Många av de kursare jag möter på tävlingskurser upplever att de blir väldigt stressade av att sätta upp mål för träningen som ska utvärderas med en tävling. Alltså; de blir så nervösa att de skakar, känner sig förvirrade och nästan svimmar. Aningen kan man göra som så att man bestämmer sig för att sluta tävla för att slippa må dåligt, och det är ju en lösning på problemet. Den kan dock vara hyfsat bristfällig eftersom samma personer som blir nervösa av att tävla ofta blir nervösa av att träna framför andra, okända människor också, och det tycker jag är synd. Man blir väldigt begränsad av att inte kunna delta på diverse träningar och kurser om det känns som att man ska dö av nervositet av ett träningspass. Jag tror att undvikandestrategier egentligen bara leder till att problemet kommer tillbaka med ännu större kraft när man väl utsätts för det, alltså tycker jag att man ska försöka deala med det hellre än att skjuta det på framtiden.

Ofta säger man; ”gå en kurs i tävlingspsykologi” och så lämnar man det därhän; men jag ska försöka tipsa lite om andra sätt som kanske kan hjälpa till att hålla nerverna någorlunda i schack.

1. Identifiera vad som VERKLIGEN är problemet! Det är ganska jobbigt och man får vara tuff mot sig själv för att kunna ta reda på vad det är som stör EGENTLIGEN. Människan fungerar nämligen så att det vi inte tycker att vi kan påverka tenderar vi till att vilja gömma undan och inte bara för andra utan också för oss själva… Ta hjälp av en träningskompis! Bolla idéer fram och tillbaka och tänk noga igenom alla möjliga infallsvinklar innan du bara säger NEJ. Det krävs att man drar fram sina innersta rädslor för att ta reda på det, och det är trist att facea sina sämre egenskaper, men vill man göra en förändring på riktigt så är det fram de ska. Bara du kan åstadkomma en förändring!

2. När du har identifierat problemet; fokusera på vad du kan göra åt det. Hur skulle du kunna träna detta? Tänk utanför boxen, och inte på vad som är bekvämt för dig eller det som skapar minst jobb för att uppnå. Gör en lista på saker att prova! När vi tränar våra hundar är vi ofta ganska duktiga på att låta det ta ett tag och träna hyfsat intensivt innan vi är redo att helt förkasta en metod, medan på oss själva tror vi att det går att gå snabbare fram. Pyttsan! Bara för att vi är mer medvetna om våra brister och kan analysera på ett annat sätt betyder det inte att det går fortare att förändra sin inställning eller känsla. Vi har alla olika svagheter och rädslor, och många är inte rationella (typ att kolla under sängen OM någon ligger där- hur ofta ligger nån där OCH vad gör man OM det ligger en galning där en vacker dag?) men det hjälper liksom inte att bara säga att det inte är obehagligt att tävla om man fortfarande känner obehag. Vad kan man göra då? Exempelvis: 

-Störningsträna sig själv så att man känner att man kan hantera sig själv i relation till omgivningen. -Skaffa annat fokus än det som är jobbigt (ex musik i öronen, räkna steg)

-Skaffa så tydliga rutiner att man inte kan fundera så mycket på annat.

-Ta en sak i taget; fokusera på att tävla fritt följ tills det momentet är slut; därefter ta nästa moment och inte oroa sig i förtid eller i onödan.

-Tävlingsträna, tävlingsträna, tävlingsträna. Och sen tävlingsträna lite till.

-Byta sport och tävla en sport där framgång är precis oviktigt för dig. Kanske kan det hjälpa dig att slappna av och kunna fokusera på rätt saker?

3. Peppa dig själv, skaffa träningskompisar som kan hjälpa dig, utsätt dig för gradvis svårare situationer och stegra långsamt. För att bli av med rädslor och oro så måste man byta ut negativa funderingar mot positiva genom att skaffa sig positiva minnesbilder av det man klarar istället för att hänfalla (som vi ofta gör…) till negativitet över allt man inte klarade. Ett bra tips kan vara att sätta upp färgade post-it-lappar med tre bra saker på efter varje träningspass, och det kan vara allt från smådetaljer till längre kedjor eller hela program. Tillåt dig själv att vara nöjd och stolt över det som gick bra och ska du fundera på svagheter så SKA det vara konstruktivt och inte av karaktären: Kan jag inte få hunden att fatta fjärren kan jag lika gärna dö! Såna tankar hjälper verkligen inte…  

4. Gå ut på tävling med rimliga förväntningar! En gång höll jag på att springa av planen och belöna efter ett superfint fritt följ (som varit ett av mina orosmoment) för att känslan var så himla härlig! Det hade ju i och för sig varit synd med tanke på att det sedan var det resultatet som betydde att vi uppnådde vårt efterlängtade lydnadschampionat MEN det hade fortfarande varit värt det! Låt dig själv känna den där teamkänslan även om inte varenda detalj var perfekt; för i slutänden spelar egentligen poängen ingen roll om man inte har känslan av att ”vi gjorde ändå vårt bästa”! Skit i ett missat ställande (som säkert inte varit 100%-igt ens på träning, om du ska vara ärlig…) Låt det som kan strula strula då, fokus på det som är bra! Har du problem med att hunden rymmer, inte ligger kvar på platsliggning osv så behöver du träna mer, såpass mycket att du vet att hunden är kar där den förväntas vara om inte en hel flock bufflar plötsligt dyker upp på plan. Om du vet att ett moment är beroende av att både du och hunden ska ha en viss sinnesstämning och du känner att den inte är där, inte då: hoppa över momentet och fortsätt i programmet med en god känsla!

5. Strunta i att jämföra med andra! Alla de andra har sina mål med sin träning, så strunta i att försöka vara bäst just för sakens skull. Och vad skulle ni göra bättre för att andra gjorde si eller så? Ofta sitter en hel del oro i att man tror att de som tittar ska tycka att man är kass, att man gör konstiga saker och att man egentligen inte borde ha hund. Sålänge DU är schysst mot din hund spelar det väl ingen roll vad andra tycker eller vad de tror? Ganska ofta är de som tittar fullt upptagna med att förbereda sin egen prestation och är hyfsat nervösa de också, så jag tror inte att det är så himla vanligt att man står och tänker elaka tankar om de ekipagen på plan. OM det nu är så att de gör det; släpp det! Du kan aldrig ta reda på vad andra tänker eller ändra deras sätt att tänka. 

Ta ett djupt andetag och gå ut och gör er grej- ibland går det bra och ibland gör det inte det, so what? Det är kul att vinna eller lyckas att uppnå sina mål, men alla de andra dagarna när man nöter på apellplan eller i skogen och känslan av att lyckas där är minst lika mycket värda som de betydligt färre tävlingsdagarna! Lycka till!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...