Efter att ha blivit något av ett viralt virus med ett par blogginlägg så försvann blogglusten lite grann...Eller inte försvann, för jag älskar att skriva, men jag får inte riktigt "till det" och då känns det trist att lägga upp inlägg som inte känns klara. Men jag skriver. filar och fixar och förhoppningsvis finns det tid och lust så småningom!

Under veckorna som gått så har det hänt något med den där Fraggelhunden, jag tror att han växt till sig och framförallt växt upp (i huvudet alltså, kroppen har ju varit stor länge!). Vi har lyckats klura oss fram till en bra, och förmodligen hållbar lösning på apporteringsbekymret (baklängeskedja MÅSTE vara the shit i detta fallet!) ingångarna är numer hyfsat raka OCH han håller på att lära sig svänga åt höger i FF utan att bakdelen far all världens väg. Han är grymt taggad och rolig att träna, och vi har varit på klubbkvällarna i Guldhunden arena på söndagarna och även tränat inomhus ett tillfälle till/vecka. På klubbkvällarna har jag jobbat mest med kontakt och inte velat utmana, men ganska snabbt gick vi över till att störningssäkra moment osv. Det funkar så jääääkla bra trots en massa okända hundar, och i pauserna ligger han snällt uppbunden och väntar på sin tur utan pip och gnäll.  Igår tränade vi plats med hakan i backen varvat med explosiva ingångar och fryst grepp om apporten rakt framför mig och den lilla Fraggeln imponerar och förvånar på samma gång!

I lördags var vi ute och körde vårt tredje raka, lyckade sökpass där jag absolut inte har något att klaga på. Innan har han gärna sprungit på sin favvo-figge (Angie) men haft mindre drag ut till de andra och inte velat stanna kvar där ute. Nu springer han rakt, snabbt och stannar gärna, och även om jag flyttar mig på stigen ligger han kvar där ute och jobbar in figgen- YEEEEEY! Så IPO-Fraggeln kanske blir en sökFraggel, vem vet?!?

I lördags kväll fick jag lite träningsångest på kvällen, och eftersom jag har vänner som ibland får detsamma, möttes Emelie och jag på Bilprovningens parkering för hårda spår i snålblåst i lampornas sken. Freggeln gjorde ett superspår, med stor doftintensitet (mycket stor skillnad på engagemanget där!) och visst, när han går hårda spår brinner det en säkring då och då och han behöver pausa. Jag tror det går till sig med fler hårda spår!

En vacker Fraggel i sina bästa år  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...