Vi har jobbat ganska mycket på skallkonditionen ett tag nu, då Fräck har haft en tendens att tycka att det räcker att markera två figgar i söket med bra skall, och sedan växlat till glesa skall eller skrik och panik. Antingen har huvudet tagit slut eller så har gapande blivit en för stor ansträngning i samband med springandet. Konditionen var inte bekymret; inte heller skallet när man tränade dem var för sig utan problemet uppstod när de skulle sättas ihop. 

Först var det ett problem att identifiera VAR i beteendekedjan det brast eller huruvida motivationen var en faktor jag behövde räkna med. Vi jobbade då med intervallträning och att kunna komma igång att skalla direkt efter en intervall (ca 80% av max, 500 meter) och där kom vi upp i 5-6 intervaller innan skallet övergick i skrik. Med vatten halvvägs var det 6-7 intervaller som det funkade klockrent att skälla efter, så det blev ingen jätteskillnad av vattnet heller, oavsett om jag vattnade efter andra, fjärde eller femte intervallen. 

Alltså bestämde jag mig för att uthållighetsträna skallet då hjärnan var trött, och då i slutet av lydnadspass, eller i slutet av ett sökpass då han jobbat med markeringar för att få in både trött huvud och kropp. På tisdagar har vi lydnadsträning och jag tänkte därför utnyttja tillfället att lägga till skallkonditionsövningar och dessutom störning av Fs favoritperson och bästiskompis i slutet av passet. De tre första markeringarna gick klockrent (liggande fig på mage/liggande på rygg/stående) det var sedan matten bestämde sig för att sitta på huk, samtidigt som den enfaldiga kvinnan lekte igång honom liiite mer än markeringarna innan för att få till god förväntan och fortsatt fina skall.När Angie och Cash passerade oss i fotgående för tredje gången kollade F på dem en millisekund innan han insåg att NEJ, det var gapas det skulle göras och vände upp på mig och riktigt tog i från tårna- bara det att mitt huvud var liksom lite ”i vägen” för hans öppna mun. Det stoppade inte honom så det var väl ytterligare en del i störningsträningen antar jag?

Idag har jag ont i min hyfsat nyfixade näsa (och ett extra lager smink tog hand om hålet som blev av canistanden i underkäken) och en fin bula i pannan (som dolds ganska bra av luggen). Men hundens skallkondition och störningskänslighet i just det momentet är tränat, och det får man väl vara nöjd med, eller hur?

Den fläckigaste är dödligt söt- eller dödlig och söt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...