Jag har aldrig gett mycket för "lagom-tänket". Att göra saker "för skojs skull" är ingenting som någonsin har roat mig. Jag har försökt, otaliga gånger, att syssla med aktiviteter som jag är sådär-bra på för att väldigt snabbt inse att kan man inte vara bäst så är det ingenting för mig.

Sedan jag skaffade Lotus har viljan att vara bäst funnits där i varenda sport vi provat på. Visst, vi är väl inte, och har väl egentligen aldrig varit bäst på någonting, men jag har ALLTID satsat mot det. Varför vi aldrig blev bäst kan bero på en mängd olika faktorer, kanske är jag för dålig, kanske är hunden för dålig, kanske saknas pengar/tid/rätt förutsättningar osv. Viljan har dock alltid funnits där och den kommer alltid att finnas där så länge som jag håller på med hundsport. Vad jag vill uppnå kan dock förändras beroende på vilken hund jag har, och att vara bäst behöver ju inte betyda att jag MÅSTE vinna SM för att känna någon form av tilfredsställelse? 

Många människor ser ner på dem som vill vara bäst. Antingen kan man erbjuda hunden ett live som tävlingshund eller så "kommer hunden få ett mycket bra liv med aktiviteter, långpromenader och massor av kärlek!", dessa två saker kan liksom inte samexistera. Tävlingsförare "bryr sig inte om sina hundar" utan "byter så fort som hunden inte nått elitklass innan den är 2.5 år" för "de är ändå bara ett redskap för att framhäva sig själv" och " de pressar sin hund till att göra 10:or på varenda moment". Däremot är du heliga Birgitta själv om du "bara gör saker för att det är kul" inte "bryr dig om vilka siffror som står på pappret" och bara "har hund för att den ska vara din allra bästa vän". Ok? Jag säger inte att ALLA som skaffar en hund de inte tänker tävla med tränar mindre än de som satsar mot stjärnorna, MEN de allra flesta gör faktiskt det. Jag skulle aldrig påstå att de som har hund för att göra roliga grejer med den är sämre mattar/hussar än de som satsar 100% mot att bli bäst, MEN de som tävlar mer hjälper ofta till att utvärdera en arbetande ras i mycket högre grad.  Jag säger inte att de som i första hand vill gosa med sin hund ger sina hundar ett uselt liv, utan meningsfulla hundaktiviteter, MEN många hundar som är överviktiga och uttråkade har en matte/husse som älskar ihjäl sin hund. Den blir ju i alla fall inte "pressad till att göra 10:or på varje moment" NÄ, det ska gudarna veta! (Den blir bara ipressad en chipspåse eller två, vilket är hundars största funktion och vilja i livet)

Någon gång i det fantastiska "Landet Lagom" måste man ju kunna säga att någon annan (som lägger långt många fler timmar på hundträning än vad man själv gör) faktiskt gör ett bra jobb, har ett fantastiskt samarbete med sin hund och att man k-a-n-s-k-e är yttepyttelite avundsjuk på vad den personen har uppnått? De allra flesta jag känner som tävlar på hög nivå pressar inte sina hundar speciellt mycket, har hundar som ligger i sängen och får kel och gos som vilken promenadlimpa som helst, har jäkligt kul ihop med sin hund OCH satsar som bara den på att komma ända dit man allra helst vill! Det finns inga hundar som sitter och funderar på ifall de känner för att tävla till helgen eller ej. Men är du en duktig förare spelar det liksom ingen roll om ni tränar "fånga ostbågen" en sketen eftermiddag på bakgården eller går in i elitlydnad på nån helt fullproppad inomhusarena med en ljudnivå à la rockkonsert. Din hund kommer fortfarande tycka att du är jävligt ball och att tävlingen är jävligt ball trots att du kanske ställer högre krav än att hunden kan öppna munnen själv?

Att vilja vara bäst tar ohyggligt mycket tid. Det krävs att man planerar. Det krävs att man satsar allt. Det krävs också att du har roligt som bara den, för hur motiverar man annars alla de timmar man är ute i spöregn, alla pengar som går åt för specialfoder, utrustning och hälsokontroller som man kan behöva för att hunden ALLTID ska orka prestera på topp? Kanske, kanske kan man, med rätt hund, rätt träningshjälp, tillräckliga resurser och med lite tur nå hela vägen fram och vara bäst. Jag unnar tamejtusan varenda människa som tränar hund och satsar allt på att bli bäst att få bli det, för jag vet hur mycket blod, svett och tårar som ligger bakom all framgång. Att stå överst på pallen med ett perfekt protokoll (bara 10:or såklart) skulle för mig vara det ultimata kvittot på att jag och min hund är ett sjuhelvetes team.

Jag vet inte med er, men dit ska jag!

 

Mike

20 maj 2014 17:27

Sant Liza! Det är inte lätt...... Jante kikar fram runt hörnet :-)

 

Ronja

20 maj 2014 17:32

Jag tycker man ska satsa allt så länge man själv inte börjar ha så höga krav på sig själv att man börjat må dåligt och nedvärdera och kränka sina medmänniskor runtomkring. Börjar man med det bör man stanna upp och tänka till.

Jag tror att så länge man är medveten om sig själv och sin hund, inte bryr sig så jäkla mycket om alla andra utan faktiskt har ROLIGT på vägen. För hund är jäkligt kul! Jag satsar också men har sett flera runt omkring mig som tappat sig själv och börjat nedvärdera alla runtomkring sig, vilket jag tror är ett bevis på att det blir för mycket, man mår inte bra pga av de höga kraven. Ett misslyckande blir så mycket större än vad det kanske egentligen är!

http://Brilliantaussie.blogh.se

 

Cari

20 maj 2014 21:10

Kan bara hålla med, mycket bra skrivet!

http://www.topdog.se

 

Julia

20 maj 2014 21:45

Håller med dig och även kommentaren från Ronja var perfekt! :)

http://monstertassar.weeby.com

 

lizzy o Nitro

21 maj 2014 05:43

Verkligen bra skrivet!! Fuck jantelagen, är så trött på den.

http://www.wolfeye.org

 

Marie

4 juni 2014 19:01

Inte fult att vara bra eller bäst :-) Krama finaste Lotusen från mig på 9-årsdagen !

http://www.123minsida.se/Minos

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...