Helt dolda figgar, med nät och han fick jobba ordentligt för att hitta, men som sagt nemas problemas!

Lotus då...Efter tips från bästa Maaaalin så körde jag två markeringar innan vi gick upp till rutan. Han kändes något för taggad, men ändå under kontroll. Dagens High five blev att trots att det strulade och jag skickade om så tog han inte rullen. Han försökte mecka med den en del, men genomförde det inte, så jag var nöjd med just den biten. Dagens High low är att jag måste vara mer konsekvent, har jag bestämt att han ska ut på djupet så SKA han det men ibland måste jag släppa systemtänket för att premiera att han väljer att gå på figge. Det är svårt med sök, som fan alltså!

Jag är så himla glad över att jag hittat ett så bra sökgäng, för de hjälper till med precis alla konstigheter jag hittar på, oavsett om det är i sökskogen eller på plan. Toppentjejjor allihop!  

Fina höstdagar i all ära, men nu när det bara är regn och slask kan man ju inte annat än att önska sig sådana här dagar istället- trots att jag hatar vinter!

Lotus, Väääägzy, Älva, Link (lite bakom) och Tijah!