Fraggelbloggen

Alla inlägg under april 2014

Av Liza Hasselquist - 26 april 2014 20:48

Ni vet den där känslan av att inte riktigt passa in? Att känna att man inte har en aning och därför blir sedd som någon slags form av outsider? Tja, nu har vi provat på hur det känns att inte vara bäst, men inte sämst heller och att få bevisa att vi faktiskt duger nåt till fastän vi inte har någon egentlig aning om vad vi håller på med.


Det hela började med att jag blev lite sugen på att testa IPO, jag har tidigare provat lite skyddsövningar med Lotus, men eftersom brukset då var ohotat nummer 1 vid val av sport, och jag dessutom satsade på två bruksgrenar samtidigt fanns inte riktigt tiden. (inte riktigt intresset heller, varför vill man ha en hund som gillar att bita människor liksom?)

Emelie och Skype skulle på läger över påsk, IPO-läger dessutom, och undrade om inte vi skulle vilja följa med? Jag hade testat Fräck en gång på en figurant, så jag visste att det fanns ett visst intresse där, och figgen sa att; jo, visst går det att träna bitarbete med fluffet. Eftersom jag är oerhört impulsiv, hade varit och träffat Lars och Birgitta på Czylwiks kennel (som anordnade lägret) och dessutom gillar lägerlivet hoppade jag naturligtvis på. När jag hade anmält började vissa tvivel smyga sig på...  Jag har ju sett en och annan IPO-tävling, och det vetefan om jag egentligen vill skicka ut min hund på ett modprov mot en vrålande figurant som dessutom har ett inte helt ofarligt vapen...


Emelie och jag tränade lite själva, jag köpte en unghundsärm till Fräck och vi lyckades ganska enkelt få honom att bita ganska bra (tillräckligt hårt så att det gör ont, trots ärm) och att skälla på figgen inför bevakningen. Så kom onsdagen, dagen innan vi skulle åka. Just där och då kände jag att det hade varit en välsignelse att få bryta ett ben eller så, men jag packade väskorna och gjorde i ordning bilen med en klump i magen, vad fanken hade jag gett mig in på?   Alla som känner mig vet att jag brinner för kontroll, ordning och att vara bäst, alltså är nya grenar inget vidare bra för mig då jag starkt ogillar att vimsa runt, göra fel och gå runt i ett ständigt tilltagande kaos... Gott! Vi åker på IPO-läger   


På skärtorsdagen var det avresa mot Ätran. Ett par timmar i bilen pratades bort ganska snabbt och vi kom fram efter galant körning (nåja) från Emelies sida(jag hade ju inget körkort). Vi hann upp till stugorna där vi skulle bo för att packa in en del grejer i stugan (och hann även med det obligatoriska tjafset om vem som ska tvingas sova på övervåningen av våningssängen  ), för att ha en snabb samling och sedan avfärd mot idrottsplatsen vi skulle träna på. När vi kommer fram dit ser jag mängder av tuffa holländare (både människor och hundar), imponerande mallar och någon häftig schäfer. Mitt i denna röra av erkänt duktiga skyddsraser plockar totalt färgmatchade jag (lysgrönt och diskret, såklart) ut en fläckig, fluffig Fraggel ur bilen. Den enda personen som var färgmatchad utöver mig var Emelie, sedan tidigare känd på lägret som "rosa damen". Snacka om att vara en katt bland hermeliner, eller en förvirrad nybörjare utan koll på att färgmatchning och IPO inte RIKTIGT hör ihop...Som tur väl var identifierade jag så några rottweilers och några dobermanns och pustade ut marginellt, rasdominansen var inte total! Inför första skyddspasset hoppades jag få se några andra ekipage, men efter att ha sett listan på ordningen insåg jag att, visst, bara att sela på och köra. Vi fick börja med figuranten Christ Van Dinteren (som jag i hemlighet var grymt rädd för) och när han frågade vad vi ville göra frågade jag tillbaka: Eh, vad vill du göra?   Ok, att hålla i en lina och stå still, släppa när man ska och gå efter när man ska: inte så svårt kan tyckas, men jag lyckades släppa lite nu och då (om man ger instruktionen: släpp när jag säger OK! och sedan säger JA! och menar att man ska släppa så blir det lite knepigt i mitt huvud!) och var allmänt på fel plats vid fel tillfälle. Christ var mycket lugn, mycket pedagogisk och väldig förstående inför min okunskap. Han ställde dock frågan: What's with the green? och ja, alltså, färgmatchning är de inte riktigt vana vid på IPOt- än!  Efter träningen åkte vi en sväng till GeKås, detta helvete på jorden  , men ett gäng ben och nån grön träningströja slank ner i korgen, medan Emelie och Pål sprang runt och köpte desto mer grejer. Jaja, kan man överleva ett besök på GeKås kan man nog överleva IPO-läger också! På kvällen, efter ett par öl och middag, somnade jag gott (öronproppar är the shit!) och vaknade utvilad fredag morgon för att ta ut Fräck och Skype på en långpromenad. Denna dag var det två skyddspass, och vi hade figgen Fabian van Aalsburg som även han var väldigt snäll och lugn med hysteriska mig och vilda Fraggel. Jag släppte nog lite fel, kopplade loss när jag inte skulle, fastnade i linan och andra sådana där charmiga grejer, men ingen skrek åt mig det minsta. De skrattade en del dock... Vid kvällsmaten hamnade vi vid samma bord som figgarna, vilka trodde att Fräck var en Australian Cattledog och att han var ca 2 år gammal. När jag förklarade att det var en shepherd och att han var 10.5 månad gammal gjorde de stora ögon- de tyckte att han var en väldigt modig hund för att vara så ung, och att vi hade mycket goda möjligheter att klara IPO3 i framtiden. Jag blev helt chockad, då jag fortfarande var i det stadiet där jag funderade på om vi någonsin skulle kunna komma till start...  Trevligt umgänge, några öl och god mat gjorde att jag även denna kväll somnade ovaggad och märkte inte ens av tumultet när folk och hundar droppade in lite nu och då under natten.


