Alla inlägg under december 2015
När man håller kurs på BK har man förmånen att möta många olika ekipage, med många olika förutsättningar som tränar mot olika mål; men ett generellt önskemål oavsett nivå är att hunden behöver lära sig att hålla fokus och inte störas av annat. Man efterlyser den där ”bubblan” som man vill försätta sig och hunden i lagom till tävling…men man hamnar liksom aldrig där och upplever att hunden trots träning, aldrig riktigt är ”med” på riktigt.
I det läget kan man störningsträna hunden exakt hur mycket som helst utan att få de resultat man vill ha och slutsatsen blir då att man har en hund som har oerhört lätt att störas av omgivningen.Det kan vara en del av problemet, men det absolut största problemet är att hundar som störs av omgivningen många gånger har ägare som gör precis detsamma. Jag vet; för jag har varit PRECIS en sån hundägare som förutom att hålla ordning på hunden och mig själv på plan dessutom försökte mig på att höra varenda ljud som sades i publiken, hålla kontroll på alla skällande hundar som vistades runtomkring och ryckte till hejdlöst av minsta lilla oväntat ljud. Den som behövde störningstränas (förutom hunden som till en början var hejdlöst utåtagerande) var mestadels jag själv!
Hur gör man då för att träna sig själv till att stänga allt brus ute?
Man måste vara lite mer kreativ än när det gäller att träna hunden, eftersom vi tyvärr är bättre på att förbereda oss på ”att nu kommer någon att försöka störa mig”, men jag började steg 1 med Trashtalk. Övningen går ut på att jag ska kunna gå fritt följ enligt en tävlingsledares kommandon medan ett par kompisar står vid sidan och snackar skit om mig. Om man klarar det börjar ”trashtalkarna”haka på mig och kan således vara både bakom, framför och i vägen för mig medan min enda uppgift är att hålla fokus på tävlingsledarens kommandon. Och hörrni; det ser sjukt roligt ut på håll MEN det är okej att springa omkring på plan utan hund med ett gäng idioter som snackar skit, kastar saker och krälar på backen runt omkring er; hundmänniskor är faktiskt VÄLDIGT toleranta mot konstigheter!
När jag klarade detta lade jag på nästa svårighet- ta med hunden och gör precis samma sak! Här gäller det att vara ärlig mot sig själv; klarar du inte av att göra detta med hund så ska du backa i träningen! Hunden ska ALLTID få en positiv erfarenhet av att koncentrera sig och fortsätta jobba trots störning, annars kommer den till sist bojkotta sin kassa husse/matte totalt… Klarar man ”trashtalkarna” med hund kan man lägga på kast av leksaker, hundar som springer runt, hoppar, skäller, människor som kryper på marken och så vidare. Be dina kompisar ta till det som krävs för att försöka störa dig, och hunden blir ju automatiskt störningstränad under tiden: WIN-WIN!
Det jag upplevde som jättesvårt var när mina kompisar ropade mitt namn ”mitt i” när jag höll på med något moment och jag INTE hade nämnt nåt om störning ens den träningen. Då kunde jag bli nästintill förbannad- för VAD kunde vara så viktigt att de gapade trots att jag var upptagen?!?!
I kombination med övningar vi kunde ha som uppvärmningsrutin (som var enkla för både mig och hunden) hjälpte detta mig väldigt mycket med att slappna av trots störningar och ge mig möjlighet att orka fokusera på det som faktiskt är viktigt. För att tycka att det är roligt att träna framför andra och sen kunna tävla utan att behöva oroa sig för att hunden ska sticka som en avlöning så krävs att både du och hunden är åtminstone 99% fokuserade på rätt saker. En lagom dos nervositet är bara nyttigt för prestationen: och lite fjärilar i magen har ju ingen dött av?
Utan att försöka platta till människor totalt känner jag att det är dags att lyfta ämnet med att problem som inträffar vid hundmöten ofta tillskrivs ägaren till den hunden som faktiskt sköter sig vid mötet. Häromdagen fick vi ett hundmöte på en plan, där möjligheten fanns att passera gott och väl 25 meter från varandra. Jag möter en hund i flexikoppel med matte på släp, där jag redan innan ser hur matten spejar och spanar och jag förstår att hon är lite obekväm med att hundarna ska behöva ”mötas”. Jag går därför ut så långt jag kan åt ena hållet för att hennes hund ska få den plats den behöver; MEN döm om min förvåning när damen sneddar över planen i riktning mot oss för att sedan ropa: URSÄKTA, ÄR DIN HUND KOPPLAD? Jag sätter Fräck ner och då ropar damen: KOPPLA HUNDEN! Hennes hund har nu sett oss och springer genast ut på 8 meter och befinner sig plötsligt ca 5 meter ifrån oss medan den hoppar och gnäller samtidigt som damen är totalt oförmögen att hala in sin hund. Jag frågar damen om hon tycker att det ser ut som att min hund behöver vara kopplad, och hon svarar surt att jo, det tycker hon verkligen för hennes hund gillar inte andra hundar och särskilt inte de som är okopplade. Vid det här laget känner jag mig helt oprovocerat påhoppad och svaret blir kanske väl irriterat; Vad trist att din hund inte gillar andra hundar, min gillar alla hundar förutom de som har gapande, korkade mattar och flexikoppel…
Jag slänger på kopplet och går bara därifrån men damen passar på att slänga några väl valda ord (som jag inte hör pga att hennes hund nu skäller) mot min rygg men jag tror att det på ett ungefär gick ut på allehanda hot vad som skulle hända med mig och Fräck om jag inte skulle se till att hålla min hund kopplad hädanefter. Trevligt tänker jag!
