Fraggelbloggen

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Liza Hasselquist - 23 augusti 2012 13:10

Just nu är den känslan extremt påtaglig, men jag känner mig inte det minsta stressad över just det utan det är annat i livet som är mer eller mindre klyddigt. Precis som livet är intalar jag mig med en dåres envishet, och så var det med det...Jag är väl mer eller mindra skogstokig   emellanåt, vilket jag ser som ett sundhetstecken då ingen mentalt frisk person skulle orka med annars!


Det där med steget efter stämmer till viss del också in på hundträneriandet, då man ständigt känner att "jag måste hinna det där", eller "jag borde hinna nöta just det mer" och mestadels är det agilityn som lider av jobbstarten. Meeen vi tar igen det senare och allt kommer att bli sååå bra i slutänden! Jag har tänkt att anmäla till en del tävlingar i höst också, så det blir lite upp till bevis! Det vore sjukt skönt att kunna börja nästa säsong med att köra endast elit-bruks  , men man ska inte ropa hej! även att målen är högt ställda!


Jag har ju kikat ett tag efter en till hund, och kanske, kanske hittat vad jag söker. Det som skrämmer mig är att så många människor vet så lite om vad de egentligen håller på med, och vilken ras de egentligen håller på med. Jag hör ofta att "man kan inte uteslutande avla på meriter/arbetskapacitet på aussies för då tappar man utseendet". Det motsatta gäller tydligen inte, eftersom man absolut inte får tro att födäldradjur valda efter sina utställningsmeriter troligen lämnar valpar som har sämre möjligheter för att bli riktigt bra arbetshundar. Det borde finnas ett straff för dem som vill att det ska finnas "utställningslinjer" på brukshundar; skampåle, spöstraff eller stupstock vore ett alternativ! 


Av Liza Hasselquist - 8 augusti 2012 12:14

Så mycket Hallau ja! blir det inte längre...

Sedan sist jag skrev har det hänt ganska mycket: Jag har sagt upp mig från jobbet, fått nytt jobb och flyttat till Kalmar. Just nu är vi inneboende hos D:s föräldrar medan vi letar hus, meeen det går segt så nu har jag hittat ett par lägenheter på bottenvåningen med uteplats, och kanske, kanske får drömmen om landet vänta ett tag till förmån för eget hem  


Nya jobbet är också det på ett naturbruksgymnasium, vilket innebär att hundarna får vara med på jobbet även där, dock i hundgård istället för på kontoret då det finns någon som är allergisk...Undrar hur lång tid det tar innan mina hundar får vara på kontoret också... De har ju en tendens att smyga sig med liksom   


På hundfronten har jag fått en ny sökgrupp, med ett par som sysslat lite med sök innan och ett par som är rena nybörjare. Hittills har vi bara kört en gång och nästa tillfälle är på lördag. Det som är konstigt är att hela första träffen avlöpte utan missöden, ingen matte gjorde fel och alla hundar gick bara jättebra  Det kanske bäddar för katastrof vid nästa träning? Hur som helst känns det jättebra att ha kommit igång med en nya grupp där alla verkligen är superhärliga  Den enda som är "the devil"   är väl jag då, får hoppas att de orkar med mig och mitt styrande, ha ha!

En hel del lydnad blir det också, och efter Jenny Damm-kursen med Pax har det lossnat ordentligt även för honom, vilket känns toppen. Har börjat kolla så smått på både agilitytävlingar och (peppar, peppar) lydnadsdito. JAG VEEET att han inte skulle tävla lydnad alls, men som det är just nu kan han inte hålla ihop en hel brukstävling, så vi får väl se hur det blir med det...Kanske en spårapell i höst!?!?

Loppan ska tävla högre spår/sök här och jag nöter framåtsändandet för fullt. Ser just nu mycket fint ut, trots en grupp av riktiga människor  så man kan inte vara annat än nöjd!

Andra planer som finns och har funnits ett tag är att skaffa en hund till- Hollandse Herdeshund eller en Aussie? Inte heeelt enkelt att välja! Just nu lutar det mest åt aussie, då jag hittat en spännande kull som ska tillverkas framöver...Vi får vänta och se, kanske ska ha ett eget boende först?

 

Mina fiiinaste grabbar! (Tack Emelie för korten!)

   

"Spring inte så nära mig! JAG ska vinna!"  

Han har växt till sig, lillkillen!

