Dessutom, riktigt rejält skiträdd med en puls på 200 och adrenalinet pumpande ur öronen! Att folk kan vara så urbota pantade!

Att avel inte är enkelt, det är jag medveten om. Att saker och ting kan slå fel trots de bästa intentioner har jag också full förståelse för. Men när folk saknar fungerande hjärnverksamhet eller bortser från att använda densamma så blir man till slut helt tokig!

Klargörande 1: För dem som missade mellanstadiets matteundervisning kommer här nu en förklaring på MEDELVÄRDE. När man talar om medelvärde i samband med MH-test menar man den RÖDA linjen som finns i spindeldiagrammen. Medelvärdet räknas ut på så sätt att man ta siffrorna för ALLA aussies som har gjort MH,  adderar (plus) dessa och dividerar (delar) med antal hundar som gjort MH- Taddaaa! Medelvärdet! Den röda linjen visar alltså hur bra "medelaussien" är, inte den bästa hunden och inte den sämsta, utan MEDELAUSSIEN. Nu kommer den skrattretande delen, det finns människor därute som på fullaste allvar tror att den röda linjen representerar IDEALAUSSIEN, att det på något sätt är "bäst" att ha en hund som är nära den röda linjen!?!?!

För er vill jag ta ett exempel: medelaussien har 2,någonting (2.3?) på skotten. Den som nu tror att en 2:a (och dessutom en 2:a på väg mot 2.5) är bättre än en 1:a RÄCK UPP EN HAND! Nu hoppas jag att samtliga sitter på sina händer, för vem som helst kan ju fatta att en 1:a är ABSOLUT bäst, även om en 2:a och till och med en 3:a är godkänt, eller? Vid det här laget borde även de minst mattekunniga vara införstådda med att en hund som ligger nära medelvärdet inte på något sätt är en bra hund, utan en medelbra (eller medeldålig) aussie och en lite under medelvärdet bra brukshund. Nu är det fritt fram för alla att sluta skryta om sina "topphundar" som ligger så nära idealet som man kan komma- det är DITT eget ideal i så fall, låg min hund precis på den röda linjen på allt skulle jag personligen gråta blod.

Klargörande 2: En hund som är "supersocial" och "supertrygg i sig själv" har inte en 1:a el 2:a på hanteringen. Jag är ledsen, men en normalt trygg och social hund har minst en 3:a och ser inga som helst problem med att bli hanterad oavsett om tävlingsledaren har smutsiga fingrar/snorkråkor i näsan/konstig parfym eller om hunden precis har löpt/ska löpa/var bajsnödig/hade suttit i bilen hela dagen ELLER om det varit en löptik där innan! Samma sak med att snacka bort att skotten i pasivitet inte gick så bra, möjligen på grund av ovanstående orsaker (eller att skytten var skelögd kanske?), men i aktivitet är hunden skottfast minsann! Lägg av och skryt om "fina MH-resultat" när vem som helst som vet hur man tolkar ett MH-protokoll kan se att så är inte fallet! Det blir bara så jädra pinsamt när man ännu en gång läser om hundar som var för varma/kalla/pigga/trötta för att klara sitt MH på ett bra sätt. Om man nu fortfarande tror att en 3:a-5:a på skotten är bra och därför skryter, kan man utbilda sig till MH-figurant och så gå med på MH:n för flera olika duktiga beskrivare. Då får man snart snurr på det och kanske kan förstå att andra förfasas över att "MH:t gick bättre än jag trodde" när hälften av valparna i kullen har siffra 3-5 på skotten! HALLO!?!?!?! Vad i helsicke hade du förväntat dig då??? Samma sak med kamp- en hund har inte "massa lek och kamp" om den hamnar i ruta 1-3 på leklust och 1-3 på gripandet, för en hund med massa kamp "griper inte tveksamt med framtänderna". En hund utan kvarstående rädslor hamnar inte i ruta 3-5 på momenten 6d och 7d, tyvärr. I så fall var din beskrivare full alt. blind och då borde du packat ihop din hund och dragit, samt anmält det hela till SBK.

