Hela helgen har gått åt till hundträning, vilket i och för sig är helt vanligt förekommande i det Hasselquistska hemmet, men just denna helgen såg på förhand ganska tom ut men den höll sig ju inte tom så särskilt länge. 

I fredags var jag ute och tränade uppletande då mörkret inte hunnit smyga sig på, och trots att det blåste och var kyligt var det en fröjd att hinna träna i ljuset en veckodag, trots att jag hade jobbat. Vi körde en korridor på 60X10 m med fokus på att inte byta föremål, trots att föremål nr 2 låg i vind när han hittade ettan. Inte en gång bytte han föremål, och inget speciellt tuggande heller. Fast att man försöker vara seriös så står man och fnissar en del när man tittar på när han jobbar. Han springer omkring och galopperar och skuttar som en dåre, med fladdrande tunga och öron och då är det ju svårt att hålla sig seriös själv. 

Jag vallade av rutan igen och lade till 10 meter på bredden, nu med tre föremål och det gick lika bra det (fast han får kampbelöning efter varje föremål än så länge.) Planen är att utöka till större ruta och hålla kvar motivationen för att rusa ut och in så fort man hittat föremål för att på så sätt undvika att han byter. Skälla på honom eller säga åt honom skulle bara leda till att han skiter i att ens springa ut eller att han helt enkelt inte plockar upp föremål. Han är rätt enkel så sätt; inte öppen för kritik, alls!  

Efter vi hade ”letat klart” så körde vi lite fjärr med fokus på uppsitten (där det tydligen blivit omöjligt att hålla bakbenen stilla igen om han gör skiftena med lite tryck) kryp som faktiskt börjar ta sig med ett bättre tempo (inte vrålkasta sig framåt) och låga, fina förflyttningar och avslutade sedan eftermiddagen med en långpromenad som varade tills vi fick slut på dagsljus.  

Resten av fredagen gick åt till lite fix hemma, då jag behövde flytta saker upp och ner ur förrådet vilket är = snabb och säker död, och kvällen avslutades således med hundmassage och ett avsnitt av Fargo.

Lördagsmorgonen skulle ha varit sovmorgon, i alla fall till 8.00 Det blev det som vanligt inte utan jag och F var ute på promenad redan vid 6.30 Vi vilade sen en halvtimme när vi kommit in vid 8-hugget och runt 10.30 var vi uppe på Öland och mötte upp Emelie, Skype och Enya. Vi började med att lägga spår eftersom jag fått den briljanta idén att prova att starta FH-spår. Då behöver man kunna spåra tre timmar gamla spår, vilket jag egentligen inte tror kommer att vara ett problem MEN man vill ju testa lite. Medan spåren låg till sig snackade vi en del och sedan tränade vi lite lydnad. Jag konstaterade snabbt att signalkontrollen är paj, läggande under gång är kasst och apporten har han börjat springa förbi och sedan gripa på väg tillbaka…Jaha! Men det är ju kul med projekt… Man märker ibland att strul av olika slag kommer sig lite av att vi tränar momentdelarna ganska olika beroende på vilken sport det är och givetvis beroende på att momenten inte är exakt likadana beroende på sport. 

Spåret var ett jäkligt klurigt spår, med många vinklar, serpentiner och apporter. Han spårade fint men glömde markera en pinne och stojade ganska mycket i en vinkel, och ungefär där nånstans tappade jag sugen helt. Jag bestämde mig för att inte köra skyddet, även att jag hade en ganska bra plan, då mitt dåliga humör såklart inte ska drabba hunden; men där ser man vad ETT dåligt pass av hur många som helst kan ställa till det! Jag är helt enkelt för van vid att det nästan alltid går bra på träning så så fort jag får minsta motstånd surar jag ur. DET måste jag jobba på!

På kvällen hade vi middag hemma med svamprisotto, parmesanfylld kyckling och halloumi, och till efterrätt blev det stjärnanispannacotta med passionsfrukt och pistagenötter. Allt var hemskt gott, men jag var så mätt att jag knappt visste vad jag hette efteråt! Fraggeln minglade och försökte krypa upp i knät på besökarna, men herre vilken enkel hund han är att ha när det kommer folk, även såna som är okända!

På söndagmorgonen var det sökträning, och dagen till ära ( Alla   :ans) var vi bara 4 st. Jag fick till ett superfint pass med raka skick, fina tomslag och jättefina merkeringar. Det var så skönt att få till en bra träning direkt efter att jag surat, så att man kan fatta hur bortskämd man är med en hund som nästan alltid gör det allra mesta bra, även att man kan uppfatta honom som småkorkad emellanåt då det tydligen är en omöjlighet med framsteg under sådär 2-3 månader med vissa moment… Huvudsaken är att matten inte surar, ger hon fan i det så har vi nästan uteslutande roligt tillsammans på varenda träning! Skitmatte!