 

Gammelgäddan, 7 år i år. Och alla frågar fortfarande: Är det den vita hunden som är den unga?!?! 

Av Liza Hasselquist - 17 april 2012 20:45

Alltsedan jag fyllde 23 har den begynnande trettioårskrisen legat som en stickig mantel över mina axlar. Alltså, inte som en kittlande och irriterande offerkofta som kan tas av och på lite nu och då, utan mer som en djävulskt kliande ullmantel som smetar sig fast över axlarna och luktar blött får. Jag har verkligen känt hur jag år för år blivit äldre, och äldre och ÄLDRE! I år blev det till sist, efter många års ångest, dags för att på riktigt se krisen i ögonen...Och...Ingenting hände? Inga snoriga, skrikande barn att torka under näsan, inga extra bilringar runt midjan, inget snusförnuft och totalt vuxenvett satte klorna i mig och inte så värst många fler rynkor blev det att skryta med heller- WHAT? Nu säger jag inte att jag kom över krisen lika fort som den förverkligades- för så enkelt är det såklart inte. Några extra gymbesök, lite civil olydnad och en bra rynkkräm får väl hjälpa till att skjuta undan den illastinkande manteln framöver antar jag!


Att jag överlag fruktar och ogillar vilda djur i allmänhet och stora vilda djur i synnerhet är väl ingen överraskning för de flesta som känner mig. De flesta vilda varelser får mig att vilja antingen skrika och springa eller på något sätt banka ihjäl vederbörande med de tillhyggen som finns tillgängliga, men när man nu bor på västkusten borde man ju faktiskt kunna få till ett möte med en söt liten säl. Tänk den sammetslena pälsen, den knubbiga kroppen och pepparkaksögonen som plirar så sött emot en, och liksom på riktigt (på säkert avstånd såklart!) men inte en säl på djurpark eller så utan på riktigt! Idag mötte jag min första säl, på riktigt, och det var absolut INGENTING som jag väntat mig detta första möte. Lite eller ingen sammetspäls, dåligt med knubb och inte ett plirande öga så långt man kunde se- sälen var död, dödare, superdöd och hade antagit en form mer påminnande om hundben än om en faktisk säl. Jag är sjukt jäkla besviken på den döda sälen i alla fall, då man äntligen springer på en efter snart två år på västkusten så har den ondskefulla rackaren gått och dött på pin kiv- just vad man kan förvänta sig av vilda djur!


På tal om vilda djur har jag under Påsklovsveckan dessutom varit på aussieträff nere hos Tina på Tillyhills i Karlskrona. 14 aussies tror jag att jag räknade till, ur olika kombinationer på Tillyhills och så en och annan utböling (en schäfer, en aussie från Solskenets kennel och så en Lotus) och vi fick än en gång träffa Lotus suuuupertrevliga son Abbe! Till utseendet är han väldigt lite Lotus jämfört med två av tikarna i samma kull (Vilda och Nikki), med en bred bröstkorg och mycket päls, men till beteendet är han på gott och ont verkligen pappas pojke! Jag är så sjukt nöjd med Skurkkullen, och ångrar verkligen en hel massa att jag inte tog en av valparna i den kullen...MEN å andra sidan har de fått en massa fina hussar och mattar, så man kan inte precis klaga! Hur som helst är nu samtliga av Lotus avkommor ( tre kullar) som är röntgade gjorda så med fina resultat, inga HD/ED-fel alls och fina MH:n på dem som hittills har gjort det. Under våren kommer dessutom fler komma ut på MH:n, vilket ska bli toppen att se! Den där Lotus, han kan han!

Av Liza Hasselquist - 19 mars 2012 21:11

Förvirringen kvarstår- vi är fortfarande usla på lydnad och nu kan hunden inte längre rak inkallning...Jaaa vad ska man säga? Jag fått ny inspiration till fjärren för att få till det ytterligare liiite liite bättre, så att man säkert vet att 10:an sitter som en smäck ;) Så, efter brukset är färdigtävlat blir det tegelsten och godis på framtassen vareviga dag! Provade godis på framtassen idag och det är egentligen bara sittet som tassen rör sig på- något att jobba på alltså!


Hur som helst, söket i lördags gick kalas, för Lotus såg det ut såhär:

Skick 1: Helt dold figge i hörnet, markering m lösrulle, påvis, belöning hos mig m mjukost.

Skick 2: Helt dold figge i hörnet, markering m lösrulle, påvis, belöning hos mig m mjukost.

