Under en längre tid undvek jag apporten, alltså alla övningar som innehöll gripa och hålla fast. Detta pga att Fragglar överlag inte verkar finna nån glädje i apporteringsmoment utan att använda tassarna, och att sitta stilla med apport i munnen är lika med ond, bråd död. Fräck griper gärna i leksaker av olika slag, håller fint (ja tar om ibland!) och allra bäst griper han när det finns fingrar eller annat mänskligt kött emellan. Gott nog, tänkte jag och hur gärna jag än ville ha en apportering så ville jag absolut inte, under några som helst omständigheter ha en konflikt om apporteringar. Vad jag gjorde? NOLL! Nada! Rien! Inte ett jävla piss!

För några månader sedan kom jag på att om jag någon gång ska kunna tävla så krävs faktiskt apportering...Och då var det väl dags att ta tjuren vid hornen. Jag bestämde mig för att köra med konkurrensapportering, samma metod som jag sett att Siv Svendsen köra med och beskriva, fast jag minns inte vad hon kallade den...?

Hur som helst, jag började med en kampdutt strl L (typ 35 cm), höll Fraggeln i halsbandet, hetsade honom på leksaken, kastade ut den, smög med hunden ut och knyckte grejen snabbt som ögat innan han hann ta den. Det gjorde jag ett gäng gånger innan jag slutligen släppte och lät honom vinna. Full fart ut, snyggt gripande, vänder i gripandet och full speta tillbaka för kamp. Detta höll jag på med till leda, just för att det för mig är viktigt att få rejäla minnesbilder om hur skoj det är att springa,gripa,hålla! Jag fick mer än ett par bett i armar och ben när jag kastade bort (kasta och kasta en Fraggel som väger gott och väl 25 kilo...) det söta lilla kräket, men i detta läget fick det bara vara så, inga konflikter i apporteringen väste jag fram mellan sammanbitna tänder. Fraggeln gillar ju köttsmak, så bara att hålla god min i elakt spel!

För ett par veckor sedan körde jag första passet med apportbocken, men först körde jag en uppvärmningsgång på kampdutten innan jag istället gjorde samma steg som innan fast med apporten och hunden springer ut, full fart, griper super (inte en tass i närheten!) vänder på stället och full fart tillbaka! För att undvika att få apporten i magen klickade jag och han fick släppa den i farten och ta kampis i stället. Jag har kört ett par sådana pass och successivt minskat avståndet till mig, och igår var första gången jag fick säga till honom att nä, man släpper inte när man själv vill. Efter EN gång jag sagt till honom släppte han inte apporten mer. Inte när jag klickade, inte när jag sa "ja" som är lekkommandot och hade leksak framme och inte när jag skulle ta apporten heller...Han svarde med att morra och köra in apporten i magen på mig istället...So far, so good! Nu ska vi bara lösa ingång, sittande och avlämning med, SEN är vi på banan! Jag minns att jag nån gång, lite kaxigt, kan ha sagt att "min hund kommer inte bita sig fast i saker, jag vägrer skrika LOSS som att jag kommunicerar med någon i grannkommunen" men det verkar det ju som att jag får äta upp. Jag tar tillbaka det. Nu. På en gång faktiskt.

Två helt normala badjävlar, som bevisligen KAN apportera om de bara vill så...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...