Fraggelbloggen

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Liza Hasselquist - 1 mars 2013 08:54

Solen skiner ute, man hör takdropp och fågelkvitter, vattenpölarna gör sitt bästa för att sluka snöhögarna som ännu ligger kvar och i skogen har snön sjunkit ihop och ersatts av isfläckar. Trots alla tydliga vårtecken och trots att det vid det här laget borde spritta av tränings/tävlingslust i kroppen så känns det inte alls så. Jag tycker att man är mer trött än pigg mest hela tiden, det mesta känns ganska meningslöst och jag kan inte ens få mig själv till att bygga struktur, planera och göra scheman. Den enda jag vill är att gå långpromenad, snacka skit och göra godisupplet, hedrande i och för sig och hundarna har får väldigt mycket motion, men det är inte så man vinner tävlingar...

Vinterdepression? Nu? Knappast va! Ge mig en vecka eller två så ska jag fan ta mig rycka upp mig, jag gjorde en första ansträngning i förra veckan och anmälde mig till tävling. Pirret uteblev...


Det jag egentligen längtar efter är att få köra sök igen. Vi har haft för mycket snö-skare-is-för mycket snö-skare-is i så många omgågngar nu så det är löjligt. Förhoppningsvis fixar solen det så att vi kan köra nästa helg!


Igår körde vi ett pass inne i Guldhunden där Pax var den duktiga och inspirerande och Lotus stod för en kraschlandning rätt in i ett hinder med hälta som följd...Nu löste det sig efter bara några minuter, men man drar ju efter andan och undrar om hundkräket med vilje försöker göra sin matte sinnessvag!



ANNONS
Av Liza Hasselquist - 18 februari 2013 16:26

Ända sedan Lotus blev skadad så har lydnadslusten varit "lite si och så", eller som man också kan säga, helt bortblåst. Jag är ständigt trött-tröttare-tröttast och har istället för aktiv lydnadsträning ägnat mig åt passiv lydnadsplanering. Gott nog kan man tycka, men när planeringen mynnar ut i mer eller mindre kaos, och man till sist inte vet vilken hund som är vilken så måste man sätta sig ner och reflektera. Reflektion är inte min starka sida, så därför gjorde jag inte just det som jag borde, utan bestämde mig för att köra ett ostrukturerat och oplanerat två-timmarspass i Guldhunden under granskande ögon av Land-journalist och superkamera, iförd klackskor... (Nåja, riktigt så långt gick det förstås inte, det måste ju finnas nån måtta på kaosandet...) Jahapp. Nu var man inte ens dålig i smyg, utan helt officiellt tänkte jag, men log och sa: Javisst! till alla journalistens önskemål. Lotus freakade ur såklart, kul, kul, kuuuuul! att få träna skrek han, och högg in på nya bollarna med liv och lust. Jag dog en smula inombords åt allt kaos, såklart.

Dagens helt oväntade bonus var att Pax gick lydnadsklass1-kedja (LF minus språngmarsch, läggande-inkalln.) som om han inte hade gjort annat än att träna med kommendering, Lotus körde kedja FF-Tungapport-Skall med fartfokus i fel moment och en allmänt crappig känsla. Efter det kändes det som att man lika gärna kunde lägga ner hundträning för gott, men i lördags körde vi istället uppletande, vilket gick hyfsat, så vi får väl ge oss på hela skiten igen, vad det lider...

En annan rolig och givande sak som hänt är att jag varit iväg på ett möte (träff, sammankomst,kluster- vad vet jag?) där vi skulle diskutera aussies i allmänhet och förbättringar som går att göra i synnerhet. Vi var en liten men engagerad styrka på fem tappra själar som dök upp och diskuterade allt mellan himmel och jord som rör aussies, aussieklubben och avel, rasens framtid och annat smått och gott som verkade behöva diskuteras. Mycket dryftades, många förslag kom upp och ska lämnas vidare, och ett initiativ för att stärka rasens framtid har i alla fall inletts.

Jag insåg just där och då (eller kanske i bilen på vägen hem) att de som vill att aussien ska vara en gullig, trevlig, okomplicerad ras som man kan hålla på med diverse roliga aktiviteter med, gärna utställning som är en mycket bra aktivering för en arbetande ras, alltid kommer att finnas. Jag insåg också att de som har den här inställlningen har grävt djupa skyttevärn, där man ligger och tar skydd från alla andra som tycker annorlunda. På andra sidan har de som anser aussien vara en arbetshund i första hand, och gullig, söt och lämplig för alla aktiviteter i andra hand grävt sina skyttevärn och ligger och trycker i dessa. Dags för senapsgas med andra ord!