Skick 3,4,5,6,7: Tomslag. Fina, raka skick, farten ökar för varje skick. Vattenpaus (påtvingad...) mellan skick 6-7.

Skick 8,9,10,11,12: Direktbelöning ute hos rullande figgar.

Skick 13: Direktbelöning hos rusare.

Tycker att det funkar fint att bryta och inte ge honom någon belöning hos figgen alltid, utan att den också kan komma från mig. Jag tror dock inte detta kommer att vara ett problem, då han lär sitta kvar på ren lydnad och jag alltid tar ut figgen framför på väg ut till stigen och då klarar han att hålla sidan. Vi hade lite strul på påviset på skick 2 då vi sprang på ett rådjur precis där figgen låg, men han bröt det själv och valde figgen istället- bra!

Veckans High-Five:

-Jag skickade bra och rakt, och sket i att vara hysteriskt petig och klanka ner på mig själv eller hunden.

-Lotus går bättre i fria följet, känslan saknas fortfarande, men det är snyggt. Vissa moment är 10:or utan bekymmer.

-Han klarar störning mycket bättre än vad jag tror.

Veckans High-Low:

-Känslan saknas fortfarande, vilket verkligen suger.

-Han är sjukt upphängd på Daniel och kan ingenting och skriker och beter sig som ett psykfall så fort som han är i närheten och det vankas träning.

-Det är svårt att anpassa belöning till moment, då man inte kan lite på något helt plötsligt.


Pax fick rullande figgar med direktbelöning, 12 skick varav hälften på flying. I slutet fick han två markeringar med lösrulle. Han är helt galen i skogen och far fram som en raket, synd bara att lydnaden inte fungerar alls.

Agilitymotivationen är inte på topp just nu, den är i ärlighetens namn helt obefintlig. Jag måste försöka komma över den här tröskeln, och sista helgen i mars är det Jenny Damm-kurs här i Halmstad som jag hoppas piggar upp!

Av Liza Hasselquist - 5 mars 2012 20:40

Under de senaste träningspassen, eller tja, under ett par veckors träning så har den där riktiga WOW-känslan som Loppan och jag brukar ha när vi äntrar lydnadsplanen varit som bortblåst. Enligt dem som kollar "ser det bra ut", men jag känner själv att det inte alls är som det brukar. Jag är jäkligt känslig för det där med känslan, man kan ju gå in och bara köra på ändå, men jag tycks haka upp mig på att saker och ting känns fel, eller i alla fall inte rätt. När jag känner så brukar jag allt som oftast ringa upp Maja och klaga, gnälla, yla, och gnata ur mig min frustration. Maja har ALLTID bra tips och idéer, och är lite som jag själv är, känslo-känslig. Tips från cochen lyder: Nästkommande träningspass ska jag inte börja med fritt följ, och jag ska bara köra ynkepynke-korta FF och belöna massor. Sedan sätta in FF i kedjor, men inte som förstamoment och fortsätta beläna massor... Sen får vi se...FAN ta Maja om detta inte funkar alltså! 

En annan känsla som för mig är ovanlig är att vi är "bäst" på skogsarbetet. Jag har inte varit bortskämd med att ha en hund som faktiskt gör det jag säger till honom, och särskilt inte på sökträningen, MEN lördagens träning vara bara SÅ bra! Alltså, från Loppans sida, inte från min. Jag pekade snett, jag kritiserar mina egna val medan jag kör, jag blir hetsig och går för långt, jag glömmer andas, jag trixar med hunden och så vidare och så vidare...Men hunden, denna underbara pälsboll kör bara på som ingenting, och visar prov på fin uthållighet då han jobbade på en figge 3 min utan en tendens till att lägga av och komma in igen, detta trots att jag ropade- UNDERBART! Om matten blir lika bra som hunden är just nu så vet inte jag vart detta kommer att sluta! Pax går som en duracell-björn, full fart och ingen sans och hittar sina figgar fint med flying-skick. Sista passet fick han till och med markera med lösrulle, och gjorde det så fint så fint. Ja, ibland vet jag inte alltså, då är det ju bara så kul med hundträning!


