Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd

Detta skrevs av Karin Boye för snart 100 år sedan och jag undrar ganska ofta vad som är "mening" och vad som gör att vägen är mödan värd? Och hur vet man det? Och när vet man det? Jag fattar liksom aldrig riktigt poängen med såna där vackra, men lite sorgliga citat och det känns lite oturligt, för jag då har jag liksom ingen anledning att ligga på soffan och känna mig sådär härligt melankolisk. Alltså, kaos- jepp det är det här! Jag packar och rensar och stökar på alla håll och kanter samtidigt och sen får jag ont i ryggen och tar uppehåll, och så börjar jag med nåt nytt sen. Men mål och mening? Njäääe, jag har inte sett dem, men de kanske ligger i nån låda, längst ner?

Oavsett, så ska man veta, att mycket möda blir det! Till exempel, om man ska försöka göra sig till och låtsas vara sådär superhärligt pysslig och skojjig och plocka fram extrakladdigasupertejpenfrånhelvetet och blompinnar för att tillverka nya spårflaggor (Fraggeln har inte manglat alla, nån har jag visst glömt också!). Man tar så fram en vass sax och sedan påbörjar man detta (vad som ska vissa sig vara helt felaktigt) "enkla lilla pyssel" med att fästa dubbla lager tejp på en blompinne. Ungefär 20 sekunder in i själva handhavandet av tejpen har jag börjat elda upp mig. Efter 45 sekunder har jag fäst tejpjäkeln runt en blompinne OCH ett finger, och när jag pillar loss fingret knycklar tejpen ihop sig och fastnar på min tröja ihop med blompinnen. Ny tejp. Efter ca 30 sekunder kommer Fräck och undrar vad jag styr med. 30 sekunder senare har jag tejp+blompinne i håret och efter 30 sekunders brottning med Fräck som tror att vi leker nån superrolig lek så håller jag i en tejbit som kunde varit en flagga OM den inte varit full av hår-mitt hår (Inte fram i luggen som tur var!) och Fräcks hår. Ny tejp. Denna får jag till hysat bra, nåja lite bucklor får man räkna med! Jag bestämmer mig för att klippa ett mönster- det skulle jag inte ha gjort, för jag hade inte förvandlats till någon superhemmafixare den här gången heller. Ny tejp. Sådär höll det på i ungefär 20 minuter, sedan hade jag 4 (!!!) färdiga spårflaggor klara (intentionen var 8- hur svårt kan det vara?) och hann precis posta ett foto på FB innan Fräck resolut slet åt sig en pinne som han raskt bet av!

Nu tänker jag inte hålla på och pyssla nåt mer förrän jag har behov av skenande puls och högt blodtryck alternativ ifall jag vaknar upp och ser ut som Ernst, antingen eller!

Fraggeln och jag åkte så över till Ö-landet för lite träning, och det blev ett par snygga ronderingar (och ett par fula blev det också minsann!) några bra bevakningar (och den första på ny fig där F bestämmer sig för att pussa figgen ist för att skälla) men mest en härlig attityd och en stilla undrar från matten om (O)djuret tänker förtsätta att vara sådär "härligt" unghundsluddig i öronen, eller om han kanske ska satsa på att växa till sig lite och nån gång lyssna på vad hans matte säger? På kvällen chockade han både matte och även ett utklätt barn med att dra igång värsta bevakningsskallen rakt upp i ansiktet på ungen (till Fräcks försvar var det barn som uppsökte hund, inte tvärt om) men allt gick fint och jag släpade en kampgalen Fraggel som tagit ett mycket fast grepp om kopplet (tackochlovattdetintevarbarnet) medan jag bad SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT. Egentligen tycker jag att barnens föräldrar borde 1. hålla koll på kidet bättre, 2. inte klä ut ungen i så läskig outfit, 3. be om ursäkt för att JAG nästan fick en hjärtattack, men jag antar att det är sånt som föräldrar liksom inte vill ta i när deras otäckt utstyrda barn blir rejält utskälld av en helt vanlig, outklädd Fraggel i bästa bevakningsmode...

Mycket möda blir det, som sagt, och vad som är mening och mål med just den här resan kanske jag får se senare? 

Hur som, jag ska öva en stund på att vara melankolisk, imorgon är det spår, biltvätt/städ och plugg på schemat, så då har jag ingen tid med melankoli!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...