Nu vore ju det ett hyfsat skönt förhållningssätt, och kanske om året var 1700-something så hade det fungerat med blodig revolution, bajonetter, kampsånger och giljotinens vinande. Som det är nu är det väldigt mycket segla i motvind, cykla i uppförsbacke och trätor med människor som antingen inte VILL förstå eller KAN förstå (ungefär lika sorgligt, men på olika sätt) MEN nya förslag och nya krafter för att ena dem som vill ha arbetsaussien kvar även om tio år, medan försök till att de andra sakta men säkert kravlar sig upp ur sina värn och närmar sig- om än aldrig så lite KANSKE kan göra att man kan slippa choppa av huvuden i parti och minut. Annars blir det senapsgas och en hermeneutiskt tillsluten kammare och kakspår att följa, oundvikligen!

ANNONS
Av Liza Hasselquist - 11 februari 2013 09:49

Förra veckan var en riktigt pärs, alltså inte sådär: Oj, hoppsan nu blev det lite jobbigt! Utan mer: Fy Satan i helvetet, vad fan ska jag göra nu? Livet är skit, allt är nattsvart, tack och godnatt!

Det började på onsdagen, när Lotus helt plötsligt var halt då vi skulle gå till bilen. Jag blev lite fundersam, men förutsatte att han slagit i lite grann och att det förmodligen inte skulle synas när vi kom fram till jobbet. När han då skulle hoppa ur bilen ville han inte, och jag fick för första gången på 7 år lyfta ur hunden ur bilen. Jag gjorde ju genast en grundlig undersökning, klämde, kände, sträckte, klämde igen, kollade, pillade och letade efter tecken på något som kunde förklara hältan- nada! Eftersom jag redan var på jobbet tänkte jag som så att det löser sig till lunch, annars får jag ringa vet. När jag kom ner till hundstallet ligger Lotus kvar, och jag får locka honom för att han ska ställa sig upp- på tre ben...Med vild panik ringer jag djursjukhuset, kräver akuttid samma dag då ortopeden också var inne, och packar sedan in hundar och grejer i bilen för vild färd till djursjukhuset. Alla jag pratade med sa: det låter som korsbandet, och gissa om jag gick igenom alla alternativ innan jag ens kom fram. Det jag grämde mig mest över var att OM man inte kunde operera på ett vettigt sätt och OM jag skulle behöva ta bort hunden så skulle jag varken ha min hund eller nån avkomma efter honom kvar...Dubbelcrap!


Väl på plats hittade vet. INGENTING. Inget sår, inget ömt område och inget instabilt korsband. Vill du röntga? är frågan jag får, och visst, vaddå, vad ska jag annars göra då? Så vi röntgade hunden, klämde igenom igen. Ortopeden kollar korsbandet: INGENTING. Hundfan stödjer inte ens på foten MEN ont nånstans har han då rakt inte! Just i ett sånt här tillfälle förbannar man sin oömma hund, och det mer än en gång! Jag blir till sist hemskickad med rimadyl mot värk och inflammation "om det nu finns någon, jag tyckte att han ömmade lite i tån" och med förmaningen att hålla honom stilla och att han ska vara bättre på fredag! D erbjuder sig att stanna hemma för vård av sjuk hund: och sånt spelar så stor roll då man själv knappt kan titta på hundstackaren utan att få tårar i ögonen.


Torsdag morgon, hunden är halt och har inte ens en tendens att doppa tån. Jag börjar tvivla än mer på att det är en tå, och börjar förbereda mig mentalt för att; jo, vi får försöka få tid hos specialist under fredagen. Pratar med Ea på kvällen, jämför och diskuterar Pius korsbandsskada och två operationer. Funderar på om det finns nåt hopp, och om jag ens kan tänka mig att operera efter den hemska upplevelsen jag hade med Sikkans korsbandsoperation. Ea peppar, och lovar att följa med till specialisten, lovar att vara jobbig och gapa och skrika om det behövs: det är sånt som spelar roll, för just där och just då har ridån gått ner, showen är över och jag skulle inte orka gapa och skrika ett endaste dugg om så mitt liv hängde på det.


