Efter en mycket lyckad ridhusträning under morgonens tidiga timmar begav jag och mina två vapendragare ut i skogen. Jag tänkte liksom så att om hundarna fick en långpromenad så skulle jag få sitta i lugn och ro och rätta under dagen. Jag strosade mest omkring i mina egna tankar och reflekterade väl lite över att Pax spårade ovanligt mycket, och att jag såg STORA fotspår i snön... Mer än så var det inte förrän Lotus morrade och glodde på ett stort buskage...vilket, när jag var ca 10 m ifrån det stora buskaget visade sig vara en mindre buske och en stor älg- PANIIIK!

Jag kastar mig, vilt skrikande bakom en sten i normal aussie-storlek (ingen kraftig benstomme alt fluffpäls här) och har verklig dödsångest. Lotus ställer upp mellan mig och älgen, rest ragg och skäller som en idiot, medan Pax tycker att vi uppfunnit den roligaste leken på länge och springer skytteltrafik mellan mig och Lotus och turas om att attackera honom och mig. Tack, älskade hund, tack!

Hur som helst, efter vad som kändes som en evighet (max 30 sek) kollade älgen på oss och gick sin väg. Inte var dag man störs i sitt morgonmål av en ilsk varghona, en galen björnhona och en skrikande människogalning verkade älgstackaren tänka. Jag hade puls på 200 i säkert en halvtimme efteråt, snacka om close encounter with the wild-life! Alla vet ju dessutom att jag är paniskt rädd för vilda djur, så detta var verkligen en pärs för mig! JAG HATAR ÄLGAR!

Alla verkar tagga ordentligt inför kullkampen, det känns bra! Det kommer bli galet skoj, villkoren för att vara med är ett minimum på 3 liter vin/skalle, minst 2 påsar lantchips samt brie, kex och vindruvor!

Efter en översvämning i hundstallet fick hundarna tillbringa en dag hemma- vilket var all tid Pax behövde för att klänga upp på en byrå och plocka ner den ena av mina ankelhöga, nya skinnboots. När jag kom hem fanns det en skinnboot kvar, samt en lågsko som såg mystiskt lik bootsen...Då önskade jag att jag stängt in honom i bastun istället för i vardagsrummet när jag åkte hemifrån! Nu är han snart ingen valp längre, och absolut ingen liten valpbebis, men han gör saker som valpbebisar gör, nämligen biter sönder- ALLT, ALLT, ALLT! Företrädesvis dyra saker såklart!

Annars rullar allt på som vanligt här- snön smälter, vi halkar omkring, hundarna är otroligt skitiga hela tiden och så blir det kallt och ny is och så börjar det om igen...Vi tränar på så mycket det går med tanke på underlaget. Igår var det dock ridhusträning, och agility för Pax och brukslydnad för Lotus. Lotus går himla bra just nu, mycket fokus och hög intensitet i allt. Han hade ett par dampryck när han "vunnit" sin leksak och for runt i manegen i 200 knyck nån minut eller så, men det bjuder jag på ;)

Jag förstår varför Maja sagt att man inte behöver träna raksträckor med aussies, för oj vad det går! Vi tränade starter och målgåmgar och sen skulle vi försöka svänga också, gick sådär kan man säga... Runnings gick fint, körde godisskål då jag hade en elev som medhjälpare. Har satt en "höjdbegränsare" mellan pinnarna som markerar kontaktfältet, vilket gjorde att Pax faktiskt sprang snyggt och snabbt och inte hoppade och studsade som en gummiboll!

Har bokat röntgen också- NO FEAR! Jag tänker som så att ju fler som är röntgade desto större chans att just MIN valp had HD-fel...Ha ha ha! Jag är redan övertygad om att just min har D-höfter, så jag har absolut inget att förlora, heja dig och mig helt enkelt Pia!

Tanken var att vi skulle få till nån bra agilitykurs med nån bra tränare när han väl är röngad, men jag ska försöka söka mig till agilitygänget i Hstd och se vad de har för planer där. Blir liiite dyrt att boka Jenny Damm själv, även om det är lockande ;)

Racer-Lotus, såklart!