Det här med att leta fel hos mig själv och mina hundar är annars något jag är himla bra på! Hur fint det än ser ut kan jag då fanken aldrig vara nöjd! Ibland önskar jag att jag hade en lite mer laid-back attityd, och kunde säga att "vi tränar bara för att det är skoj", men ALLVARLIGT! ALDRIG I HELVETE att jag lägger 15-20 timmar/vecka på att träna för att det är såååå roligt!?!?! Alltså, november, 5 timmar i sökskogen i ihållande regn och blåst, temperatur à la Nordpolen, hunden gör inte som man säger, blir biten av nån annans hund, ligga figge i en vattenpöl eller ett hål fyllt av gråsuggor: NO WAY att jag gör det för att det är så skoj!?!?


Om jag ska göra någonting så måste jag vara bäst. Bäst betyder inte vinna VM för mig, utan bäst är att nå mina egna mål, gärna innan jag blivit gammal och gråhårig. Men bäst betyder också att man lägger på en jäkla press på sig själv, för vill man vara bäst så kan man inte "bara" ha skoj med sin hund, utan man måste komma någonstans. För mig ligger absolut inte det fina i att delta utan i att vinna. Jag antar att det är sjukt elitistiskt av mig, men hey- sån är jag. Om jag vet att jag inte kan vinna tävlar jag inte ens. Varför? Jag absolut HATAR att förlora, jag är förmodligen världens sämsta förlorare som någonsin har gått på denna jord så jag vill inte ens utsätta mig själv eller min omgivning för min förlorarvrede. Och jag tävlar i ALLT! Jag måste (åtminstone försöka) vara bäst på precis allting.Till och med helt sjuka saker som att komma först till kassan i affären, trots att jag gillar att stå i kö, att hinna förbi en viss gatlykta innan bilen passerar, att vara lite starkare än de andra på gymmet osv, osv.


Jag tror inte ens att jag skulle ha någon hund om jag inte kunde tävla med den- vad skulle jag då vara bäst i? När jag ställde ut mina dvärgpinschrar mycket var jag ofta så grymt besviken- jag hade verkligen gjort mitt bästa och hunden uppförde sig klanderfritt och så fick man till tack: Tyvärr, din hund är ful: Nästa! Därför tycker jag att utställning är så ointressant, för det går ju inte ens att tävla i. Det är ju lika orättvist som att ett fotbollslag får ha 15 utespelare på plan, medan det andra får ha en lam målvakt...typ i alla fall! Här sprang min hund (och jag) som en gud, uppförde sig med beröm godkänt, var perfekt badad/klippt/kammad och luktade dessutom inte skit det minsta, och så vinner en hund som inte ens kunde trava, och som domaren inte kunde hantera dagen till ära...Nä, utställning är fanken ingen tävling! I alla fall ingen som jag bryr mig om då det är så jädrans svårt att vara bäst!

Av Liza Hasselquist - 31 januari 2012 16:13

Trots isande vindar och hög stress skulle jag ge mig ut på lunchen idag för att lägga spår på de snötäckta åkrarna. På grund av sjukt dåligt samvete för utebliven sökträning i lördags tänkte jag galoppera ut de där spåren åt hundarna, springa på lektion och sedan ta spåren direkt efter...Allt klart så långt, och jag släpper på Loppan på sitt spår först. Full fräs iväg, och åt rätt håll också, tjohooo!   När vi kommer såpass långt att det är dags att vinkla så 1: hittar inte Lotus vinkeln 2: hittar inte jag mina egna fotspår...Jag bestämmer mig således efter lite strul för att skita i den sträckan och valsar iväg mot nästa del, som jag tror att jag vet vart den är (på ett ungefär, typ...) med måttligt irriterade steg  . Som tur är tar djuret upp spåret och spårar fint fram till slutpinnen-tjofaderittan. Det som var synd var att 250 m av 500 inte blev spårade, vilket känns som slöseri då jag i hetsigt tempo trotsat de isiga vindarna...Men det blir ju sällan som man tänkt sig! Pax går bättre, fint i spåret hela tiden, men hoppar och skuttar lite åt alla håll vid apporterna. Hur som helst tar vi oss runt och alla är nöjda och glada efter lite bollkastning på ett stort gärde  

 

Forttsättningen på detta blogginlägg skulle kunna vara bittert, men jag är mer road än vad jag är sårad/ledsen/besviken  Häromdagen hade jag lite kontakt med en uppfödare som jag känner lite mer väl än andra, och vi pratade då om avel. Hon hade blivit kontaktad av en kvinna osm inte vågade ringa mig och fråga om parning eftersom jag var en synnerligen otrevlig människa- WHAT!?!  Jag kan med säkerhet säga att jag ALDRIG pratat eller skrivit en enda rad med/till denna människa  och hon vet ändå precis hur dan jag är som person- snacka om människokännare!

