Solen skiner ute, man hör takdropp och fågelkvitter, vattenpölarna gör sitt bästa för att sluka snöhögarna som ännu ligger kvar och i skogen har snön sjunkit ihop och ersatts av isfläckar.  Trots alla tydliga vårtecken och trots att det vid det här laget borde spritta av tränings/tävlingslust i kroppen så känns det inte alls så. Jag tycker att man är mer trött än pigg mest hela tiden, det mesta känns ganska meningslöst och jag kan inte ens få mig själv till att bygga struktur, planera och göra scheman. Den enda jag vill är att gå långpromenad, snacka skit och göra godisupplet, hedrande i och för sig och hundarna har får väldigt mycket motion, men det är inte så man vinner tävlingar...

Vinterdepression? Nu? Knappast va! Ge mig en vecka eller två så ska jag fan ta mig rycka upp mig, jag gjorde en första ansträngning i förra veckan och anmälde mig till tävling. Pirret uteblev...

Det jag egentligen längtar efter är att få köra sök igen. Vi har haft för mycket snö-skare-is-för mycket snö-skare-is i så många omgågngar nu så det är löjligt. Förhoppningsvis fixar solen det så att vi kan köra nästa helg!

Igår körde vi ett pass inne i Guldhunden där Pax var den duktiga och inspirerande och Lotus stod för en kraschlandning rätt in i ett hinder med hälta som följd...Nu löste det sig efter bara några minuter, men man drar ju efter andan och undrar om hundkräket med vilje försöker göra sin matte sinnessvag!