Ni som inte har en massa får (eller annan boskap) kan säkert inte riktigt sätta er in i hur sjukt jobbigt det är att föda upp får, så nu ska jag berätta just hur jobbigt det är och vilka kvalitéer som behövs.

1. Tålamod. Detta måste vara kvalité nummer 1 när det gäller fårskötsel, för det är INTE smarta djur vi har att göra med. Inte smarta alls. Och inte snabba heller.(Bara när man tror att de bestämt sig för att stå stilla, då jäklar kan de springa!) Dessutom, när man ska använda sin vallhund till att sköta de osmarta fåren märker man snabbt att man antingen tränat hunden fel eller inte alls. Den ena hunden vågar klämma sig förbi i trånga fållor, men gör det för snabbt, den andra hunden vågar inte tränga sig förbi och då måste man dit och hjälpa. DÅ behövs tålamod så att man inte får ett utbrott på vare sig får eller hund. Det hjälper nämligen inte alls. (Lite på sig själv går bra, sålänge man rycker av sig lite hår på varje sida, då märks det inte så mycket)

2. Envishet. I de flesta fall sägs det att man aldrig ska ge upp. När det kommer till får, och särskilt seriös fårskötsel kan man inte ge upp. Man kan till exempel inte skita i att ta reda på vilka får som är i vilken fålla (läsa nummerlappar på öronen) bara för att varken man själv eller hunden kan få dem till rätt plats vid rätt tillfälle. Man måste orka övertala/bölhålla flasklammen tills de lär sig att flaskan faktiskt är = mat (överlevnad, ho hooo!) och man måste slänga ut himla mycket mat och fylla jäkligt många vattenhinkar fast det värker i armarna och man måste jaga efter rymmande får fastän man hellre vill att de ska få dö en plågsam död i skogen.

3. Snabbhet. För att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och hinna stänga/öppna grindar, fånga ostyriga lammungar soms ständigt är på fel sida staketet, kasta sig undan arga (och tunga) baggar osv så krävs det att man är snabb, och gärna ganska vig. Man måste också vara snabb för att hinna stoppa hunden innan den får ett utbrott och späder på det allmänna kaoset och för att hinna stänga av vattenslangen innan det rinner över.

Andra saker som kan vara bra när man ska hålla på med får är att man har oömma knän, står stadigt på fötterna, är lite paraniod och har ögon i nacken. De anfaller nämligen ständigt då man vrider lite på huvudet och träffar alltid med full kraft på knäna, ständigt i grupp. Att vara lite lomhörd är inte alls till sin nackdel om man gillar fårskötsel, för de låter ganska mycket och ganska högt. Att de dessutom är lite si och så med intelligensen märks även av at de kan bräka högljutt efter sitt lamm som står 10 cm ifrån dem...I en halvtimme...Om man inte är naturligt lomhörd innan man skaffar får löser det sig i och för sig sig den naturliga vägen. Gillar man dessutom att lukta ganska illa så är man som klippt och skuren för att skaffa får, och många får!

Efter en heldag som fårskötare, med en långpromenad på sisådär 1-1.5 timme i djup snö/is på mitten (i solen i alla fall) så var både jag, D och hundarna mer än trötta. Vi kom båda överrens om att fårskötare är inte vårt första karriärval, och somnade helt ovaggade vill jag lova!

Solen skiner ute, man hör takdropp och fågelkvitter, vattenpölarna gör sitt bästa för att sluka snöhögarna som ännu ligger kvar och i skogen har snön sjunkit ihop och ersatts av isfläckar.  Trots alla tydliga vårtecken och trots att det vid det här laget borde spritta av tränings/tävlingslust i kroppen så känns det inte alls så. Jag tycker att man är mer trött än pigg mest hela tiden, det mesta känns ganska meningslöst och jag kan inte ens få mig själv till att bygga struktur, planera och göra scheman. Den enda jag vill är att gå långpromenad, snacka skit och göra godisupplet, hedrande i och för sig och hundarna har får väldigt mycket motion, men det är inte så man vinner tävlingar...

Vinterdepression? Nu? Knappast va! Ge mig en vecka eller två så ska jag fan ta mig rycka upp mig, jag gjorde en första ansträngning i förra veckan och anmälde mig till tävling. Pirret uteblev...

Det jag egentligen längtar efter är att få köra sök igen. Vi har haft för mycket snö-skare-is-för mycket snö-skare-is i så många omgågngar nu så det är löjligt. Förhoppningsvis fixar solen det så att vi kan köra nästa helg!

Igår körde vi ett pass inne i Guldhunden där Pax var den duktiga och inspirerande och Lotus stod för en kraschlandning rätt in i ett hinder med hälta som följd...Nu löste det sig efter bara några minuter, men man drar ju efter andan och undrar om hundkräket med vilje försöker göra sin matte sinnessvag!