Lördagen innehöll även den två skyddspass, och nu började man känna att både man själv och Fräck var aningen tröttare. Fräck gjorde ett gott arbete på figuranten Ruud Broeders som jag tyckte körde lite annorlunda taktik än de andra två. Hur som helst gick det ganska bra och vi överlevde den dagen också. Ett besök i bastun hanns med, även om jag måste erkänna att jag nog tillbringade lika mycket tid utanför som i densamma.  Kvällen avslutades med att jag tog ut Enya och Fräck på en härlig långpromenad runt sjön som låg precis vid stugorna, som avslutades med att vi sprang på vildsvin och min tuffa skyddshund kom springande med svansen mellan benen...  Tur att Enya tuffade på sig lite, men vi gömde oss ändå bakom en sten tills de vilda svinen hade passerat.  


På söndagen var det ett pass skydd till, Christ igen och Fraggeln slet fast han var trött som fanken! Det var många som hoppade över sina pass och sparade hundarna inför tävlingen dagen efter. Vi avslutade ganska tidigt och åkte och genrepsspårade med Skype och Enya som skulle tävla dagen efter, vilket gick toppen. Vi fick sedan ta en liten shoppingtur för att inhandla frukost inför tävlingsdagen och en omgång Burger King slank ner innan vi åkte tillbaka till stugan och hann slappa (läs sova) ett par timmar innan kamratfesten på kvällen. Kamratfesten blev en lugn tillställning och vi beslutade att gå hem tidigt för att städa ur stugan och packa in i bilen, för att slippa allt meck dagen efter. Jag hann med ett besök på lekplatsen, för att undersöka andra möjliga ställen att sova på för att inte skita ner i stugan igen, men det gick sådär. Jag tyckte att det var ok att sova i klätternätet, men röstades ner och lika bra var väl det för jag vet inte om jag somnade eller hamnade i koma så trött var jag när det äntligen var läggdags.


Måndag morgon, och tidig uppstigning och samling för spår. De tre jag hejade mest på (Emelie, Pål och P-A) klarade sina spår med den äran, och jag fick chansen att se en dobermann spåra hem 99 poäng- WOW vilken målbild! Det var väldigt trevligt ute vid spåren, alla var med och kolllade på alla spår, hejade på varandra och gratulerade till väl utförda spårarbeten (som alla tävlande klarade). Det var öppen bedömning från domarna och man lärde sig massor av att följa de rutinerade herrarna Simon Kwak och Peter Andreassons resonemang och förklaringar. Sedan iväg till tävlingsplatsen, och Emelie fick till 75 poäng i lydnaden och bestod så BSL1, GRATTIS! P-A och Knox klarade även de poänggränserna i både lydnad och skydd, och bestod så IPO1, GRATTIS! Pål och Enya fick tyvärr inte ihop tillräckligt med poäng på lydnaden för att klara sig, men Enya blev snabbt publikfavorit på lydnadsplan trots att hon inte ville hoppa några hinder. De klarade dock skyddsbiten, så IPO2 är inte långt borta!  Under tävlingsdagen fick vi se många fina ekipage göra väl ifrån sig på både lydnadsdel och skyddsdel, och många klarade poänggränserna! Något alldeles extra var dock Magnus Englund, som med sin Hucca fick ihop såpass fina poäng i IPO3 att de klarade SM-kvalgränsen.



I bilen på vägen hem kändes det mest sorgligt att åka hem.   Man vänjer sig snabbt vid kaos och tumult i stugan (trots att städnerven kliade rejält ett par gånger) och lägerlivet med hundträning dagarna i ända. Nacken/ryggen tyckte att det räckte gott, och längtade hem till sängen. Jag väljer dock att se hela lägret som ett ”På återseende”, för nästa år kommer vi tillbaka, Fräck och jag! Vi är ordentligt IPO-bitna och tränar spår som tokar och hoppas få till bra träning på ordentliga figgar så att vi kan komma tillbaka nästa år, lite bättre och rejält färgmatchade, såklart!

 

         

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2014 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Real Sugar

Sugarwind's

Lotus valpar

Länkar

Arkiv

Sök i bloggen

Besöksstatistik


Skapa flashcards