Att skilja på sak och person var en av de första sakerna mamma och pappa lärde mig då jag hade begrepp nog att förstå sådana saker. Om man tycker att jag skriver otrevliga saker här i bloggen eller på FB måste det ju naturligtvis vara så att jag är en otrevlig människa- eller?

Jaja, ingenting jag är ledsen över precis, jag är gärna en otrevlig person om det hindrar bittra, onyanserade människor som ändå inte gillar mig från att ringa upp och fråga om att låna hane som jag ändå inte vill låna ut  

Av Liza Hasselquist - 17 januari 2012 16:15

Jag brukar vara ganska så välrganiserad när det kommer till hundträning. Även att de flesta andra saker som sker i mitt liv kan vara ganska så (väldigt) ostrukturerade och ogenomtänkta så är hundträningen ganska välplanerad, och jag brukar hålla mig till min plan...

Så skedde naturligtvis inte sist, och min nya upplevelse fick mig att tro att jag ska skita i planeringen och bara kööööra. Jag hade bestämt att Lotus skulle träna FF+fjärr från elitlydnaden samt kryp och skall från Hkl, för att underhålla. Helt hux flux hade jag tre minuter över innan jag skulle in och delta på möte på bruks då jag, som i en dimma, ser mig själv ställa upp för framåtsändande. Jag vet inte riktigt hur (om) jag tänkte, men skickade hunden gjorde jag, och bra gick det dessutom! Alltså är det nya att vila hunden i form för att sedan bara köra moment lite hipp som happ, utan en enda tanke som: hur gör jag om det blir fel? Vad är min strategi om ditt eller datt inträffar osv. Nu vore det väl tacksamt ifall jag kan glädjas över denna oväntade framgång, men min glädje grusas något (mycket) av att jag inte har nån tävling att sikta på förrän tidigast i april...Darn! Lkl sök ska dock klaras av innan dess, det nya i söket blir att Loppan ska få kampa med figgarna istället för godis, så får vi väl se om det sätter lite mer sprätt under tassarna  


För övrigt verkar gammelgäddan helt med på att lydnadslydnad is tha shit, så vi kör på i ett lagom tempo för att sedan toppa formen till någonstans efter SM, alternativt framåt höstkanten. Pax tränar på och med både agility och brukslydnad att satsa på blir det myyycket i den lilla björnhjärnan att hålla reda på. Tur för honom att han är sååå söt och lätt att ha att göra med, annars hade det brunnit rejält på honom ett par gånger när han med tom blick stirrar på mig och tänker "sitt, sitt? Näää det vet jag nog inte..." Hur som helst har jag anmält till två Jenny Damm-kurser under vår/sommar, så han får väl i allsin dar bli agilityhund på heltid då?   Bara att köpa ny valp för mig då med andra ord, men det är fanken inte lätt att välja alltså...Det där att förutspå vad det kan bli av olika kombinationer är väl bara att ge upp sååå...Kanske inte blir nån aussie trots allt, jag får väl helt enkelt vänta och se vad som dyker upp!


Av Liza Hasselquist - 9 januari 2012 21:32

För ett tag sedan lovade jag mig själv att sluta bli arg. Att känna att "Ok, människor är idioter" och sedan bara släppa det skulle vara min högsta inblandningsnivå. Jag menar, hundavel är väl inte en så big deal? Det finns människor som svälter i världen, och så sitter jag och ojar mig över hundavel? Jag kan bara fokusera på mina hundar, para Lotus och ta en valp där, sedan byta ras- end of story! Men sen börjar man tänka... Idag tänkte jag: Ok ingen reaktion innan du fått mat och kaffe, så att din ilska inte grundar sig på matagression och koffeinbrist...Nu, med full mage och första kaffeglaset urdrucket kan jag bara konstatera att det inte hjälpte ett smack och jag är lika jävla förbannad som innan!


Om man nu gillar aussies (vilket jag gör) är det jävligt svårt att sitta bredvid och bara kolla på när usla hundar (ja det tycker jag faktiskt!) går i avel, utan någon som helst meritering (inte ens fin-fina utställningsresultat) och med ett kasst MH. När man ser sådana saker så blir jag bara helt topp-tunnor-rosenrasande, ja helt jävla hjärtattacksvarningsgalen!


