Jag har aldrig gett mycket för "lagom-tänket". Att göra saker "för skojs skull" är ingenting som någonsin har roat mig. Jag har försökt, otaliga gånger, att syssla med aktiviteter som jag är sådär-bra på för att väldigt snabbt inse att kan man inte vara bäst så är det ingenting för mig.

Sedan jag skaffade Lotus har viljan att vara bäst funnits där i varenda sport vi provat på. Visst, vi är väl inte, och har väl egentligen aldrig varit bäst på någonting, men jag har ALLTID satsat mot det. Varför vi aldrig blev bäst kan bero på en mängd olika faktorer, kanske är jag för dålig, kanske är hunden för dålig, kanske saknas pengar/tid/rätt förutsättningar osv. Viljan har dock alltid funnits där och den kommer alltid att finnas där så länge som jag håller på med hundsport. Vad jag vill uppnå kan dock förändras beroende på vilken hund jag har, och att vara bäst behöver ju inte betyda att jag MÅSTE vinna SM för att känna någon form av tilfredsställelse? 

Många människor ser ner på dem som vill vara bäst. Antingen kan man erbjuda hunden ett live som tävlingshund eller så "kommer hunden få ett mycket bra liv med aktiviteter, långpromenader och massor av kärlek!", dessa två saker kan liksom inte samexistera. Tävlingsförare "bryr sig inte om sina hundar" utan "byter så fort som hunden inte nått elitklass innan den är 2.5 år" för "de är ändå bara ett redskap för att framhäva sig själv" och " de pressar sin hund till att göra 10:or på varenda moment". Däremot är du heliga Birgitta själv om du "bara gör saker för att det är kul" inte "bryr dig om vilka siffror som står på pappret" och bara "har hund för att den ska vara din allra bästa vän". Ok? Jag säger inte att ALLA som skaffar en hund de inte tänker tävla med tränar mindre än de som satsar mot stjärnorna, MEN de allra flesta gör faktiskt det. Jag skulle aldrig påstå att de som har hund för att göra roliga grejer med den är sämre mattar/hussar än de som satsar 100% mot att bli bäst, MEN de som tävlar mer hjälper ofta till att utvärdera en arbetande ras i mycket högre grad.  Jag säger inte att de som i första hand vill gosa med sin hund ger sina hundar ett uselt liv, utan meningsfulla hundaktiviteter, MEN många hundar som är överviktiga och uttråkade har en matte/husse som älskar ihjäl sin hund. Den blir ju i alla fall inte "pressad till att göra 10:or på varje moment" NÄ, det ska gudarna veta! (Den blir bara ipressad en chipspåse eller två, vilket är hundars största funktion och vilja i livet)

Någon gång i det fantastiska "Landet Lagom" måste man ju kunna säga att någon annan (som lägger långt många fler timmar på hundträning än vad man själv gör) faktiskt gör ett bra jobb, har ett fantastiskt samarbete med sin hund och att man k-a-n-s-k-e är yttepyttelite avundsjuk på vad den personen har uppnått? De allra flesta jag känner som tävlar på hög nivå pressar inte sina hundar speciellt mycket, har hundar som ligger i sängen och får kel och gos som vilken promenadlimpa som helst, har jäkligt kul ihop med sin hund OCH satsar som bara den på att komma ända dit man allra helst vill! Det finns inga hundar som sitter och funderar på ifall de känner för att tävla till helgen eller ej. Men är du en duktig förare spelar det liksom ingen roll om ni tränar "fånga ostbågen" en sketen eftermiddag på bakgården eller går in i elitlydnad på nån helt fullproppad inomhusarena med en ljudnivå à la rockkonsert. Din hund kommer fortfarande tycka att du är jävligt ball och att tävlingen är jävligt ball trots att du kanske ställer högre krav än att hunden kan öppna munnen själv?

Att vilja vara bäst tar ohyggligt mycket tid. Det krävs att man planerar. Det krävs att man satsar allt. Det krävs också att du har roligt som bara den, för hur motiverar man annars alla de timmar man är ute i spöregn, alla pengar som går åt för specialfoder, utrustning och hälsokontroller som man kan behöva för att hunden ALLTID ska orka prestera på topp? Kanske, kanske kan man, med rätt hund, rätt träningshjälp, tillräckliga resurser och med lite tur nå hela vägen fram och vara bäst. Jag unnar tamejtusan varenda människa som tränar hund och satsar allt på att bli bäst att få bli det, för jag vet hur mycket blod, svett och tårar som ligger bakom all framgång. Att stå överst på pallen med ett perfekt protokoll (bara 10:or såklart) skulle för mig vara det ultimata kvittot på att jag och min hund är ett sjuhelvetes team.

Jag vet inte med er, men dit ska jag!