Ett par gånger under våren har jag utsatt min hund för svårare prövningar än vad jag trott att han har varit mogen för. Jag är liksom inte en naturlig "går det så går det"-människa, utan vill gärna ha bevis vid ett antal tillfällen att vi är på rätt väg innan jag ens kan prova att höja svårighetsnivån. Hur eller hur så bestämde jag mig för att låta Fräck gå på helt dolda figgar (hitta-övningar), ropa in istället för att möta upp och låta honom gå på flying direkt utan stopp. Det fantastiska var att min rigida plan hade sett detta som helt möjligt framåt juni, medan det i verkligheten har gått bra TVÅ sökträningar i rad. Hunden har inte blivit ledsen heller, för det har helt enkelt inte blivit fel. Alltså, stelbenta planer och nödlösningar i all ära, men ibland är det bara dags att släppa sargen och komma in i matchen!

) av 10 träningspass funkar toppen just nu, ibland får vi tillfälliga bakslag såklart, men redan till passet efter brukar den goda känslan återigen ha infunnit sig. Jag tror att jag har blivit lugnare och mindre obekväm med mitt liv, och att det faktiskt har gjort sitt till med humöret och viljan att bara prova lite då och då. Även att de få skitpassen känns JÄTTETUNGA så har jag ändå gott hopp om att nästa pass blir mycket bättre, och det är väl det som räknas i det långa loppet!?!

Under våren börjar det bli dags för oss att äntra tävlingsbanorna, och DET känns väldigt nervöst; dels för att det var länge sedan jag tävlade, och dels för att F är ny och grön. Men känner jag Fraggeln rätt så är det inga konstigheter, och så gör vi vårt bästa hur eller hur!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...