Om man nu har en hund som har svårt för hundmöten tycker jag att man kan be om och förvänta sig att andra inte ska släppa fram sin hund (inte med flit i alla fall), men den respekten tycker jag att alla som har hund ska kunna vänta sig. Jag anser också att båda förare har ansvar för att hålla sina hundar på kanten av gångvägen vid ett möte, allt för att ge hundarna tillräckligt med plats. Jag tycker dock inte att man kan vänta sig eller kräva att andra människor ska gå omvägar, byta håll, inte passera utanför staketet på ”fel” sida vägen eller ha andra, för mig, helt orimliga krav på vad man ska göra för att ge sin egen hund en god upplevelse av hundmötet. Jag är INTE medansvarig för att lösa dina problem! Detsamma gäller hundrädda människor; jag kan gärna koppla min hund ifall du signalerar att du är rädd (och jag tar för vana att alltid göra det när det är trångt och svårt att passera) men jag vägrar gå över på andra sidan vägen, byta håll eller undvika ditt kvarter för att DU är rädd!
I mitt fall med tanten och hunden kan jag ta att någon ber mig koppla hunden, oavsett att mötet kunde avlöpt utan någon större dramatik på grund av att avståndet var gigantiskt, och så länge man är trevlig brukar jag göra precis det och bara fortsätta gå.
Jag kan absolut inte acceptera att min hund som beter sig ska kopplas och helst försvinna från jordens yta för att damens hund har problem, samtidigt som hennes hund tydligen får vistas 8 meter ifrån sin förare och bete sig hyfsat provocerande och ganska otrevligt. Jag kan heller inte acceptera att människor tar sig rätten att hota andra, baserat på sina egna åsikter. Ja, det är koppeltvång i Kalmar kommun. Om det innebar att kopplade hundar aldrig någonsin tog sig fram till och skadade/skrämde vilt, andra hundar eller människor skulle jag förstå regeln. Nu är det så att jag blivit ofrivilligt påhälsad av 1. Stark, glad hund i flexikoppel. 2. Stark, arg hund i vanligt koppel som slet sig. 3. Liten, vansinnig hund i flexikoppel. 4. Liten glad hund som rymt ur halsbandet, förutom en valp och en arg liten hund som gick lös och rymde från husse/matte. Jag ser att koppeltvånget absolut gör noll nytta, dels då olyckor faktiskt kan ske (koppel KAN gå av, hundar KAN rymma ur halsband och man KAN tappa kopplet) och de människor som faktiskt borde ha hunden under kontroll sällan eller aldrig har det. Jag hoppas istället på tanken att människor kan ta ett större egenansvar så att deras hundar förhindras att störa vilt, människor och andra hundar för att vi hundägare anser att det faktiskt borde vara så, inte på grund av någon lag som säger det.
Fräck och hans bästa kooompisar
Fräck! Mitt stora, lilla hjärta!
Fräck är inte speciellt van vid barn; om man inte räknar de veckor hos Tina då han fick umgås med hennes barnbarn Theo och Alva. Ändå är han superförsiktig med min lilla guddotter, blir upprörd när hon gråter och vill gärna bara stå nära och nosa på henne. Ingen osäkerhet och heller ingen bufflighet som jag ser när han leker med sina polare (och då går det vilt till!) utan bara lugn och trygg trots att han är såpass ovan.
På morgonen är han alltid pigg och glad, för det mesta är det underhållande som tusan att titta på all lycka som liksom bara spritter i honom bara för att dagen ÄNTLIGEN har börjat. Ibland kan man bli tokig, för trots att jag är morgonpigg är det inte 100% underhållande att få en Jollyboll uppmosad i ansiktet under vilt kampmorr klockan 05.00
Så fort man kommer ut på promend så springer han så snällt på kanten av cykelbanan och försöker aldrig jaga kaniner, rådjur eller cyklister (trots att ha ibland är väldigt nyfiken) och söker med jämna mellanrum upp mig bara för att checka av att allt är okej. Ropar man så kommer han som ett skott, och blir superlycklig av att få beröm eller en klapp.