På kvällen när jag varit och tränat Pax åker jag hem, Lotus stödjer fortfarande inte på foten och jag ska precis ta telefonen och ringa till Ea för att få numret till specialisten när jag ser...Ja alltså jag ser att pyttelite av håret på utsidan av "den onda tån" ser blött ut, och jag funderar på hur han kommit åt tån med tratten på? När jag kollar närmre hittar jag ett sår, och jag tror aldrig att jag blivit så glad i hela mitt liv! När jag klipper pälsen ser jag att det ser ut som ett brännsår med en ganska stor bula, och detta har inte funnits där innan alls! Om jag hade missat det hade jag varit tvungen att vara både blind och utan känsel. Som tur väl är kan man alltid ringa till Tina; trots att det är sent på kvällen, för att fråga vad man kan göra med detta, om man måste till vet. igen och fixa. Tina lugnar, tvätta och Lindraspraya och se hur det ser ut imorgon. Det är sånt som spelar så stor roll, för trots att jag skött om 100 sår innan så har jag just fattat att hunden inte kommer att dö, han kommer kanske ens inte behöva någon jobbig korsbandsoperation och allt är bara förvirrat, men bra.


Fredag morgon och hunden stödjer lite på foten. Såret är ganska äckligt, men inte jätte och vi tvättar och sprayar. När jag kommer hem möter Lotus mig i hallen och vill gå ut. Vi tar på socka och han går så fint på tassen (ja han är ju inte helt nöjd; "ta av sockan kärringjävel, jag lider här") och såret ser mycket bättre ut och börjar torka till. Under lördagen går han på det som vanligt, men med sko på, samma sak söndag och idag. Såret är torrt och fint men vi kommer att behålla skon ytterligare några dagar för att vara på den säkra sidan!

Älskade, galna hundkräk! Vem vore jag utan dig?!? Det enda som egentligen spelar roll är att du finns!

Av Liza Hasselquist - 4 februari 2013 13:08

...är två saker som inte riktigt hör ihop, men för första gången i mitt liv har jag fått erkänna mig besegrad för att sedan tillbringa 5 hela dagar mer eller mindre i vågrätt ställning. Fem hela dagar är jäkligt mycket träningstid, och jag har delvis haft panik för att det är så trist att ligga stilla och för att jag förlorat såpass många hundträningstimmar.

MEN! Nu är vi förhållandevis friska och krya, och har lyckats ta tag i eländet igen! I helgen blev det spår och uppletande både lördag och söndag, samt inomhusträning i Guldhunden på sön eftermiddag.PÅ lördagn blev det två spårpåsläpp och ett lite längre spår för Lotus, framspår på båda och alla pinnar in på spåret. Rejält drag i linan, men utan att stimma omkring och fint arbete i vinklar utan att fara runt, tror det beror på ganska lång liggtid (ca 2.5 tim). Uppletandet var sådär, har ju tränat mycket små korridorer och linjetag det sista och ville se hur det såg ut på större ruta. Det såg ju inte så kul ut kunde jag snabbt konstatera, vår problem tycks till viss del kvarstå att fart+fokus inte är = sant... Pax lyckades dock få in tre föremål för första gången i sitt liv, utan några bekymmer att hitta och visst sprang han runt lite, men ganska mycket fokus!


På söndagen träffades Elin och jag, och jag lade två spårpåsläpp på barmark för Lotus, som han löste utan minsta bekymmer. Han är grymt säker just nu! Pax fick ett lite krångligt spår på en åker, och han var tyvärr helt kass. Alltså, ibland undrar jag bara vad han styr med, för det verkar som om att det inte finns nån hjärna alls...Urtrist men det är liksom Pax i ett nötskal! Medan spåren låg gick Elin och jag en promenad med alla djuren, och Lotus, Pax och Imre fick springa runt och Lotus nedlät sig till och med till att leka lite med kelpien...Sedär!

Vi hann också köra lite uppletande, och Lotus fick ett linjetag med tre föremål utplacerade. Han hade precis rätt fart och attityd och tog in alla tre i rasande tempo. Det som var extra glädjande var att trots att han hade målbild av föremål längst ut plockade han föremålet 25 m från stigen först när han fick det i näsan. Vi kanske är på väg mot något bra här?!?


