För ett par veckor sedan skrev jag ett blogginlägg om hur man på bästa sätt överlever sitt besök på brukshundklubben. Jag fick mycket beröm (och en del skit) för inlägget, vilket jag såklart tackar ödmjukast (och lite skräckslaget) för. Skiten jag fick handlade mest om att de som är aktiva på brukshundklubben är ANSVARIGA för att se till att de som besöker ska bli välkomnade, känna samhörighet och trivas. Gott så! Nu undrar jag; vem på brukshundklubbarna är ANSVARIG för välkomstkommitén? Jag misstänker att det kan vara ”Nån Annan” som borde ta det ansvaret, och nu ska jag försaka förklara varför den ljusskygge ”Nån Annan” alltid slipper ifrån ansvaret för allt möjligt som behöver göras på brukshundklubben.

När man räknar efter hur många som hjälper till med olika saker i klubben, som t ex styrelsearbete, städning av stugan, gräsklippning, spårläggare, domarskrivare, tävlingsledare, domare, figurant, köksarbete, träningsvärd, instruktör, hemsideansvarig, kursansvarig och så vidare i all evighet, inser man att ALLA de här posterna sköts av i runda slängar 10-20% av klubbens medlemmar. Jo, ungefär så många är det som hjälper till med olika saker. Ofta, när det händer något extra som plötsligt måste roddas kallas därför ”Nån Annan” in, som akut extrahjälp kan man säga. När man som instruktör blir sjuk vid ett kurstillfälle frågar man om ”Nån Annan” inte kan ställa upp? När stora, tunga saker måste flyttas, eller stugan ska målas så är det återigen ”Nån Annan” som förväntas bära tyngden på sina axlar. 

10-20% av den totala medlemsstyrkan sliter ont blod med att fixa allt som behövs fixas ute på klubbarna i landet. Oftast är dessa människor heltidsarbetande, precis som alla andra. Alla (nästan i alla fall) har en hund (ofta fler) själv och behöver ibland lägga lite tid på att träna det stackars djuret. En del har barn som ibland kräver tillsyn och en del har andra intressen som kan behöva ett visst mått av uppmärksamhet då och då. Det är då det vore fint om ”Nån Annan” ville dra sitt strå till stacken och agera! När man lägger allt ansvar på medlemmarnas trivsel på de aktiva i klubben kanske man tror att ”Nån Annan” kommer att rycka in och fixa detta? ”Nån Annan” ska bjuda in nya klubbmedlemmar till diverse träningar, träningsgrupper, fest och baluns så att de nya klubbmedlemmarna känner sig välkomna. De nya medlemmarna ska inte själva behöva erbjuda något (för de kanske inte har tid att vara aktiva i klubben!) utan ska när som helst kunna dyka upp, gärna lite i utkanten av träningsplanen och GUD FÖRBJUDE om inte ”Nån Annan” är där för att hälsa välkommen och rulla ut röda mattan!

Själv känner jag att någonstans måste där finnas en gräns. Jag är lärare och jobbar heltid med gymnasieungdomar i behov av särskilt stöd. Jag har en hund (har haft tre innan) och strukturerar och planerar som en blå för att få dagarna att gå ihop. Jag har ett par diskbråck och en whiplash efter en bilolycka och har oftast jävligt ont,(som en liten förklaring till varför man då och då är lite trött bara!) och jag har ett par vänner jag inte delar ”hundlivet” med, vilka jag gärna besöker då tid finnes. Jag är instruktör på klubben och håller så många kurser jag bara orkar. Jag är spårläggare på tävling, mest på grund av att glädja ”Nån Annan” så att han/hon får komma ut på tävling (Face it! lägga spår kl 05.30 på morgonen gläds inte ens extremt morgonpigga jag över!) då jag vet hur svårt det kan vara att komma med på tävling. Jag hjälper till att städa stugan (enligt städschemat) och är klubbvärd (enligt klubbvärdsschemat) och hjälper gärna andra på öppenträningen. Det blir ganska många timmar om året som jag lägger min fritid på att obetald (nästintill) hjälpa andra att spendera deras fritid. Jag betalar medlemsavgift som alla andra OCH jobbar utöver det som frivillig ”Nån Annan” när någon av de andra ”Nån Annan” i klubben inte orkar/hinner/vill göra det som behövs för att klubben ska gå runt. Jag är långt ifrån den som gör mest frivilligt arbete för klubben på ett år!

En av mina vänner på FB lade ut följande status häromdagen:

”En del dagar undrar jag mer än andra över, varför i hela världen jag engagerar mig i föreningslivet och jobbar ideellt så många timmar per vecka som jag gör. Ibland blir jag så trött och besviken…..”

Hörrni! ”Nån Annan” jobbar inte på brukshundklubben heller! Det gör bara helt vanliga killar och tjejer, män och kvinnor, mammor och pappor, bästa kompisar och ovänner. ”Nån Annan” har inte tagit ett enda jäkla ärligt handtag i hela sitt liv, och kommer nog aldrig göra det heller. Så ni som gnäller; tänk på att ni gnäller på någon som gratis ställer upp på att försöka fixa så bra och så mycket de bara kan och orkar för att ”Nån Annan” ska få gå kurs, tävla eller få en kopp kaffe efter träningen. Gnäll inte för att ni kanske inte fick hjälp med allt ni ville just då när det passade er, för att ni inte fick nån rosett när ni tog LP eller för att någon stavat ert namn fel! Eftersom ”Nån Annan” ständigt lyser med sin frånvaro jobbar vi andra så hårt vi bara kan- för er skull! Har vi då gjort något fel någon gång så Förlåt! Jag ska genast gå och be ”Nån Annan” att fixa till det!

 

Agnetha

5 november 2014 23:36

Word!!!

 

Susanne

6 november 2014 21:51

Huvudet på spiken! Vilken bra blogg du har :)

 

Marie

7 november 2014 11:58

Mitt i prick :-)
Ha nu en bra helg och sköt om er :-)

http://www.123minsida.se/Minos

 

Anna

9 november 2014 06:43

Bra där 😀 huvudet på spiken (igen)

http://www.maybetails.se

 

Mimmi & Urax

10 november 2014 20:53

Så himla rätt! Word! Känner verkligen igen mig i föreningslivet å klubbverksamheten

http://Www.laekenois.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...