Man kan välja att para aussies utifrån utställningsmeriter och med halvtrista MH:n för alla köpare som vill träna och tävla sin hund, i alla fall inom krävande bruksgrenar eller vallning. Motiveringen kan då vara att aussien ändå är kassa brukshundar, så man skiter i bruksmeriter, MEN man vill föda upp snygga utställningshundar...Okej, jag håller absolut INTE med, men jag kan faktiskt någonstans förstå att en del människor tänker så. De är nöjda med sin snygga light-aussie och vill befolka världen med fler snygga light-aussies: end of story.


Men när man väljer att para en aussietik (inte en utan flera gånger) med ett kasst MH och utan meriter med en hane som inte ens klarat MH, då börjar man ju undra exakt vart någonstans som hela parningsbiten gick fel? Vad hände med "Jag gjorde mitt bästa"??? Vad fan hände liksom? Jag kommer ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG köpa att det handlar om NÅGONTING annant än pengar! Då tycker jag fan att man ska stå för det också, om någon frågar så hoppas jag att man rakryggat säger: det finns sååå många dumma jävlar därute som köper vilken hund som helst, och jag gillar stålar! Troligt? NÄÄÄ! Kommer uppfödaren stå där när valpköparen med tävlingsambitioner inte kan göra ett skit med sin hund för att den inte ens går att leka med? Kommer uppfödaren ta emot den stackars familjen vars hund biter alla ungarnas kompisar så fort tillfälle ges pga bristande socialitet, med öppna armar och erbjuda livstidssupport? Kan man tänka sig att ta tillbaka en hel kull med kassa hundar för att valpköparna inte orkar/klarar/vill lägga ner en hel livstid på att få hunden att klarar det minsta lilla? Typ såhär kan det se ut, skojjig hund va??? Eller inte... Så kan man ju också lägga en kommentar som att aussien som ras är ganska drabbad av reservation i sociala situationer, att det ibland brister i både lekfullhet och nyfikenhet och att det ibland finns för mycket aggression, vilket en del valpköpare har problem med...

 


Under My Dog-utställningen som var i helgen fick Pax en parningsförfrågan. Jag var inte i montern just då, men en person hade frågat min kollega om han var tillgänglig för avel, intresset grundades på att han hade SÅ SNÄLLA ÖGON. Hennes tik hade också det, så det skulle säkert bli fina valpar! HALLÅÅÅÅÅÅ! Pax är en underbart snäll hund, toklätt att ha att göra med, funkar med alla hundar, människor och andra djur, men rastypisk? Kanske! En verklig tillgång att använda i aussieaveln? Tveksamt! Det känns som att oändligt många motiverar sin avel med dessa tomma jäkla skitargument, vaddå snälla ögon? Kaniner har snälla ögon, ge dig in i kaninavel om det är snälla ögon du vill åt! Om kaninen inte fungerar som en kanin borde så är det åtminstone enklare att göra sig av med en kanin, så gör världen (och aussien) en tjänst och föd upp kaniner för fanken! Nu vet jag inget om prestationsavel och kaniner i relation till varandra, men det kan väl inte vara så jädra svårt? Man kan ju nästan inte misslyckas, och gör man det mot alla odds finns alltid fiskar eller vandrande pinnar, föd upp vettja!


Jag bara funderar som så, att om jag skulle få en fin valp efter Lotus, men den i sin tur kanske aldrig får några valpar så kommer jag om en sisådär 15-20 år vara hopplöst utan aussie. Har då de hundar som finns nu som jag gillar inte fått några valpar eller om deras valpar inte blev vad man hoppats på (ÄVEN ATT MAN GJORT SITT BÄSTA-PÅ RIKTIGT!) så kommer jag att vara tvungen att byta ras. För på varje seriös uppfödare som vill bevara aussien som den bruks/vallhund den är går det minst fem rikspuckon som vill avla fram snälla ögon, eller inte ens det utan levande pengahögar som man kan slopa till höger och vänster för de kräver nada och vill nada och går att använda till ingenting alls...Och då, då är det kört! It aint over til' the fat lady sings brukar man ju säga, men min tjocka dam skriker för full hals och det på bekostnad av de allra flesta arbetande raser, som långsamt, långsamt blir förvandlade till (i bästa fall) meningslösa fläckiga mähän som passar bäst som fällar på golvet...men de har ju snälla ögon förstås!

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Real Sugar

Sugarwind's

Lotus valpar

Länkar

Arkiv

Sök i bloggen

Besöksstatistik


Skapa flashcards