Jaha, nu har jag lyckats överträffa mig själv IGEN. Jag är förmodligen världens bästa på att köra ihop allt som jag vill göra på en eller ett par veckor. Nu har jag lyckats ännu en gång, och fast jag är stressad så jag nästan svimmar bara jag tänker på det så är jag tyvärr långt ifrån förvånad. På två veckor har jag lyckats köra ihop alla utvecklingssamtal (vilket såklart innebär övertid) SAMTIDIGT som jag anmält (och kommit med på) på Hkl spårtävlingar för Lotus OCH en agilitytävling för Pax. Man undrar ibland hur man tänkte där, men sedan så inser jag att jag liksom inte alltid gör det. När tävlingsdjävulen sätter klorna i mig så slutar min hjärna att fungera och jag klickar på Anmäl och Betala utan att ens fundera på det. Jaja. Jag vet i alla fall att Pax plötsligt (efter två pass på gungan) blev rädd för att gå upp på den pga det smällande ljudet. Jaja. Det löser sig! (Tänkte jag då, NU är jag övertygad om att det absolut inte gör det)

I söndags träningstävlade vi, Lotus Hkl och Pax klass 1. Helt plötsligt känns chansen stor för att L sätter sig upp på krypet (som han gjorde på tävlingen och som han provade idag på träningen också- CRAP!) samt att han inte ligger stilla med huvudet, utan lyfter nån gång (som han gjorde då och som han provade idag på träningen- DUBBELCRAP!). Å andra sidan hoppade han ut fint över hindret och hamnade på fina 5-6 meter- JOMEN! MEN ändå är jag sjukt stressad över att jag inte kommer att hinna spåra som jag borde, inte kommer hinna köra uppletande som jag borde och säkert kommer att tappa några poäng på små skitfel. Jaja.

När jag ändå är stressad lastar jag på lite med att känna ångest inför Pax läggande (som nästan alltid är perfekt annars), tandvisning (WHY GOD WHY!?!) och apportering och språngmarschen och...OCH JAG SKA INTE ENS TÄVLA LK1 NU! Sedan är jag vidare övertygad om att han kommer att missa slalomingången...Och någon tunnelingång... Och säkert springa ifrån mig så att jag står där och ser ut som en idiot...Eller nä, han springer inte ifrån mig, men jag kan ju fortfarande (och kommer säkert) stå där och se ut som en idiot...

UNDERBART! Jag älskar min förmåga att alltid se det positiva och att verkligen vara bra på att planera!  

Lotus är iaf nöjd med sig själv...

 

Marie

10 april 2013 03:06

Finaste Lotus :-) Liza du kommer att fixa alltihop galant, så det så!

http://www.123minsida.se/Minos

 

Malin o Abbe

13 april 2013 22:09

Stort GRATTIS till uppflyttningen idag. Alldeles strålande bra gjort!
Kram från oss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...