Söndag eftermiddag åkte jag till Guldhunden för att träna med Tillyhills-gänget. Jag tränade mest för störningen, för det är sällan det är 5-8 hundar på planen samtidigt, och Pax tyckte att det var ganska jobbigt när nån körde på balansbommen. Annars gjorde han en del fina grejer, och mycket konstiga grejer som han aldri annars gör...Alltså en mycket knepig dag för honom!

Lotus fick köra kedja FF-Kryp-skall och kedja skall-inkallning-plats och han fixade allt mycket bra, om än inte perfekt. Sedan var det dags för platsliggning, som han självklart gjorde lika fint som vanligt. Det är kul att han är så obekymrad oavsett vilka hundar som är på plan, men jag tror att jag lärt mig lita på honom på ett helt annat sätt nu och att det smittar av sig! Annars var han lite mattare än han varit senaste tiden, men det kan säkert bero på att vi tränat alla dagar sedan i torsdags och två dagar av intensivt bruksande (man måste ta vara på dagsljuset, som Malin hade sagt...)

samtidigt som han har fått gått ganska mycket i sele och halvdra mig med viktmanschetter. Jag tror att han satt runt ett kilo muskler, och stretchingen har gett mycket större rörlighet i baksida lår samt massagen har gjort processen kort med muskelbulan på insidan. Bara att köra på alltså!


Ikväll är det Guldhunden igen, och imorgon funderar jag på en vilodag...men vi får se!

Av Liza Hasselquist - 23 januari 2013 11:34

Just nu är i inne i en mycket intensiv träningsperiod lydnadsmässigt, jag tror att jag analyserar och funderar och vrider och vänder på allt möjligt till och med på nätterna!


Sedan lydnadskursen har vi kommit ganska långt med de flesta moment som vi behövde jobba med då. Med hjälp av Ea så har vi kollat och fått kontroll på både skallet och krypet.

Krypet: Lotus har fått traggla en massa med att krypa ifatt mig. Inte starta på rörelse av benet utan på kommandot. Det har han tyckt varit jättejobbigt, men det har gått fort att lära om. Jag har belönat rätt position massor, och han greppade snabbt att det minsta lilla han kom för långt fram så blev det ingen belöning. Sista träningspasset kröp han perfekt, och vi lade in vinklar åt både höger och vänster.

Skallet har dragits med problemet att OM han kommer igång direkt med ett ihållande skall så hoppar han framåt-uppåt. Ea kollade på det och gav mig tipset att jobba med att flytta över vikten på högerfoten, och visst finns där ett läge där han skäller ihållande, kommer igång direkt OCH sitter stilla! Så himla bra! Nu jobbar vi med att skilja på "tyst", "sitt" och "skall", vilket tydligen inte alltid är skillnad när man är gasad och uppe i varv.


Vi har även jobbat med tempo och attityd på hoppet och tempo in med tungapporten. Det jag direkt kan se är att min attityd till dessa momenten MÅSTE vara att han bara får gasa på, inte behöva "göra om" då han lätt går ner sig och blir seeeeg om jag är för trökig. Så mycket gas, mycket fart och lite olydig hund. Vi behöver köpa ny tungapport dessutom, den vi har är ett tunnare grepp och större "plattor" på sidorna, och den är tydligen svårare att balansera än den andra som är mer tävlingslik.

Vi har kört två kedjor/träningspass, och sista passet var det inkallning med ställande, bara uthoppet, tungapportering (bara in) och fritt följ. Kedjan var toppen! Härlig attityd och fokus trots att han var uppgasad en bit över vad han brukar klara av att hålla ihop!


Pax då? Ja han gör det Pax gör bäst: Galopperar i rasande tempo runt mig i större och mindre cirklar, typ! Men vi har fått till krypet riktigt bra, och sist kröp han kanske 1.5 m vid mig. Han fick köra kedja: Inkallning, fritt följ (kort!), hoppet och ett ställande. Han behöver ibland lite hjälp med ställandet, särskilt i kedja, men han vara jätteduktig! Han är ju väldigt rolig och tacksam att träna med, för även om han inte lär sig nånting fnattar han runt som en kalv på grönbete.


Nu hoppas vi bara att den jäkla vintern ger med sig snart, för vi behöver ut och spåra/köra sök om vi ska kunna starta tävlingssäsongen om bara två månader! Å andra sidan är Guldhunden så sjukt trevligt att vara på (jag tillbringar ju ett par timmar/vecka där ) så kanske kan man få en sökruta med konstskog inomhus i nån annan lada där?