Klargörande 3: Avkommor till sjuka hundar blir sällan bättre än sina sjuka föräldrar. Rädslor är det som nedärvs starkast. Detta är FAKTA! Man kan inte säga att man gjort allt man kunnat när man avlat på C-höfter (omröntgade såklart, då har ju C:t aldrig funnits!!!) eller på hundar med flera drabbade syskon. En etta på en armbåde och ett C i en kull är inte TOPPENRESULTAT, särskilt inte då fler hundar ska röntgas innan alla i kullen är röntgade. Det är inte alls konstigt att hundar som själva inte klarar hanteringen får valpar som har samma problem oavsett träning. "Men han är social med folk han känner" - Glöm bort den formuleringen helt, tack. Det finns ingen som helst anledning att mäta socailitet med för hunden kända människor. Varför? För att det inte mäter socialitet, punkt!

Klargörande 4: Det finns absolut ingen anledning till att skämmas över att en hund inte var så bra som man hoppats/trott. Hunden kanske visar up en massa rädslor på MH som man absolut inte trodde skulle finnas- och det är tufft! Vad som inte är det minsta tufft är att fortsätta hävda att denna hund ska gå i avel, gärna med en lika kass partner för att riktigt addera än fler dåliga sidor till den usla genetiska soppan. Alla hundar ska inte ha valpar, tyvärr är det så! Många aussies idag är inte lika bra som medelbrukshunden och det är ett väldigt stort problem. Jag tycker att man oavsett resultat ska vara nöjd över sin hund, och just den hunden kanske passade bättre än en hund med mer kamp/lek/agression osv hade gjort hos just den personen. Men låt oss för fanken avla mot att höja statusen på våran arbetande brukshundras så att man slipper bli utskrattad varje gång man vågar sig ut på nya territorier som schäfer/malle-folket redan pinkat in. Det är så himla trist att alltid behöva bevisa sig, och har man inte mycket skinn på näsan kanske man inte ens går dit alls trots att man i sanning har en superaussie! Ett Lp1 och Lp2 är inte "högt lydnadsmeriterad" hos en brukshund, tyvärr. Inte ens hos en medelaussie. Hunden är ingen "spårstjärna" för att den klarar apellspåret. Nån pinne här och där i klass 1 agility är inget bevis på "superstor arbetsmotor" och att hunden tittar mot fåren på ett kort betyder inte att den hunden har "supermycket vallanlag" heller.

Min nästa hund kommer INTE att bli en aussie med den utvecklingen som man ser nu, och jag som hanhundsägare får inte den minsta lust att ställa min hanhund till förfogande för avel. Om så många aussieuppfödare är så in i bomben blåögda att de avlar på vad som helst och dessutom skryter med meriter som inte finns, då vill inte jag vara med. Denna förannade mantaliteten som härskar i aussivärlden just nu får mig bara att vilja spy.

Ja det blev det idag då jag valde att jobba hemma på kvällen och utnyttja dagsljuset lite då jag inte hade nån lektion.

Vi började med att ta oss till Lynga naturreservat (eller heter det Haverdals naturreservat?) Se där, bevis för att jag verkligen inte ens vet vart vi är... Hur som helst, vi vandrade omkring där i närmare 45 minuter och utforskade alla små promenadstigar som vi bara kunde hitta. Vi klättrade på stockar och kröp genom hål (ja hundarna gjorde, inte jag förstås). Sedan fick de leta godis bland en massa stockar som de klängde omkring på. Helt plötsligt när vi gick och strosade märkte jag att vi hittat ned t stranden. Där fick hundarna fara runt och stöka en stund och så passade vi på att träna lite. Lotus fick hopp-stå på håll (för inkallningen) och Pax fick fotposition. Den hunden som inte körde läg snällt och stilla okopplad vi sidan av...Ja alltså, Pax fick jag gå tillbaka med två gånger, annars gick det toppen!

När vi kom hem så blev det ett klickerpass med att försöka få upp bakbenen på en bok. Lotus kom så långt att han "rätt var det var" fick upp bakbenen, men han fastnar liksom i beteenden som involverar mun och framben. Pax gör numer snygga, snabba lägganden på boken, så jag vet inte om vi eg. boktränade el använde boken som target för "ligg"? Oavsett vilket såg det skoj ut ;)

Imorgon ska Pax och jag köra vårt första "running"-pass. OM vi nu mot alla odds skulle ta oss högt i klasserna i agilityn så vorde det toppen att kunna spara tid mot de blixtsnabba BC:na, så vi hoppas på detta! Vi ska också köra 2+2 slalom som vi eg redan börjat med. Tanken är att alla hindren ska tränas separat, samt handling och att allt ska vara klart för att köras "på riktigt" till april. Om allt går som det ska och han röntgas m fina resultat ska vi minsann starta så fort åldern tillåter! Det ska bli toppenskoj att få köra agility igen!