Kan efter att ha tillbringat helgen i en monter på My Dog inte annat än förfäras. Jag har träffat ett gäng korkade människor,  men jag har också insett att det måste finnas andra, än mer korkade människor som talat om för de här stackarna de roligheter som jag hört!

För att detta inlägg ska hålla sig någotsånär till sanningen (fakta) vill jag först demonstrera vad det står att hitta i Nationalencyklopedin om man slår på ordet brukshund:

brukshundar, grupp hundraser med arbetsuppgifter i människans tjänst. Exempel: inom polisen och militären, som lavin-, drag- och räddningshundar samt som blindledarhundar och vallhundar. Av Sveriges drygt 300 hundraser och varianter av raser räknas ca 30 som brukshundar, bl.a schäfer, collie och boxer.

Nu när vi har definitionen klar för oss kan vi då tänka följande scenario:Många människor kommer fram till montern för att kela med Pax, många frågar efter ras och är helt klart i hundköpartankar. En del tar min förklaring om hur rasen är med intresse och konstaterar att de kanske inte har sådana tränings/tävlingsambitioner med sin framtida hund och säger att nej, nån aussie blir det nog inte...

Sedan kommer då gänget man förfäras över: Experterna! De har nämligen redan bestämt sig för att köpa en aussie, men frågar ändå vilken ras mina är. När jag svarar aussie rynkar de på ögonbrynen och talar högljutt om att så ska minsann inte deras blivnade hund se ut. När jag lite försynt frågar hur den ska se ut svarar vederbörande att deras valp ska vara blue-merle, ha blå ögon, fluffig päls och vara myyyycket kraftigare! Sedan går diskussionen in på aktiveringskrav; de vill ju inte hålla på att träna så mycket, kanske nån dag i veckan eller så och det har deras uppfödare sagt att det kommer att gå utmärkt, för den typen av aussie är en lugnare typ! Jag gör stora ögon och frågar om de vet att de köper en brukshund, och jo det vet de men deras uppfödare har sagt att den här ursprungliga varianten som de ska köpa har en så bra av-på knapp att de inte behöver en massa träning hela tiden, till skillnad från de fula, arbetande hundarna som liksom de fula BC:na stressar omkring hela tiden... Jag får höra en mängd argument för aussien som icke-brukshund. Jag hör också många bra förklaringar på saker som jag undrat lite hur det ligger till med, vad sägs om:

1. Det är omöjligt att valla med Lotus. Han är nämligen alldeles för tunn, så han kan absolut inte klara av att flytta djuren. OM han skulle bli stångad så kommer han dessutom inte klara av det...Häpp! Man glömde visst bort att det finns BC-tikar på 10-15 kg som klarar av att flytta djur hur bra som helst, OCH klarar av att handskas med svåra djur. Saknas viss djurkänsla hos människorna där kanske...Med det resonemanget vore ju typ en Berner Sennen en ultimat vallhund, stor och fluffig!

2. Mina hundar får inte ställas ut, det är därför många bruks/vallavlade aussies inte har spec. mkt utställningsmeriter. De får automatiskt en nolla, för de följer inte rasstandarden ("och så är det ju mycket roligare för publiken att se en fluffig, showig hund") Sen kan man ju fundera på hur effektivt det är att "showtrava" runt fåren i 6-8 tim i sträck utan vila...

3. Många bruks/vallavlade hundar klarar inte av sitt arbete pga klimatet och deras alltför tunna päls. Ja, jag antar att dessa kunniga människor (och uppfödare, vars kunskaper "smittat" deras valpköpare) inte vet om att t ex labradorer gärna dyker i nästintill nollgradigt vatten för att apportera fågel. Men det kanske beror på något annat att de klarar den kylan med mindre päls än den minst pälsade aussie jag sett? Eller vet inte labbeägare om att deras hundar inte klarar kylan, och därför dör ett gäng varje år när deras förare trilskas med att jaga trots att det inte är helt gynnsamma förhållanden...Shit happens! SBK gjorde också en miss när de bestämde att Rottweilers får bli Tjh- de kommer ju stryka med direkt pga sin alltför tunna päls- men lite spill får man räkna med!

