Fraggelbloggen

Direktlänk till inlägg 11 februari 2013

När man får veta vad som egentligen spelar roll!

Av Liza Hasselquist - 11 februari 2013 09:49

Förra veckan var en riktigt pärs, alltså inte sådär: Oj, hoppsan nu blev det lite jobbigt! Utan mer: Fy Satan i helvetet, vad fan ska jag göra nu? Livet är skit, allt är nattsvart, tack och godnatt!

Det började på onsdagen, när Lotus helt plötsligt var halt då vi skulle gå till bilen. Jag blev lite fundersam, men förutsatte att han slagit i lite grann och att det förmodligen inte skulle synas när vi kom fram till jobbet. När han då skulle hoppa ur bilen ville han inte, och jag fick för första gången på 7 år lyfta ur hunden ur bilen. Jag gjorde ju genast en grundlig undersökning, klämde, kände, sträckte, klämde igen, kollade, pillade och letade efter tecken på något som kunde förklara hältan- nada! Eftersom jag redan var på jobbet tänkte jag som så att det löser sig till lunch, annars får jag ringa vet. När jag kom ner till hundstallet ligger Lotus kvar, och jag får locka honom för att han ska ställa sig upp- på tre ben...Med vild panik ringer jag djursjukhuset, kräver akuttid samma dag då ortopeden också var inne, och packar sedan in hundar och grejer i bilen för vild färd till djursjukhuset. Alla jag pratade med sa: det låter som korsbandet, och gissa om jag gick igenom alla alternativ innan jag ens kom fram. Det jag grämde mig mest över var att OM man inte kunde operera på ett vettigt sätt och OM jag skulle behöva ta bort hunden så skulle jag varken ha min hund eller nån avkomma efter honom kvar...Dubbelcrap!


Väl på plats hittade vet. INGENTING. Inget sår, inget ömt område och inget instabilt korsband. Vill du röntga? är frågan jag får, och visst, vaddå, vad ska jag annars göra då? Så vi röntgade hunden, klämde igenom igen. Ortopeden kollar korsbandet: INGENTING. Hundfan stödjer inte ens på foten MEN ont nånstans har han då rakt inte! Just i ett sånt här tillfälle förbannar man sin oömma hund, och det mer än en gång! Jag blir till sist hemskickad med rimadyl mot värk och inflammation "om det nu finns någon, jag tyckte att han ömmade lite i tån" och med förmaningen att hålla honom stilla och att han ska vara bättre på fredag! D erbjuder sig att stanna hemma för vård av sjuk hund: och sånt spelar så stor roll då man själv knappt kan titta på hundstackaren utan att få tårar i ögonen.


Torsdag morgon, hunden är halt och har inte ens en tendens att doppa tån. Jag börjar tvivla än mer på att det är en tå, och börjar förbereda mig mentalt för att; jo, vi får försöka få tid hos specialist under fredagen. Pratar med Eéa på kvällen, jämför och diskuterar Pius korsbandsskada och två operationer. Funderar på om det finns nåt hopp, och om jag ens kan tänka mig att operera efter den hemska upplevelsen jag hade med Sikkans korsbandsoperation. Eéa peppar, och lovar att följa med till specialisten, lovar att vara jobbig och gapa och skrika om det behövs: det är sånt som spelar roll, för just där och just då har ridån gått ner, showen är över och jag skulle inte orka gapa och skrika ett endaste dugg om så mitt liv hängde på det.


På kvällen när jag varit och tränat Pax åker jag hem, Lotus stödjer fortfarande inte på foten och jag ska precis ta telefonen och ringa till Eéa för att få numret till specialisten när jag ser...Ja alltså jag ser att pyttelite av håret på utsidan av "den onda tån" ser blött ut, och jag funderar på hur han kommit åt tån med tratten på? När jag kollar närmre hittar jag ett sår, och jag tror aldrig att jag blivit så glad i hela mitt liv! När jag klipper pälsen ser jag att det ser ut som ett brännsår med en ganska stor bula, och detta har inte funnits där innan alls! Om jag hade missat det hade jag varit tvungen att vara både blind och utan känsel. Som tur väl är kan man alltid ringa till Tina; trots att det är sent på kvällen, för att fråga vad man kan göra med detta, om man måste till vet. igen och fixa. Tina lugnar, tvätta och Lindraspraya och se hur det ser ut imorgon. Det är sånt som spelar så stor roll, för trots att jag skött om 100 sår innan så har jag just fattat att hunden inte kommer att dö, han kommer kanske ens inte behöva någon jobbig korsbandsoperation och allt är bara förvirrat, men bra.


Fredag morgon och hunden stödjer lite på foten. Såret är ganska äckligt, men inte jätte och vi tvättar och sprayar. När jag kommer hem möter Lotus mig i hallen och vill gå ut. Vi tar på socka och han går så fint på tassen (ja han är ju inte helt nöjd; "ta av sockan kärringjävel, jag lider här") och såret ser mycket bättre ut och börjar torka till. Under lördagen går han på det som vanligt, men med sko på, samma sak söndag och idag. Såret är torrt och fint men vi kommer att behålla skon ytterligare några dagar för att vara på den säkra sidan!

 

Älskade, galna hundkräk! Vem vore jag utan dig?!? Det enda som egentligen spelar roll är att du finns!  

 
 
Erica

Erica

12 februari 2013 10:41

Åh så glad jag blir av att läsa här, tänk så illa ett litet sår har gjort stackars matte! Nu har du säkert snart tillbaka din pigga och underbara hund igen=)

http://www.senapshund.se

 
Marie

Marie

14 februari 2013 23:20

Härligt att Lotusen är bra igen. Stor kram till honom och till finaste hjärtat Pax på 3-årsdagen <3

http://www.123minsida.se/Minos

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Liza Hasselquist - 10 oktober 2016 12:23


Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

Av Liza Hasselquist - 6 oktober 2016 10:35


  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

Av Liza Hasselquist - 5 oktober 2016 12:33

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Av Liza Hasselquist - 3 oktober 2016 12:02


Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

Av Liza Hasselquist - 27 september 2016 15:37


I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Real Sugar

Sugarwind's

Lotus valpar

Länkar

Arkiv

Sök i bloggen

Besöksstatistik


Skapa flashcards