Inte så himla länge sedan så var Mr Schneebly såhär stor!

På fredag slutar jag också efter lunch så min förhoppning är att jag kan styra upp nån form av skogsträning då, det behövs märker jag, ha ha!

Mattes hjärta, Vegas, Älva, Tijah och Link i bakgrunden

Jaha, under veckan som gått har "lillkillen" blivit en stor pojke. Han har nämligen lärt sig lyfta på benet, eller lyfta och lyfta, men han parkerar benet uppe på en höjd när det ska pinkas. De allra flesta gångerna är det fortfarande "sittkiss" som gäller, men han försöker bli stor nu i alla fall!

Under veckan har vi hunnit med att spåra en gång, och det gick alldeles ypperligt för brunbjörnen. Han tuffar på så himla fint, ibland undrar jag om han vet vad han gör för han ser ganska disträ ut. I slutet på hans spår dök det upp en wachtel som jag shasade bort innan vi tog slutapporten, och vi mötte tjejen (med hennes 2 lösa hundar) nere vid bilarna efteråt. Hon var förvånad över att någon var ute med hundarna där mitt på dagen för hon brukade vara ganska ensam i skogen. När jag upplyste henne om att hennes huns flugit fram mot Pax men att jag shasat iväg honom och sedan sa att det var tur att jag hade en snäll hund som inte ville bråka sa hon : Ja den här är ju riktigt hundaggressiv den också! Hon hade inte ens ett koppel med sig ut i skogen trots att hon hade hundaggressiv hund som dessutom sprang långt ifrån henne och inte kom på inkallning...Strategiskt var ordet, sa Bill!

Lotus fick ett lite knixigt spår som Catrin lagt, och jobbade bra. Stundtals tycker jag att han var lite fladdrig, och upptaget hade nog blivit ett bakspår om nu inte matte vetat vartåt det gick... Han fick i alla fall med sig 3 pinnar, 4 burkar och ett slut tillbaka, så oavsett var jag nöjd. Han hittade ju spåret också, bara det liksom...

Idag var vi ute i snöslask för att köra sök. Lotus fick 2 pop-uper för att vi haft uppehåll, resten var dolda figgar. De flesta klarade han galant, men sedan fick han springsjuka och bara for runt som en jädra missil och var mest ute på 200 m och letade. Han sprang förbi en figge 2 gånger precis intill och jag kände mig halvgalen. Efter detta härliga lilla tilltag gick han ner till en stor vattenpöl och badade- RIDÅ!

Hur som helst lyckades jag få honom att ta figgen och minnas vad han skulle göra och de två sista slagen blev bra. Trots att han sprang så jäkla mycket såg jag inte en tendens till trötthet på honom, så antingen har han skaffat mer energi eller så finns det därinne hela tiden...

Pax fick fyra figgar, varav två pop-uper på den första och sista. Han gick toppen, och hade ingen tvekan på att gå ut på mittskicken. Han går rakt och fint dessutom, så han är så himla duktig! Lydnaden är det ju lite si och så med, trots att vi övar hur mkt som helst verkar inga kommandon fastna... Imorgon ska vi ut och spåra igen, jag tror att Sara och Ascot kommer med ut dessutom, och kanske Catrin också!

Som tur är hade jag ett par timmar utan lektioner idag, då jag kunde passa på att utnyttja dagsljuset för lite spårläggande.

Pax fick ca 300 m med två vinklar, 3 dosor och en pinne. Alla markerades väldigt fint, och han kom till och med tillbaka med pinnen och lämnade av så himla fint! Idag fick han ha långlina på för första gången och jag tyckte han spårade bättre när jag inte var så nära och störde... ;)

Lotus fick ca 1000 m, 5 vinklar varav en spetsvinkel samt 3 dosor och 4 pinnar + slut. Allt var med tillbaka, han tog vinklarna toppenfint och genade ens inte i spetsvinkeln. Jag gjorde ett riktigt högrepåsläpp och stod såpass långt ifrån att jag kunde släppa ut hela linan, och det gick toppen! Nu såhär i efterhand hade jag gärna anmält till en högretävling, men man kunde ju inte veta innan hur bra han skulle gå i spåret nu. Typiskt bara, hoppas att vi kan konservera den här goda formen tills i vår då vi ska tävla.