Idag blir det, trots kylan, utepass med uppletande, och idag SKA Gammelgäddan gå dit jag pekar, om det så är det sista jag gör!

Av Liza Hasselquist - 21 januari 2013 14:02

... eller man har inga hästar i stallet, chips i påsen och är inte den vassaste kniven och så vidare. Jag undrar lite varför folk är så korkade, och i dagens samhälle när mycket finns på nätet, är såpass IQ-befriade att de dessutom skriver det korkade på nätet där det :

1. Finns kvar

2. Är så att alla kan se

Vi diskuterar exempelvis EP, vad man kan göra för att stoppa sjukdomen innan det kommit ett gentest och hur man kan tänka kring att använda hundar med krampanfall, deras släkt, avkommor osv. Då är det ganska vanligt att folk går in i tråden och kommenterar att de minsann NATURLIGTVIS aldrig någonsin skulle använda en hund med EP/anfall/något som helst liknande och det är självklart att ALLA fattar att man måste låta bli detta, och gud vad hemskt att folk inte fattar BLA BLA BLA! Sedan glider man runt på hemsidor osv. och ser att detta är precis vad man håller på med? VARFÖR måste man då huta åt andra på nätet, på offentliga forum och göra sig själv till dagens hjälte? Skämmes ta mig fan!


En bra regel vore att hundar inte fick gå i avel förrän de var 3 år för tikar och 4 år för hanar. De flesta sjukdomar som KAN vara ärftliga (bla allergier, EP, tumörsjukdomar osv) har debuterat i den åldern och då kanske man kan rädda några hundar och ägare från onödigt lidande?


I övrigt startade jag kurs igår, tävlingslydnad. Det var sketakul att stå och röja med de stackars eleverna, som nästan grät medan de släpade sig och sina hopplösa djur hemåt, fulla av skam och med mina fördömande ord i öronen...

Allvarligt talat, man klagar ju som fan på nya elever, ständigt och jämt de första kurstillfällena iallafall, MEN förhoppningsvis känns det konstruktivt och att de faktiskt kommer ha nytta av allt tjat när de sen ska ut och tävla!

Av Liza Hasselquist - 17 januari 2013 11:05

Egentligen borde man kanske se det som ett varningstecken, att man blir arg så att det bara ryker om det lite nu och då (oftare nu än då såklart), men i mitt eget fall ser jag det som ett sundhetstecken. Jag är inte en arg person per se, men när folk vägrar att lyssna och istället bara trampar på och gärna över andra FAST att de har fel så blir jag förbannad så att det brinner. De som inte vet bättre, som inte förstår sig på eller bara är intelligensmässigt utmanade har jag inga som helst bekymmer med, det är klart att när man förklarara om och om igen så kan man bli lite trött, men aldrig mer än så.

De som verkligen triggar mig är de som man märker förstår vad man menar, vet att de själva har fel men fortsätter på sin utstakade väg oavsett vem det drabbar. När man medvetet väljer att missförstå, göra sig till ett offer och gör sig dum på andras bekostnad blir jag bara äcklad och jävligt, jävligt förbannad! Varför människor väljer att bete sig som jubelåsnor? Ingen aning faktiskt! Diskussioner är bara bra och alla ska få en chans att tycka och tänka och väga sina åsikter för och emot, det är nyttigt! Men så fort som man inte får som man vill är det INTE OK att dra fram "offerkortet": Jaha, jamen då ska jag lämna denna diskussionen/sidan/gruppen, ALLA här verkar ju var si och så, ALLA här verkar vara mot mig, INGEN uppskattar tydligen mina åsikter, ALLA tycker att jag är dum och så vidare...Det är inte heller Ok att använda argument eller formuleringar som indikerar att den man diskuterar med vet mindre, är trögare eller sämre än vad man själv är. Kan man inte hålla sig ifrån dessa formuleringar så ska man inte diskutera eller argumentera med NÅGON i något forum.


Om man nu ska anknyta till överskriften så kan paragraf 1 stå för "argt" om någon nu har problem med att följa logiken, och därför kommer nu paragraf 2 handla om något bessynnerligt som hände igår.

