I flera trådar på facebook och på andra nätforum som jag roar mig med att läsa ibland framhålls det som att det är EXTREMT svårt att få tag i en stabil, social och arbetsbar aussie. En del pratar om att importera, andra rekommenderar att vara supernoga då RASEN HAR SÅDANA PROBLEM MED RÄDSLOR och en del vidhåller att välja en annan ras är det enda rätta. Är det så att Australian shepherd som ras är såpass mycket sämre än alla andra raser att detta måste påpekas om och om igen, både av de som själva äger en aussie och även ofta av de som kan ha sett ett par aussies på sin BK/på utställning/på någon tävling eller pratat med ett par ägare till ”kassa” aussies. 

Jag har ingen egentlig aning hur det egentligen står till med rasen, rent statistiskt. Det man måste tänka på är att det numer föds väldigt många fler aussies per år än vad det gjorde för 10 år sedan, alltså kommer antalet ”dåliga” aussies öka i ungefär samma takt som antalet bra aussies fast båda grupperna blir numerärt större än innan. Det man dock ofta kan se när en ras blir populär (blå ögon, fläckar, fluff osv) är att det genast dyker upp människor som inser att dessa valpar (som ju är hemskt söta) är lättsålda. Genast ska varenda tik bli mamma, för den är ju så härlig och stabil med barnen”… 

 Jag har inte räknat ut någon procentsats på antalet hundar som uppvisar problem med hantering,  kvarstående rädslor eller skotträdsla vid MH, MEN om man skulle roa sig med att göra det tror jag inte att antalet dåliga aussies är större nu än då, rent procentmässigt. Visst finns det rädslor, oförmåga att släppa saker som skrämt en och kanske ljudrädsla i högre grad än vissa av brukshundraserna. Det är absolut inget man ska sticka under stolen med, vare sig som uppfödare eller som ägare av en hund med den problematiken. 

 Att hundarna har problem i vardagen är kanske ett större bekymmer än en dag i hundens liv, men det är svårt att veta om hunden äger problemet, eller om ägaren har ett problem som hen tillskriver hunden. I vissa fall är det säkert minst lika mycket ägarens som hundens fel att hunden går upp i stress, att den inte klarar miljöer, kort sagt; att den inte kan hantera omvärlden på ett korrekt sätt. Om man mestadels har erfarenhet av familjens gamla, lugna golden så förstår jag att det är jobbigt att förhålla sig till en hund som aktiverar sig själv i brist på arbete, som har en del vakt som kan bli hyfsat otrevligt om det hanteras fel och som kanske inte gillar att kramas med barnen, eller grannen för den delen. Eftersom både vakt och reservation finns i (och ska finnas i) rasen är det bättre att man köper en annan hund ifall de egenskaperna inte känns ok?

Jag brukar ofta poängtera att jag sällan träffar helt kassa aussies. Alltså, jag ser en hel del aussies som jag själv inte hade velat ha; där vissa är pga medfödda egenskaper som inte tilltalar mig och där vissa är för att de är fruktansvärt felhanterade hundar. Jag ser nog inte procentuellt fler aussies som jag inte skulle vilja ha än andra bruksraser faktiskt. Många småhundsraser har stora problem med rädslor t ex, men där ses det kanske inte som ett lika stort problem?

Mitt största bekymmer med rasen har varit ifall där finns kapacitet nog, och jag upplever att på de 10 år som jag har haft aussie så har antalet kullar jag faktiskt skulle kunna tänka mig att ta valp ifrån stigit från någon enstaka per år till åtminstone 5-6 bra kullar med meriterade föräldrar ur kullar med god psykisk hälsa, god exteriör och härlig arbetsmotor. Jag tror att några av dem som är missnöjda med sina aussies egentligen har en bra hund, men har själva inte förmåga att få fram det ur hunden. Jag tror att en del personer gjort spontanköp, då man vill ha valp ”NU” och då får man ju kanske bita lite i det sura äpplet!

Ni som är missnöjda med era aussies (eller känner nån på BK eller er mosters fasters mammas kusin som hade en) behöver väl i alla fall inte springa runt och skrika ”VARG” precis stup i kvarten? Jag börjar bli trött på att förklara varför jag köpt en ”så nervös, stressad, osocial och svårmotiverad” hundras, exakt samma fråga som jag fick för 10 år sedan när jag köpte min första aussie. Jag har fram till dags dato ägt tre aussies och ingen av dem har varit rädd, osocial eller svårjobbad på något sätt. Är era hundar kassa? 1. Ge bort dem/avliva, 2. Byt uppfödare, 3. Uppfostra hunden annorlunda. Svårare än så ska det inte behöva vara, för JAG vill inte behöva försvara min hund hela tiden när jag tycker att han är en superhund (OCH jävligt jobbig ibland, men hundar är liksom det!). Jag tycker snarare att resultaten som ploppar upp här och varit inom många grenar visar att aussien är på frammarsch och kommer att bli en hundras att räkna med inom många sporter!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...