Vi passade på och utnyttjade väntetiden till lite hundvård och att jyckarna fick rasa av sig ordentligt. Pax gillar att rasa av sig, han gillar INTE hundvård. Idag demonstrerade han detta genom att bita mig rejält i benet, det gick inte hål men jag har ett tjusigt blåmärke där nu...Skitvalp! Lite bilder på de nyfixade djuren blev det också:

  De kan faktiskt ligga stilla också! Ibland...       Mr Schneebly-sådär lite lagom sur för att han måste ställa upp på hundvård!

Vackraste Lotus! 

Imorgon ska jag åka till Oskarströms BK med Catrin och träna lydnad. Det är ju nästan det enda man kan göra nu på kvällarna, för man är ju lite beroende av ljuset om man ska få nån slags vettig träning...

Nåja, lov och lov! En helledig dag har jag fått hittills, och idag har jag redan jobbat en timme, så...

Liten summering av hundträningen från förra veckan kan vara på sin plats, för djuren går verkligen kanon! Lotus har fått spåra två lååånga spår med mig som spårläggare. Har ju kört en Canis-metod nu på påsläppet och fått en jäkla fart ut, stor säkerhet i att hitta spåret och framspår efter att ha kollat av åt vilket håll det går. Alltså, precis som jag vill ha det! Förra helgen blev det dessutom ett litet eldprov, då Catrin lade spåret till oss. Påsläppet var utan problem, lite knorr i en av vinklarna, men inget tappt på spåret överhuvudtaget och 4 pinnar+4 dosor med in!

Iofs var han mycket tröttare efteråt än han brukar vara, så jag antar att det är svårare för honom att spåra efter någon annan?

Pax har fått spåra han också, 3 dosor och två pinnar ena gången och 4 dosor de andra två gångerna. Han går skitfint ca 20 m, vimsar 10, skitfint 20 osv. Jag låter honom bara hållas och hänger med, vi får väl se hur vi ska lösa detta. Motivationen finns helt klart men han är lättstörd och orkar inte så länge. Annat är det med söket- full fräs ut, superfokus och hittar figgen direkt! Nu kan jag inte ha figgen närmare stigen än 50 m om det ska bli någon utmaning alls för honom för han vindar fin-fint och ibland även på figge på fel sida...

Lotus gick som ett skott sist, men man märker att vi inte kört med markeringar på länge...Så nu blir det till att köra ett par markeringsövningar innan nästa helg när vi ska försöka hinna träna lite sök igen.

I onsdags var vi hos Eva och vallade, och det måste man väl säga att det gick sådär...Lotus var HET och djuren inte mkt vallade och ganska springinga, ville inte riktigt flockas och gick alls inte till mig. På slutet gick han dock riktigt fint, men nu MÅSTE vi öva på att fösa-UTAN att han får springa upp och stoppa djuren- för det är ju det han vill göra, skithunden! Kanske ska åka förbi på vägen hem igen beroende på när min bil (som är och byter däck och lagar det som regnar in OCH anledningen till att helvetet låter som ett rea-plan...) blir klar. Idag ska jag till IKEA och handla nya möbler till lägenheten (som jag flyttade in i förra fredagen) och så ska jag tillbaka t Kalmar och kolla på SAW i 3D ikväll-topp!

Imorgon ska jag ha nybörjar-agilitykurs på Mönsterås BK på förmiddagen dessutom, så det känns verkligen som fullt upp HELA tiden! 

BÄSTA pojkarna!

Förresten, kolla in de nya Lotusvalparna på www.aussieboxy.com, SÅ jäkla fina! Nu har de fått namn dessutom, en heter Lotus och en heter Inter-riktiga pappas pojkar! 

Man kollar såklart en del på hundbloggar, och framförallt aussiebloggar. Man ramlar in på uppfödares sidor, kollar vad de har för hundar och vilka valpplaner som finns...Och man undrar: VART I HELVETE GICK DET SÅHÄR SNETT?

Att man avlar på utställningsmeriter (och ett halvkasst MH) som enda bevis på att hunden faktiskt ska gå i avel kan jag till viss del köpa, även att endast utställningsintresse för mig inte motiverar köp av brukshund... Vad som är en bra hund för mig behöver inte vara det för andra, jag fattar att vi alla har olika standard.

