Direktlänk till inlägg 28 december 2014
Det var jag! Jag erkänner! Jag jinxade vädret och såg till att det stundom eviga regnandet och plaskandet i leriga pölar och sumpiga hålor byttes ut mot snö, isande kyla och blixthalka. Jag stod och såg solen gå upp över sundet och tänkte att;fotar jag detta och lägger ut på FB skulle man kunna lura vem som helst att fotot är taget en kväll i september. Så förlåt alla (väldigt få...) frusna själar jag möter, hukande, ihopkrupna och självande inför den isiga vinden på mina tidiga morgonpromenader! Eller, som min granne uttryckte sig härom morgonen (06.35 piip) då jag yrvaket och huttrande, med rinnande näsa och blåfrusna fingertoppar äntrade trapphuset; "Jag är ju en sån där vinterbadare, du vet. Jag kallar kylan uppfriskande, så känns det bättre"! Alltså gäller det att se saker från den ljusa sidan, och jag skuttade (nåja) med lätta steg uppför 5 (vanligtvis lååånga) trappor och konstaterade nöjt att jag slapp den obligatoriska morgonmatchen mot Fraggeln; de två giganternas kamp om torkhandduken! Ett evigt rullande, tuggande, trillande, rivande som pågår i ett virrvarr av extremiteter, blod, svett och tårar, på en hallmatta, på tredje våningen, någonstans i Sverige. I dessa lägen uppskattar man verkligen inte att Fraggeln är en MegaFraggel, det finns liksom så mycket mer av honom att kämpa emot.
En annan kamp som också ställts på sin spets i och med ständigt sjunkande yttertemperatur är "Koppelkampen" som utspelar sig under morgonpromenaden till "DAGIS" (F's hundvakt, min polare Elin) där det ena laget (jag) försöker; A: hålla mig på fötter i blixthalkan, B: hålla mig kvar på gångvägen, och C: anlända till jobbet ca:25 minuter senare MED kläder på kroppen (någorlunda rena, om lyckan stått mig bi). Det andra laget (Fräck) försöker under "Koppelkampen" att på olika sätt och med hjälp av fler (hellre än färre) fula knep betvinga motståndaren genom att greppa kopplet i ett stadigt grepp och ömsom rycka, slacka och döna in i för att på så sätt oskadliggöra allt levande motstånd och vinna denna prestigefyllda tävling. Att jag jobbar som lärare kan inte på något sätt anas under "Koppelkampen" då pedagogiken som används närmast kan jämföras med Neanderthalmänniskornas i Grottbjörnens folk. Vidare kan säkerligen kroppsspråket härledas till någon tidigare form av apmänniska, och sist men inte minst toppas den hasande, halkande snubblande, svettiga uppenbarelsen av ett gutturalt språk bestående av grymtningar, svordomar, hot och primalskrin. Man är väldigt glad för mörkret vid denna tid på dygnet (THANK YOU LORD!) vill jag mena, då både lärarlicens OCH instruktörsintyg skulle flyga all världens väg om någon såg att jag gång på gång står som förlorare i "Koppelkampen"! Hur jävla enkelt är det att sno tillbaka kopplet? Inte ett dugg! Hur jävla gärna vill jag tävla i denna helvetiska tävling mot en för mig, överlägsen motståndare vid denna tidpunkt på dygnet? Väldigt ogärna! Det värsta är att i "Koppelkampen" har Fraggeln ett tillkämpande som en bengalisk tiger som låst sina enorma käftar runt ett särskilt värdefullt byte, och bestämt sig för att klämma igen oavsett yttre påverkan! Samtidigt som jag är vansinnig blir jag alltså lite fnittrig, på ett sådär bubblande vis som man inte riktigt kan stoppa, och som sprider sig ut genom näsa och mun oavsett mina ansträngningar att svälja ner bubblet och ryta i "SLÄPP KOPPLET- ANNARS KOMMER PAPPA! så blir det mest: Hrrrrmpfffft, hahaha,släppkoppletsajaghihi,hrrmmmmffftt,hihi,hun
djävelsläpppffffthihi, detärintedetminstakulhihihrrrmmmmfffpt. Detta framför en hoper mer eller mindre stressande människor, som gör stora ögon, ler lite, får skämsrosor på kinderna för min skull och skyndar sig vidare innan den aggressiva hunden tar sig lös ELLER den uppenbart sinnesförryckta neanderthalmänniskan sliter sig lös, vilket som nu skulle vara värst i detta utsatta läge.
Idag visade sig vintervädret dock från sin bästa sida, med flera solstrålar, lite pudersnö och en 10-gradig avvikelse från nollpunkten på termometern, givetvis åt fel håll. Sök stod på schemat, och nåt har hänt i den lilla Fraggelhjärnan! Han går sådär löjligt bra i söket just nu, vilket jag egentligen inte förväntar mig, då dagsformen kan vara allt från succé till bajs, och skifta inom loppet av 2-3 sekunder. Söket är det som varit mest osäkert, medan vi nu fått till finfin träning flera pass i sträck?!? Antingen är matten bättre på sök än på anti-koppeldragsträning i olika former, eller så är det bara ren och skär tur! För min del är det ok vilket som, företrädesvis det av alternativen som är lönsammast i det långa loppet!
Under dagens sökträning slog det mig plötsligt vilken JÄTTEstor och JÄTTEstark Heffaklump till hund jag har, medan jag rastade Cash, som förvisso också är en aussie, men mer av modell Lilla Ru (när vi ändå är inne på Nalle Puh-karaktärer). Att Fräck drar i kopplet må så vara hänt, han gör liksom det oavsett hur mycket jag tränar honom (inte alltid och inte med samma intensitet) men hur än Cash försökte ta i från tårna var det inte ens jobbigt. Kvicksilverillern tar ju mer fart åt olika håll, gör oväntade och rekordsnabba avvikande rörelser, kroppsfinter, plötsliga påhopp och SLITER så att jag bara flyger och far. Där och då gick det upp för mig; min aussie är sååå stor att jag inte längre kan blunda inför det faktum att han förmodligen och utan större ansträngning kan släpa mig en kilometer om underlaget inte har alltför mycket friktion alltså. Nu ska jag samla mod till mig, ta med mig någon form av stödperson och gå och väga MEGAdjuret, en gång för alla!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | |||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|