När matten hittar på trix eller allehanda märkligheter ställer han upp direkt och är alltid beredd på att jobba oavsett vad man ger honom för nåt att jobba med. Han är fantastiskt duktig på att gå från vild kamp rakt ner i passivitet och ligga plats, trots hundar som piper eller ålar bredvid. I tisdags tränade vi först en timme med Angie, Elin, Cash och Bounce på Guldhunden för att sedan stanna ytterligare två timmar på klubbkväll med Kalmar BK. Vi började direkt med plats, och F låg som en staty med huvudet fint i backen. Så fort vi kom av plan så lägger han sig och man kan utan problem hämta fika och lita på att han ligger kvar. Han kan minsann vara nyfiken på andra hundar och människor, men slutar direkt om man ber honom. Visst har vi tränat mycket på att kunna ligga lugnt vid sidan av planen, men mycket har han bara haft med sig sedan han var liten. I tisdags hade vi störning av två barn på plan, och de lekte, stojade och sparkade boll men inte en tendens till att engagera sig i deras lek trots att matten klumpig nog slängde pipbollen nästintill i skallen på kidsen.
"När man tränar platsliggning ska man vara platt, det hör man ju på namnet"
Han kan såklart, på unghanars vis, glömma bort regler, provtigga vid bordet eller få för sig att tikfläckar plötsligt är viktigare än mattes inkallning men det är väldigt ovanligt att en hund som är 2.5 är så himla "redig" den större delen av tiden. Min fräcka Fräck är bara fantastisk, och det är verkligen svårt att tänka tanken att "det är bara en hund" då han för mig betyder så otroligt mycket mer än så!
Man går upp i svartaste natten, vilket jag faktiskt kan acceptera på grund av att det är självvalt. Jag gillar att vara ute och traska när chansen att man möter någon är väldigt liten, och trafiken knappt ens har dragit igång. Vi tränar ett pass på morgonen också, vilket känns ganska effektivt och bra när man ska försöka utveckla nya moment. Det krävs en hel del nötande med den här hunden alltså!
Just nu är vi inne i en ganska lugn träningsperiod; där jag försöker att köra ett sökpass, ett spår, ett uppletande och så ett par lydnadspass/vecka. Vi vilar ju från skyddsträning men min förhoppning är att vi kan komma igång och köra så att vi får debutera i IPOt under våren!
Fräck och hans lekkompis!
Jag blir ganska uttråkad av såna här "slapparperioder" faktiskt, men Fräcks fysio har sagt att vi ska vila och då ska vi banne mig göra det också! Egentligen skulle jag behöva en hund till att träna; men det är fel tillfälle, Fräck är för ung och jag vet inte 100% ens vad jag ska ha för nåt! Som tur är går det ju att ut och vandra nån timme/kväll i draglinan i alla fall, och efter det får Fräck massage och jag får en kopp te och så läsa bok en stund... Men jag längtar till det här:
Och så avslutar jag med ett par naturbarnsbilder!
Då kylan, mörkret och ösregnet sveper in över Sverige så får jag ofta lust att blogga igen; säkert för att det är betydligt större chans för att jag tränar färdigt hunden och åker hem istället för att tillbringa fler timmar utomhus än nödvändigt.
I år har jag dock laddat upp med "vintriga" tillbehör för att vilja stanna ute mer; det har blivit två nya skaljackor, en underställsoverall, en mellanlagersjacka/tröja i Primaloft och ullsockor till förbannelse. Jag är tyvärr en person som AVSKYR bylsiga vinterjackor och särskilt mycket då jag tränar hund och vill vara rörlig och lagom varm och absolut inte bli svettig och blötkall. Jag tror att jag är redo!
Skaljacka 1: Helt vatten/vindtät Klättermusen W's Ask Jacket. Grymt bra huva för storm dessutom!
Skaljacka 2: Houdini W's Fusion Jacket (fast jag köpte en svart) Strechpaneler som ventilerar bra under armar och på ryggen; men vattentät på övriga delar. Längre och rymligare modell med tyg som inte är prassligt alls, om man nu behöver ut och praktisera sina ninjaskills!
Mellanlager: Houdini C9 Jacket i Primaloft. Fantastiskt varm jacka/mellanlager som släpper ut svetten så man slipper vara blötvkall inpå kroppen! Tydligen gillar bara herrar grönt; så jag köpte den här modellen vvilket funkar fint på mig som är lång!
Min underställsoverall! Houdini Alpha Crew Scrap Me Up! Helt underbar och varm som tusan! Det är dragkedjor bak så att man slipper frysa ihjäl ifall man inte lyckas att undvika toalettbesök när man har alla lager kläder på sig. Dragkedjorna skaver inte (vilket jag oroade mig för) och den är förstärkt på knäna så att de inte blir kalla! Jag köpte herrmodell, då demmodellen kom i laxrosa och min kropp inte gör sig till sin fördel i just den färgen...
Lite tips för er som är kalla alltså!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|