Att man väljer avel på hundar som är otillgängliga och kanske har stora rädslor- Ok jag kan köpa det (utan att för den skull tycka att det är vettigt) för olika uppfödare har olika visioner och man kanske anser att andra kvalitéer som hunden har väger upp detta. Jag hoppas dock att valpköparen (som kanske är mindre insatt i sitt valpköp än denne borde vara) blir upplyst om att dessa problem finns, och i stor grad kommer att nedärvas och KANSKE bli ett problem.

Det jag överhuvudtaget ALDRIG kan acceptera är avel på hundar som man VET att syskon, föräldrar osv har sjukdomar som bevisats ärftliga i hög grad? Hur kan man ens tänka tanken att avla på hundar där man vet att nära släktingar har EP? Talar man om detta för sina valpköpare? " Ja alltså, det finns EP i släkten, men de är ju så gosiga/snälla/ roliga/söta hundar, så det går nog bra?" VILL MAN säga till någon som precis fått ta bort sin lilla valp pga anfall att "Jo, jag trodde att detta kunde uppkomma men valde ändå att ta kullen"? Eller säger man helt enkelt att "Jag hade ingen AAAANING" när de senare ringer och gråter?

Att man avlar på släkt till bevisat sjuka hundar, när man vet att EP ofta uppkommer efter två års ålder innan de ens är två år gamla säger ganska mycket enligt mig! Jag kan inte tro annat än att det beror på girighet, man vill helt enkelt tjäna pengar på att mångla ut MÄNGDER med valpar, oavsett vad detta kostar valpköparen i förlängningen (och nu snackar jag inte i pengar)??? När det dessutom finns bevisade ögonsjukdomar, valpar som blivit blinda osv så fortsätter man ta kullar på dessa djur? Släng in låg eller ingen röntgenfrekvens och skaka om och Voilá- DEN PERFEKTA CHANSEN ATT FÅ EN SJUK HUND!

Jag vet att alla inte tycker att min hund är "bra" nog att gå i avel, jag inser också att han har sina svagheter, vilket alla hundar har. Jag kan åtminstone gå och lägga mig med gott samvete, för även om min hunds avkomma inte blir så bra på tävlingsbanorna som jag hoppas VET jag att de allihop blivit sociala, trevliga hundar som förhoppningsvis får med sig sina förädrars oberördhet för skott och deras möjlighet att lösa problem samt avreagera då de blivit skrämda.Jag vet dessutom att jag gjort mitt absolut yttersta för att inte bidra med fler rassjukdomar genom att DNA-testa, fast de kostar ganska mycket pengar...

Jag undrar om man sover gott då man avlar på rädda, sjuka och obevisat arbetsdugliga hundar? Gör man det så har man inget samvete, detta drabbar endast tredje part dvs valpköparna! Jag vill klargöra att jag inte skriver detta inlägg för att "snoka" "vara elak" eller "lägga mig i". Jag skriver det här inlägget för jag är ALLVARLIGT oroad för era hundars bästa, valparnas bästa och för rasens framtids bästa! Kanske måste det bli reg. förbud för fler och fler åkommor, avelsspärr på fler hundar och större styrning från SKK's sida. Trots att jag är för att människor får tänka själva, ta egna beslut och agera hyfsat fritt verkar detta som den enda möjligheten för att styra upp rasen och dena helt ovettiga aveln. Eftersom det verkar finnas människor som kan göra precis VAD SOM HELST för pengar och tänker lite eller inte alls så får väl reglerna klämma åt dessa "uppfödare"???

Idag var det till att kliva upp tidigt för att bada och föna Mr Schneebly. Vi var på plats i ridhuset strax efter nio, trots kaos på parkeringen utanför. Sara med Ascot och Catrin var redan där och hade hållit en plats till mig i det redan fullsmockade ridhuset- Sweet!

I vår klass var dett två hanar på plats Pax och Ascot. Man blir ju lite kluven om man ska hålla på sin egen valp, eller Lotusvalpen Ascot... Pax kom 1:a av dessa två, men sedan kommer det som var lite knepigt. I vår klass gick dessutom Northbay Rock On Summit, som står som tik i katalogen? I alla fall, den hunden vann klassen och blev BIR 6-9 mån, var det en tik borde ju Pax blivit BIM? Jag tänkte inte så mkt på det, men hur som helst kan det ju vara så att det stod fel i katalogen, och eftersom hunden bara har ett AKC-regnr kan jag inte kolla heller...