Jag tränade hund, och nu var väl inte det så besynnerligt i sig, men det som hände var ganska besynnerligt. Jag hade bett Eea kolla på vårt skall och vårt kryp, och på något konstigt sätt så kan den kvinnan bara ta min hund och få honom att krypa (inklusive vänstervinkel) och att sitta stilla med frambenen OCH komma igång snabbt med ett mycket fint och ihållande skall "bara sådär". Det hela var mycket besynnerligt, och fick mig att känna mig helt inkompetent, ganska tafatt och hemskt obekväm. Vad gör jag egentligen??? Hur eller hur, det gick över ganska snabbt (inte känslan av att det var besynnerligt, den kvarstår med full styrka) och sedan tror jag att vi fick till nåt som vi kan jobba med och som med säkerhet kommer att fungera. Men på det hela särdeles besynnerligt...


Om man nu fortfarande tänker på överskriften och ska anknyta till den, tänker jag nu göra detta här i terdje och sista paragrafen. Jag vet att det finns vissa spekulationer om hur jag är som person, arg, förbannad och synnerligen otrevlig har jag hört. Bessrwisser, Elitiskthagga, känslolös, elak, okänslig och helt sjuk i huvudet kan också ha förekommit. Jag ska säga att ALLA som säger att det är sådan jag är har så himla, himla fel. Att säga så om en annan person bevisar bara hur dålig man själv är som människokännare, att man har låg social kompetens eller att man bara är precis likadan själv (som man ropar får man svar...) Rättfram, det är ta mig fasen vad jag är det, och om det inte passar så finns det andra bloggar att läsa, människor att diskutera med eller saker att störa sig på! Sådetså!

Av Liza Hasselquist - 13 januari 2013 21:13

Idag låg fokus på förmiddagen på kedjor och att identifiera styrkor och svagheter. I och med att jag fick det mesta av dagens träning filmad kan jag ju ganska enkelt identifiera de svagheter jag redan visste att vi hade. Å andra sidan kan jag också, som Lotta påpekade, glädjas åt att helheten ser trevlig ut och alla moment fungerar i kedjor, även om de inte är 100%. Ställandet i inkallningen har blivit jättemycket bättre sedan vi plockade ur det ur momentet och tränade in hopp-stå. Det får man då säga, Lotus går igång mer och mer under kedjans gång och det är väl absolut något att tänka på när vi ska tävla. Han ska nog få en längre uppvärmning för att komma in i tänket och jag ska känna mig trygg med att han faktiskt gör sitt bästa för att matte ska bli nöjd!


Sedan, de sämre bitarna som ska tas tag i:

- Utgångsställning innan momenten. (Långt fram, vä-framben)

- Belöna upp svängarna i FF (utan att glömma bort raka halter och marscher), samt förstasteget och INTE säga fot då huvudet åker ner.

- Mer trashtalk mot matte, fler och svårare störningar mot Lotus i fria följet.

- Höja hastigheten ett snäpp på väg in med apporten. (Vi har inte tränat på apporteringen på jag vet inte när, och då brukar den gå ner, som väntat alltså. Å andra sidan var det hög fin fart ut och trevliga gripanden!)

- Fart på hoppet

-På sitt-stanna kvar får man inte mecka m vä-fram.

- Min egen vänsterarm (Ser emellanåt ut som en robotarm, vi måste göra nåt åt det!)


Skallet funkade fint i kedja idag, men jag tänker mig nog ändå att jag ska ha framtassarna på något för att träna in att sitta stilla med dem och skälla. Det blir inte på en kloss då han tänker fjärr, utan jag tänker nåt slags mjuk rulle typ yogarulle så att han får jobba med att hålla balansen

Har dessutom fått många bra tips på alla möjliga moment inför framtiden, och den nya valpen. Bl a tips på vittringen, ett nytt ställande till inkallningen osv. Sedan var det väldigt spännande att kolla in de andra ekipagen och se de olika rasernas/hundarnas styrkor och svagheter ur ett instruktörsperspektiv.

Tyvärr var det inte så många som körde brukslydnaden och tyvärr var det bara en som körde elimomenten, vilka jag egentligen hade velat se fler köra och få kritik och tips på. Nu var det inte så på denna kursen, men jag tycker framförallt att helhetstänket och kedjorna var väldigt nyttiga att jobba med! På det hela taget, en bra och nyttig kurs!


Presentation

Kalender

M Ti On To Fr L S
         
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Real Sugar

Sugarwind's

Lotus valpar

Länkar

Arkiv

Sök i bloggen

Besöksstatistik


Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se