Jaha, där satt jag med lång näsa och inser att mina hundar gör saker de egentligen inte klarar av, utan att jag visste det minsta om det! För mig finns det en del saker man inte KAN bortse från gällande avel:

Aussies är brukshundar- PUNKT. De ska ha viljan att träna olika dicipliner för det är det brukshundar gör. Om man ska använda en hund i "människans tjänst" är det väl bra att de VILL jobba? Gärna mer än nån dag i veckan och lite på skoj, det skulle i alla fall jag tycka vore bra om jag låg ute i fält och smög på fienden. "Nehej, Nisse är ju den lugnare typen och vill inte jobba idag, så jag hoppas att fienden kan komma på torsdag när han vilat sig i form, annars är det nog dags att hissa vit flagg..."

Rasklubben har ett gäng krav för att man ska få valphänvisning, kraven är lågt ställda och klarar man inte ens de kraven så kanske man är ute och cyklar? Eller tycker man som uppfödare då att Rasklubben är bullshit? Eller anser man att man inte behöver följa vad Rasklubben säger, för de jobbar väl ändå inte för rasens bästa...väl?

På vilka grunder avlar man en brukshund som inte ska vilja jobba och vars främsta syfte är att vara "korrekt" byggd så att den kan springa snyggt i en ring? Det vore intressant ifall någon kunde tala om för drevrar att de borde skaffa längre ben så att de kan springa ifatt och döda sitt byte själva, istället för att lufsa runt i skogen i timmar, idiotiskt skällande! Men så har jag alltid sagt att drevrar är särdeles ointelligenta hundar! De borde ju fatta att man inte kan springa omkring i samma tempo i skogen i mååånga timmar med den där inkorrekta ryggen- alldeles för lång är den ju...Men jag säger då det, drevrar, inte ett skit fattar de!

Att avla utan annan meritering än utställningsmeriter är ett HÅN mot en BRUKSRAS. Det är ju just meriteringen som gör brukshundar till brukshundar: Att kunna prestera i pressade lägen när det väl kommer till kritan, att förtsätta jobba trots att det tar emot, att vilja mer trots att vädret suger, matte är trött och det doftar löptik. En hund som inte vill kontrollera fåren är en kass vallhund, oasett lämplig päls, korrekt byggnad och aldrig så många utställningsmeriter. Kolla vad utställningsmeriter och korrekt byggda hundar med mycket päls hjälpte collien att bli- världsmästare i precis ingenting! Men eftersom de rör sig så snyggt, har mycket päls och är anatomiskt korrekta borde de ju vara idealiska vallhundar! Nähä- inte det? VA?  Det hjälper liksom inte mycket att vara världsmästare i lydnad, spår, sök, skydd och vallning "i smyg". Men låt oss alla, i sann LottapåBråkmakargatan-anda tala oss varma för allt våra hundar visst kan-i smyg, fatta varandras händer och sjunga "We shall overcome" så går det säkert åt helvete med Australian shpeherd-rasen också!

Jag har verkligen ingen blogglust- alls!

Julen och Nyåret har varit toppen- särskilt sejouren i Enköping var himla bra och rolig!

Det var mycket hundträning, hundsim och mysiga kvällar med mat, sprit och bastu! det enda som fattades var hånglet, så jag antar att Majas sambo Billy blir tvungen att hooka up mig nästa gång jag är där!

Idag har jag börjat jobba igen, och insett att jag istället för en lugnare vårtermin fått en klass extra- och lyckats med bedriften att få ännu mer undervisning än i höstas. Om man då betänker att jag hade för mycket undervisning i höstas ser framtidsutsikterna för hundträning inget vidare ut...Å andra sidan är det 6 veckor till sportlovet, så...Idag bestämde dessutom biljäveln att den inte vill köra något mer på mig och hundarna, så det blir verkstan för den imorgonbitti! Jag vet inte riktigt om man vågar hoppas på att det blir en billig historia, hundar och bilar brukar kosta mucho dineros, och kombinationen mellan dem brukar vara än dyrare! Maja och jag vet efter att jag lämnat nyckeln inne i bilen och Link låst in sig, Lotus & Pax med hjälp av centrallåset...1200 spänn kostar det att bryta sig in i bilen med hjälp av Assistanskåren, så nu vet ni och behöver inte prova själva! Alternativt kan det kosta 0:- om 1: Maria lyckas med sitt upplåsningstrix eller 2: man använder vår "nyhittade" sugkopp, samma sort som Assistanskåren använder... ;)