 Jag kunde ana utgången av tävlingen redan innan vi äntrade ringen, Pax och Ascot såg ut som småttingar jämfört med den betydligt mer utvecklade och pälsade importen... Precis så som jag förutspått blev det, men Pax fick ett HP och fin kritik i alla fall: Maskulin valp för tillfället i ngt luftigt stadium. Mycket bra benstomme och tassar. Lagom vinklad bak. Rör sig lätt från sidan. Slarvar lite fram och tillbaks. Trevligt temperament.

  Sara och ascot skötte sig mycket bra på sin första utställning!   Ja, Pax stod fint, vad matte gjorde vet jag inte riktigt...     Söta lilla Ascot var himlans nyfiken!

Catrin, Sara och så min plats och Pax i buren!

Sammanlagt var där nio aussies, Smiling Diamond's- valpar blev BIR och BIM 4-6 mån och i juniorklass tikar vann Dragonora Little Tigress Warrior över Missnutt's Divine Skye. Vi stannade inte och såg finalerna, ärligt talat är det lite skönt att slippa sitta i ett kallt ridhus och glo och vänta, jag säger som så: Låt utställningsaussierna ta hand om utställningsvinsterna, så vinner vi på bruks/lydnads/agility/vallnings-planerna sedan  

I lördags var det sök i ösregn, en liiite överladdad Lotushund den här gången, men han går så bra, så bra! Vi ska satsa på att tävla nästa år istället, jag vill inte tävla och blir besviken om det inte går vägen, och det vet jag att jag blir. Nu går han så jäkla bra, så jag tror iofs inte att lägre skulle vara ett problem, men vi får väl ta tre klasser nästa år istället? Spåret är egentligen klart, men jag tror det får vänta till nästa år det också, jag vill inte ta en skit-tävling i spöregn igen med taskiga förutsättningar för Lotusen nu när han har så mycket självförtroende...

Pax ska väl åtminstone köra apellsök under nästa år, men det är lååång väg dit! Jag vill prova köra en apell-sökstävling och då måste jag ju skita i spåret även att jag tror att det är klart tidigare, å andra sidan slipper jag träna ängsspår och kan köra lägre direkt. Jaja, det är ju bara ett helt lydnadsprogram att träna in  så vi får väl se hur långt vi kommer.

Hela helgen har mestadels gått åt till att träna hundarna, och med det kanonväder som har varit här och resultaten så har det varit en sant nöje!

Lördagen tillbringades i sökskogen. Lotus fick en dubbel pop-up och sedan 14 skick på dolda figgar- alla hittade! Härligt tempo och härlig attityd- nu har vi medvind och jag hoppas verkligen detta håller i sig!

Pax fick dubbel pop-up och sedan två dolda figgar, och löste sina fyra skick förnämligt. Han har ingen tvekan att rusa ut i skogen bara sådär och han älskar att hitta figgar. Det kan nog bli en finfin sökhund av den lilla gynnaren!

Idag har jag och hundarna varit själva i skogen då Catrin jobbade. Tur att vi har två skogar häromkring som är fredade under jakten (jakt på fredagar i ena sogen, och en-dagsjakt i den andra) så man slipper hålla sig inne under helgerna.

Lotus fick ett svårt spår rent terrängmässigt med mycket ris, omkullfallna stockar och väldigt brant både upp och ner. Fyra snusdosor och tre pinnar- allt med in. Sammanlagt var det kanske 600 m och tre vinklar. Påsläppet gick som en dröm- full fräs ut med näsan påkopplad, kollade av spåret bakåt 2 m, sedan vände han och så full fart åt rätt håll! Nu ska vi utöka längden och se till att få en annan spårläggare...Nu tror jag inte att det är där problemet ligger utan motivationsbrist (vilket vi fått reda på iom bättre blöning än bara pinnar) och problem och knorr med påsläppet som vi nu har löst! Tur att jag läste en massa gamla Canis-tidningar så jag fick tips om påsläpp och bakspår!

Pax fick 200 m med terrängbyte och ganska mycket lutning. Det gick toppen! Idag var första gången jag lade en pinne i spåret, förutom tre burkar, och han markerade den så himla fint och kom in med den dessutom! De har skött sig super hela helgen, och med detta väder dessutom kan man ju inte bara missa att livet är bra härligt ibland (ganska ofta!?!?!) Tog lite bilder på huliganerna:

  Posar i solen!   Finaste Pax med flygande öra (varför kan de inte bara se likadana ut???)  

Lejonkunge aka stengeten (han klänger som en apa i varenda stenparti!)