Ett tips jag ser att många ger när människor ber om råd om vad de ska träna med sin valp, eller sin unghund är passivitet. Jag vill påpeka såhär inledningsvis att jag inte på något sätt är emot passivitetsträning, inte alls! MEN jag anser att det tränas passivitet på både höjden och längden så till den milda grad att hundarna antingen: 1. Ger upp hoppet på livet, lägger sig ner och blir liggande eller 2. Drar igång en inre eller yttre stress, tuggar på grejer eller sig själva, får magproblem eller springer runt och är allmänt stökiga. Jag VET att det finns hundar som (om man inte förhindrar dem) går igång på precis allt möjligt; rörelser, ljud, andra djur osv, även att ägaren inte uppmuntrat det aktiva beteendet.  En sådan hund kanske i första hand måste lära sig att kunna koppla av hemma, i lugn och ro utan störningar, och trots det lär de sig aldrig riktigt att sova när tillfälle ges. Jag har själv haft en hund som hade väldigt svårt att slappna av under sina första två-tre år, det var såpass illa att man var tvungen att hålla i honom för att han skulle få ro i kroppen till att somna. Den hunden gick inte att träna till passivitet någonsin under hela sitt liv, och han mådde otroligt dåligt av tvingas till att lägga sig i stökiga miljöer. Hans trygghet och räddning blev en täckt bur, där jag i början fick tvångssöva honom, och sedan fungerade den utmärkt som kompensation för den av-knapp som tyvärr aldrig installerades på den lilla rackaren. Dessa hundar måste anses vara undantag för i all ärlighet har jag träffat ett fåtal hundar som har en vettig vardagssysselsättning som beter sig så.

Det första jag vill lära min valp är inte att matte är den tråkigaste personen i världen, inte heller vill jag att valpen ska tro att det är normalt att sova 24/7 i vår familj. Jag vill istället passa på att låta valpen uppleva så mycket som möjligt ihop med sin trygghet och påhittiga vägvisare i livet-mig. Jag tar alltså med min valp på en massa olika aktiviteter där det passar sig att ha med en valp. Till exempel tar jag gärna med den in till stan och sätter mig på en uteservering ifall vädret tillåter och det är ”lagom” med folk och stoj. Jag tar INTE med mig valpen till ställen där djur är direkt olämpliga; utomhuskonserter, marknader, inomhuscaféer där hunden inte får följa med in, tja egentligen alla ställen där jag vet att hunden inte kommer att må bra av att vara. Min passivitetsträning grundar sig på tron att valpar som får vara med och upptäcka världen i lagom takt blir nyfikna, orädda och faktiskt lär sig sova och slappna av då tillfälle ges eftersom de blir trötta av all stimulans. 

Vad är då lagom takt? Det är jättesvårt att svara på det, då lagom takt för den ena valpen är med sjumilakliv för den andra. Man får helt enkelt försöka komma på en strategi där man lär sig att se på valpen ifall den är trött och behöver vila eller inte. Detta förhållningssätt bör man sedan ta med sig upp i unghundsåldern, då många problem som uttrycks verkar leda tillbaka till att hunden är för dåligt passivitetstränad… I Sverige idag finns väldigt få hundar som aktiveras alldeles för mycket och mår dåligt av att inte få vila tillräckligt. En normal ”sällskapshund”, alltså en hund som inte har någon form av daglig arbetsuppgift (ex vallning, hund i tjänst osv) lider väldigt sällan av ”överaktivering”. Även ifall det är en ”sporthund” som tränar i stort sett varje dag ser jag inte bristen på passivitetsträning som det stora problemet, utan kanske att den träningen som utförs är fel för den aktuella hunden? Jag tror att många tyvärr ser till sitt eget intresse framför hundens väl och ve; många tränar fartiga sporter med en hund som sedan har extremt svårt att komma ner i varv efteråt istället för ex spår som aktiverar hundens naturliga behov. 

Jag har också hört många som väljer bort kamp/stimmig lek för att hunden har så svårt att växla ner sedan, och jag förstår att det är jobbigt att ”släcka” när man väl har ”tänt” MEN hunden kommer aldrig att bli lugnare av att alla fartfyllda och ”stressande” belöningar totalt uteblir. Min upplevelse är snarare att den hunden ligger högt i varv hela tiden, och aldrig lär sig fokusera trots att den är uppvarvad. Jag ser stora vinster i att lära sin hund blåsa ur med en riktigt aktiv belöning för att sedan kunna samla sig igen, och detsamma gäller för att en hund ska kunna vara passiv. Ibland MÅSTE hunden få blåsa ur och bli trött i både kropp och knopp för att man sedan ska kunna kräva att den är lugn.

Hunden jag har nu har varit både den jobbigaste och enklaste som valp. På den negativa sidan kan man säga att han tuggat sig igenom sitt första år (skor, leksaker,barngrind, matlådor, godispåsar, stearinljus, glasögon ja ALLT man kan och inte kan äta) å andra sidan har jag en unghund som kan vistas i vilken miljö som helst, som ligger ner och vilar när jag inte är där eller när jag är stilla, som är tyst och lugn i bilen, som inte stressar eller skäller, men som är glad och pigg och redo för alla äventyr som livet ger oss!