Fraggelbloggen

Alla inlägg den 15 april 2013

Av Liza Hasselquist - 15 april 2013 15:22

Under helgen som var har jag passat på att tävla både lördag (spår med Lotus) och söndag (agility med Pax). Det har varit roligt, men oj så jobbigt! Att två dagar i rad behöva gå upp tidigt och komma hem sent, ha andan i halsen och lite fjärilar i magen mest hela tiden tar verkligen på krafterna. Lägg dessutom till en förkylning och två vilda rådjur som på ett oväntat och väldigt ovanligt (har jag förstått) sätt går till attack så kan detta vara en bidragande orsak till en fullskalig kollaps! Men vi tar det från början:


Lördag morgon. Borstar morgongruset ur ögonen, tar på ansiktet, promenerar och matar djur, intar ingen frukost, åker bil till Karlskrona, kommer nästan vilse, ringer (och väcker?) valpköpare, kommer fram (i tid) till Bk, pratar med bara trevliga medtävlande, lottar, åker mot spåren, åker runt, runt, runt, stannar, åker runt, stannar, lämnar några medtävlanden, åker runt,kissar nästan på mig, åker lite till, spårpåsläpp 10.20 (MY GOD!).

Vid påsläppet strulade det lite, på ett för oss, obekant sätt. Jag tror att detta var en engångsföreteelse, MEN jag kommer att jobba på att lägga spåren längre ut i rutan, som en liten förebyggande åtgärd. Vi tuffar så iväg och första pinnen ligger på 250+ meter nånting. Innan dess har jag ju hunnit fundera MASSOR på varför man utsätter sig för såna här nervpåfrestande aktiviteter, och lagom till den dök upp hade jag ångest i mängder. Vi jobbade på, och upp dök huset till den farbror vi tidigare sett och som spårläggaren varnat oss lite för. Han var tydligen småaggressiv och för min inre syn såg jag honom komma utjagande ur stugan med hagelbrakan i högsta hugg, detta hände såklart inte MEN vi kom verkligen ur askan rakt in i en majbrasa, alternativt skärselden! Bäst som vi går där i godan ro (nåja! Med andan i halsen för L jobbade hårt på lindragandet) dyker det från ett buskage upp två rådjur, där det ena bestämmer sig för att passera max 50 cm bakom mig, och det andra mellan mig och hunden. Jag insåg snabbt att jag absolut under inga omständigheter ville fånga ett rådjur med linan, varpå jag modigt släpper linan, gallskriker, inser att det kommer ett till rådjur percis bakom och att retirera alltså inte är ett alternativ, varpå jag lägger mig rakt ner platt på backen. Lotus lägger sig platt han också, inte för att han blev rädd för rådjuren eller gallskrikandet, utan för att matteklumpen ligger på linan. När jag tar mig samman nog för att ställa mig upp hittar han en pinne, utan en enda impuls att följa efter de vilda helvetesdjuren- TACK kära hund! VARFÖR händer sånt här mig?

Vi tog oss i mål på darrande knän (eller, mina knän såklart, inte Lotus inte) med 7+slut, och på knappa 16 min trots den oväntade attacken. Vår jättetrevliga medtävlande hade tyvärr bara hittat två pinnar och sen villat bort sig något (attans!) men hon följde ändå oss (eller vi henne!) ner till klubben, och tur var väl det för det hade genast blivit tal om internationella insatsstyrkan och nationell skallgång om jag förväntats hitta tillbaka själv!


Väl på klubben ska det ske uppletande på en gång, och jag hinner inte fundera så mycket alls (bra!). Trots massor av folk på hela "stigen" (ingen Gammelgäddattck) så kör Lotus ett fint upplet på 9.5-10 och jag är helt lyrisk...Jag hade förväntat mig 0, eller kanske 5 en bra dag, för det där har strulat ordentligt, men oj vad han kan när han vill! Rakt ut, fina slag, intensivt letande utan att rusa och fin avlämning och inget tugg.

Vid det här laget var jag så nöjd att jag kunde ha brutit, men innan lunch var det plats kvar. Hakan hade farit upp ur backen (han hade lyft huvudet vid tredje skottet-Inte OK!!) men vi hade en säker dubbeltia i alla fall.

Här bröts det för lunch innan det var dags för lydnaden. Fria följet var en ren katastrof och det var väldigt länge sedan det var så uselt. Vi måste verkligen få till ett sätt att lyckas med detta på tävling, för känslan var allt annat än på topp! Det skedde sedan en uppryckning, med avbrott för ett mycket långt "dubbelkommando" på framåtsändandet, då L helt sonika tänkte "hälsa lite" på en i gruppen som stod framåtböjd med huvan uppfälld (klantigt). Jag skulle inte kalla det dubbelkommando, utan hellre en guttural utstötning, alternativt primalskri. Det flesta momenten gick dock ok, men det finns att jobba på inför elitstart då allt verkligen ska vara perfekt!


På söndagen skulle det så tävlas agility med Mr Schneebly, och jag kan inte påstå att jag vaknade pigg och utvilad alls, snarare bitter, sur och med blytunga ögonlock och ett allt annat än alert utseende. Jag hade funktionärsstjänst som hindervakt, och fixade och trixade för att få ihop dagens schema så bra som möjligt. Vi hann till och med köpa jättefina leksaker, eller vi och vi, för P fick inte ens följa med då min plånbok för närvarande inte vill kännas vid 4-siffriga inköpsbelopp...

Hur eller hur, sambo, svärpäron och sambons farmor var på plats. Jag överraskade nog samtliga med att komma ihåg mer än 5 hinder, (MY GAD!) och mig själv med att springa ifrån hundstackaren i slalomet (absolut no-no, och inte enligt planen) efter en klockren hö-ingång...Vi tog om och nu rackarns gick det fint! Jättefint flyt, fart och en superhärlig insats av P!...Men säg den lycka som varar för evigt! Ni som har kollat på agility vet att det är ett evigt hojtande, springande och flaxande med armar åt alla möjliga håll och kanter. Till skillnad från vad man kan tro så går detta inte ut på att förvirra hunden, fäkta bort eventuella moskiter eller veva bara för vevandets skull, utan det finns en strategi i det allmänna virrvarret av fäktande armar och ben. I vårt fall betyder sänkt hand: Pax kom in till mig och det gjorde ju hundstackarn- bara det lilla faktum kvarstod att han inte skulle ha gjort det...disk!  Klantiga, klantiga matte! Nu ska här agilitytränas vareviga onsdag, för såklart har ju även agilitytävlingsdjävulen slagit klorna i mig!


Söndagskvällen tillbringades i soffan, med magen full av kinamat (MING FTW!) och ett tillstånd av utmattning+matkoma i ett. Säga vad man vill om hundsport alltså, men lika trötta som hundarna blir, tror jag även att förarna blir efter en hel helg med tävlande!

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Real Sugar

Sugarwind's

Lotus valpar

Länkar

Arkiv

Sök i bloggen

Besöksstatistik


Skapa flashcards