Lör-Sön den här helgen har tillbringats på My Dog. Det var aningens hysteriskt att ta sig dit för någon som knappt hittar till jobbet...När denna någon dessutom måste ta skoland minibuss och åka i för att gasbilen inte är tankad (säger man det om gas!?!?!) blir det än mer galet. Men det gick kanon och in på mässan med dogsen, som kollade runt sig med stora ögon! Denna nyvunna nyfikenhet lade sig ganska snabbt, men hundarna blev klappade så mycket att jag började frukta att pälsen skulle nötas av! Lotus var i himmelriket med så mycket uppmärksamhet, tills två mastiffer iklädda sele och med mini-liten matte i släptåg försöker bryta sig in genom kompostgallren för att ta mina hundar... Jag fick rycka in och styra upp situationen och efter det var Lotus lite vaktig och låg helst i sin bur och sov i lugn och ro. Pax fortsatte mingla, och under helgen har jag nog avskräckt en sisådär 20 presumtiva aussie-köpare och kanske raggat ett par nya vars livsstil och intressen passar väl ihop med rasens krav! På det hela har det varit en bra helg för Plönninges del med många nya intresserade elever.

Nu är det dags att fortsätta att planera morgondagens lektioner för den nya klassen, sen ska jag försöka komma i säng för bilen ska lämnas 07.30 imorgon bitti!

Jag ska verkligen försöka hitta lite hundträningslust och lite bloggskrivningslust, för jag tycker att det är ganska kul att skriva när jag väl kommer igång!

Jaha, nu var det väl dags att våga sig på att kaxa inför säsongen 2011. Nytt år med ny liten hund, nytt jobb och en massa flyttar färgade 2010. Ganska mycket bra saker hände, men lite dåliga grejer också. Nu tar vi fart och bara gasar på inför tävlingsäsongen!

LOTUS

Min "gammelgädda" ska hinna följande under året:

SPÅR:

Uppflyttat Elitklass

SÖK:

Uppflyttad Högreklass

Uppflyttad Elitklass

PAX

Mr Schneebly ska klara av dessa saker under 2011:

RÖNTGEN+MH

SÖK:

Starta Apell->Uppflyttad Lägreklass

AGILITY:

Starta på tävling-> 1 pinne i hoppklass.

Vår förhoppning är att komma igång och tävla agility igen efter ett par års uppehåll från min sida, och nu med large-hund istället för mini-mini hund. Agilityklassen är det svårt att veta om vi ens startar, beroende på om running-contacts sitter eller inte.

Vi kommer troligen åka på aussielägret i år också, om det passar i tid. Vi kan förhoppningsvis hålla på lite med vallning för husbehov, men har inga tävlingsplaner då vi inte har några egna får är det svårt att få till tillräckligt med träning för att komma ut på VP som i så fall skulle varit vårt mål. Annars hoppas jag så klar på att hundarna ska få vara friska och krya, så att vi kan ha en massa rolig träning tillsammans under året. Vi ska försöka gå lite kurser i agility och brukslydnad, för att det är skoj och för att få mer tips på hur man sätter 10:orna. Jag håller tummarna för att det här året ska falla bättre ut tävlingsmässigt än förra och att vi slipper bortlottningar och bakspår....

  BÄSTA, BÄSTA aussiegalningarna!

Såhär käftig var jag inför säsongen 2010. I stora drag kan man bara säga att det har gått åt helvete med alltihop, och satan vad jag får bita i det sura äpplet!

SÖK

Sök är det vi kommer satsa på under 2010. Här är de rimliga målen att:

Tävla Lägreklass, uppflytt till Högre.

Tävla Högreklass, uppflytt till Elit.

(Tjaaa... Iom att jag flyttar ofta och gärna har det varit svårt att inte få "glapp" i träningen. När hunden gått bra har jag inte haft nån grupp och när jag haft en grupp har hunden gått skit, liiite moment 22.)

