Jag har allt sedan oktober försökt leva livet som en (lite) mindre anal människa, även att jag själv upplever att jag är ett ”måttligt” kontrollfreak. Jag har skippat en del ”måsten” och istället gjort saker jag faktiskt vill göra, sagt nej fast impulsen är att säga ja (ärligt otrevligt!) och sagt ja när jag egentligen känner mig hemskt obekväm och normalt sätt skulle höjt ögonbrynen och rullat med ögonen till svar. 

Det jag inte har gjort men borde jobbat på är att jag inte har börjat spela något instrument alls, jag kan helt enkelt inte ens komma på något som jag skulle vilja lära mig att spela. Jag bestämde mig för att kapitulera inför tystnaden, och det gör gott! Förutom att den 104-åriga grannen ser naturprogram på TV på absoluta maxvolym och att den döva grannen under har någon form av ringsignalsystem à la brandlarm på dörren är det ganska tyst och lugnt hemma hos mig, och den irritation dessa oljud förr skulle ha byggt upp på insidan av mig har liksom pyst ut av sig själv utan otyglade utbrott. Jag bestämde mig för att gilla störningar i min annars perfekt tysta vardag och småler lite då och då när jag ännu en gång får lyssna på hur rödmyran gör vid stackbyggen. Jag menar; lever man fortfarande när man är 104 och dessutom bor på tredje våningen utan hiss så finns inte sådär hemskt många glädjeämnen i vardagen kanske.

Glädjeämnen är något som jag har haft gott om under senare tid! Den 19/12 var det dags för jullov, vilket var i grevens tid men tanke på den mörka hösten, den onda ryggen och flytten som i och för sig gick oväntat smidigt men som också var väldigt intensiv och snabbt avklarad. Allt är på plats förutom ett väggskåp som vi gick bet på, då vi är för uschliga för att orka hålla i det och borra samtidigt. Jag pyntar och pysslar och gör om och pyntar igen, och för första gången i mitt liv gör jag det för att jag verkligen vill och tycker att det är roligt, och inte för att jag måste för att lägenheten inte ska se ut som en lagerlokal. 

Vi samlades hela släkten för att fira farmor och farfars 60-åriga bröllopsdag, vilket blev en lyckad tillställning med julmat och dessertbuffé och som om det inte var nog roffade vi julgodis och spelade paketspelet med familjen på kvällen. Efter det var det ny tatueringstid för mig (ÄNTLIGEN!) och i februari har jag nästa sittning och en halv sleeve. Vidare tillbaka till päronen; julafton, lite spring på mellandagsrean men mest lugn och ro och stora mängder mat.

Tillbaka till Kalmar, tvätta och packa om och så till Enköping och bästa Majas hotell! Malin anslöt också, och dagarna spenderades med festligheter, god mat, dryck, godis i ofantliga mängder, sökträning, spårträning, lydnadsträning, lite ronderingar och bevakningar, promenader och så träning för Frida Wallén som avslutning. Jag fick många goda tips och idéer; somliga är lite på G och en del löste vi redan första passet. 

Det känns som att vi klickar mest hela tiden nu, och är inne i ett positivt flow så jag känner mig ganska tillfreds med livet. Fräck är verkligen en fräck hund! Frida beskrev honom som en rodeohäst, och han skiftar snabbt mellan högsta aktivitet-passivitet utan att bli stimmig; säger man åt honom att ligga stilla så gör han liksom det punkt slut. Han är väldigt stresstolerant, men svarar snabbt på retningar utan att för den skull göra några stora grejer av det och impulskontrollen börjar sitta där den ska mer och mer. Jag vet att jag har sagt att jag inte tänker tävla förrän vi har 100-100-100 i IPO:t, men jag antar att jag kommer att få tumma på det ifall jag vill tävla över huvud taget...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...