I samma veva som solen dyker upp på våren, dyker det också upp en mängd hundar jag inte har sett förut. I och med att jag flyttade in i nya lägenheten i december så är det ju bara under vinterhalvåret vi rört oss i våra nya kvarter, och jag har förvånats lite över hur pass få hundar jag har mött, då promenadstigarna i närområdet är helt underbara för (hund)folk. Särskilt i solljus och varmare temperaturer verkar hundarna liksom myllra fram i skogen där vi tidigare kunnat passera ensamma och i lugn och ro. Inte för det att hundar stör varken mig eller F (sålänge de håller sig till sina mattar/hussar) men jag undrar var de har varit hela vintern? 

Att man tränar och motionerar mindre vintertid pga stora mängder snö är helt förståeligt. Tar man sig inte fram på skogsstigarna så är det klart att man inte går där i någon större utsträckning, utan skottade cykelvägar kanske får tjänstgöra som promenadvägar. Trots det kan jag inte påminna mig om att jag har mött mer än kanske en tredjedel av de hundar jag nu ser. I år har vi inte haft någon vidare snömängd alls, vilket har gjort att i alla fall jag har kunnat motionera min hund precis som vanligt (förutom cykel då, DET hade ju varit att leka med elden…)

Så nu undrar jag bara; vart har hundarna rastats under vintern? Eller (hemska tanke) rastas inte hundarna över vintern? Alla hundar behöver motion, det är inget man kommer ifrån oavsett om man köper en sällskapshund. Jag hör många som resonerar så; jag köper en shi tzu/cavalier/mops och så slipper jag långa promenader och mängder av träning. Jag anser att det är helt felaktigt, då hunden som biologisk varelse kräver att få röra på sig, även ifall man har en sällskapsras som gillar att ligga på soffan. Jag kan förstå att vissa raser har svårt att vara ute på vintern på grund av avsaknad av päls. Jag har också ägt sådana hundar (dvärgpinscher) som hade stora problem med köldkramp, MEN det inträffade när det var över 10- kallt ute. Jag byltade på mina täcken och så länge man höll sig i rörelse och snödjupet inte var något vidare så fungerade det lika bra som med vilken hund som helst. Visst, jag kanske undvek 3-timmarspromenader när det var 15-, men all annan tid var vi ute ett par timmar/dag, oavsett om hunden ville det eller inte. Det var halvkul att behöva släpa en skrikande dvärgpinscher runt ett halvt kvarter innan han gav upp och följde med frivilligt, men jag har lärt mig att regn inte gör ont och att man inte dör av det (om man inte är en snögubbe) så på med regntäcke, regnkläder och ut och traska!

Nu gör istället en del människor så att de ger hunden ett foder med mindre energi i, så att de ska undvika fetma och följdsjukdomar på så sätt. Metabolismen är givetvis (precis som på oss människor) olika från hund till hund, men rent krasst vågar jag påstå att MINST hälften av alla hundar som äter lågenergifoder skulle kunna äta vilket foder som helst om deras ägare motionerade dem mer, oavsett väderlek. Jag tror också att vi skulle se betydligt fler hundar som var nöjda med livet ifall gemene man motionerade och aktiverade sina hundar mer, med rätt typ av aktivering. Leta upp sin mat på gräsmattan, stoppa in maten i en aktiveringsboll, spåra, köra uppletande av folk och grejer istället för att aktivering alltid består av kasta boll eller rejsa med en ”hundkompis” medan ägarna står och kedjeröker och dricker kaffe. 

Överlag känner jag att människor ofta försöker förringa hundens behov; man vill gärna få bekräftat att det krävs vilodagar hit och dit, att man inte MÅSTE aktivera sin hund varje dag, att de inte MÅSTE ha långpromenader, att hunden ska ”bara få vara hund” och så vidare. Tyvärr tänker jag att detta gör att människor underskattar hundars behov, hellre lite för mycket aktivitet/motion än mycket för lite tänker jag. Vi har inga planerade vilodagar alls, utan de brukar tyvärr infalla då och då när jobb, möten och andra viktiga aktiviteter inkräktar på fritiden. Oavsett ofrivillig vilodag eller ej så går vi åtminstone en längre promenad, oftast två på en dag. Vi kör ofta två discipliner på  en dag när vi tränar. Vi kör ganska ofta fys-pass och träningspass samma dag. Jag har ”tränat” min hund relativt målmedvetet och anpassat efter ålder och mognad sedan har var 10 veckor. Han är inte stressad, har inte svårt att varva ner, orkar massor och ger aldrig upp trots att det blir svårt. Jag tänker att man kommer långt med sunt förnuft, läsförmåga (så att man kan kolla litteratur för tips) en del pengar (diesel och anmälningsavgifter) och en inneboende vilja att vara aktiv med sin hund, oavsett ras.

Skyddsträning för Fraggeln  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...