SPÅR

Tävla Högreklass, uppflytt till Elit

(Vi har provat att tävla det här eländet, spåret tappat efter 3:e pinnen. Numer har vi ett jäklar så mycket bättre påsläpp i alla fall. Bortlottad från 3 tävlingar dessutom)

DRÖMMÅL

Börja träna agility samt tävla klass 1.

Komma igång med vallningen igen och starta på ASCA-prov.

Få tillbaka motivation för lydnaden och möjligen göra ett försök att kvala till SM under hösten.

(NO NO NO! Inget av detta har hänt och kommer troligtvis inte att hända heller. SM-lydnad får vi väl se om vi ger oss på nån annan gång...)

Jag vet inte riktigt hur man ska förklara våra usla resultat, men det känns mycket som att fokus och energi lagts på att orka gå upp på morgonen och existera normalt på jobbet mesta av tiden. Vi har dock tränat mycket, och jag tror att vi har en riktigt fin grund att stå på inför säsongen 2011. En annan sak man inser nu när man blivit uppflyttad i klasserna är hur enormt mycket mer tid det tar så fort man klarat lägre klass. Nåja, jag har ju inget vettigare för mig än att träna hundarna och mig själv, så så svårt ska det väl inte vara?

Julen har tillbringats hos mor och far i all enkelhet och det har varit toppen att bara få komma bort lite från mitt egna och fokusera på lite annat ett tag. Imorgon lämnar jag dock den här lugna oasen och beger mig norröver, mot Enköping och mina bästa, galnaste brudar!

Den här veckan har det blivit två pass agility för Pax. Ena dagen körde vi runnings (såklart) samt lite svängträning med fokus på tighta svängar (för det han Maja sagt att vi ska). Han har sån himla talang för det här med agility den lilla killen, och bra drag under galoscherna! Andra passet blev bara runnings, och ibland så verkar han faktiskt fatta vad han gör...Vi får väl se vad Maja tycker när vi visar upp detta efter jul!

Annars så har det varit mycket utevistelse under helgen, och jag och Catrin har envist harvat i skogen trots mängder med snö! Uppletande blev det både i lördags och idag, för det var i stort sett det enda som gick att göra. Pax har för första gången hämtat in en leksak OCH lämnat av densamma, så det får man vara nöjd med! En massa bilder blev det i alla fall!

  Abby     Abby och Tilda        

En varghona blir jagad av en björnhona, tycks dra ifrån men snubblar på mållinjen och fastnar i en varg-grop!   

Tilda 

Hundrace! 

Den här veckan har det kommit mycket snö, men trots det trotsade Catrin och jag all snön och gav oss ut i skogen. Vi trodde kanske att vi skulle kunna spåra, men det var ganska mycket snö även inne i skogen så vi lade upp ett sök med sex grejer istället. Lotus for fram ganska obehindrat trots att det var tungsprunget och jobbade fint. Alla grejerna med in och han hade god ork kvar. Abbey körde på lika fint hon också och fick in samtliga saker. Sedan körde Catrin lilla tilda (dvärgschnauzer) och gud vilken vilja det finns i den lilla kroppen! Tre föremål in även att de inte låg på fullt djup så jobbar hon lika hårt som aussierna! Pax fick se Catrin lägga ut grejen t honom, och hämtade den fint och kom in med den. Han hade lite kiv med att fatta att dte var en sak och inte en människa som skulle med in...Men han tog åtmistone in saken och det var mer än jag väntat mig!

Grabbarna bus!

Igår var jag i ridhuset och körde agility och då först och främst running. Nu när farten gått upp rejält och han lärt sig sikta på plankan inser jag svårigheten med att få till tillräckligt många bra träffar på plankan. Pax uppvisar också sina dåliga sidor då det blir fel och gapar och biter i armarna när han måste göra om, stolle!

Så blev det lite spontan startträning, vilket han greppar direkt och så svängträning. Jag kunde aldrig tro att det var så svårt att gå från handling på liten hund till stor hund, men det är verkligen en utmaning! Dock är det än så länge bara skoj för man kan se sådana otroliga framsteg varenda gång man tränar, till skillnad från lydnaden, ha ha! Vi kommer kunna starta vår tävlingskarriär lagom till treårsdagen i den här farten...