Samtidigt som antalet aussiekullar fullkomligt exploderar, och man själv är "skyldig" till att 9 underbara små valpar ökar på statistiken kan man inte annat än fundera.

Alla de aussies som går i avel, borde de göra det? Alla de som titulerar sig uppfödare, borde de syssla med just hundavel? Och framförallt, vad tar man för ansvar när det faktiskt blir fel?

Ta t ex förberedelserna inför en kull. Man MH-testar, HD röntgar och ögonlyser. Är det alla som använder sig av de resultat man fått fram? NEJ! Tydligen gör det inget att MH-testet visar STORA rädslor som hunden inte klarar av att avreagera från, kanske en 3:a på skotten FASTÄN hunden ALDRIG reagerat på det innan, kanske ett allmänt oengagemang av hunden att bry sig det minsta om något som testet försöker kolla av. Man kan skylla på värmen, att gruppen betedde sig konstigt, att hunden hade löpt/skulle löpa/reagerade på nån annan hund som hade löpt osv och sen kan man ta sin efterlängtade kull valpar i alla fall och sedan förfasas över att de minsann är RÄDDA och OSOCIALA och undra vart nu det kan komma ifrån? Man har ju gjort sitt bästa!

Man kan HD-röntga, hunden får ett C, då kan man vänta ett tag, skylla på dålig muskulatur/löp på g/eller varför inte en skada? Sedan kan man röntga om, få ett B, skaffa valpar och bli helt förvånad över att 2 i den här kullen också har C, och hela 3 valpar i den förra, vart kom det ifrån, jag har ju gjort mitt bästa!

Man kan få någon slags konstig diagnos på ögonlysningen, och ta valpar ändå,och sedan bli helt förstörd när valpköpare ringer och har ÄNNU konstigare diagnoser på valparnas ögon, men HUR kunde det bli såhär, jag har ju gjort mitt bästa!

Nu har vi dessutom fått till vår stora hjälp (ja jag säger vår för även om jag inte är uppfödare så hjälper jag ju till att föda upp valpar) olika DNA-tester. För 6 mån sedan trodde jag verkligen på att aussies var fria från PRA, nu sitter jag här med en valp på snart 5 mån vars pappa med stor sannorlikhet kommer att bli blind, och min valp är bärare a sjukdomen. HOPPSAN så det kan gå, fastän man har gjort sitt bästa, otur som satan, men nu vet vi andra vad som faktiskt finns i rasen!

Jag fick hjärtat i halsgropen då Lotus precis parat en tik, och stack därför iväg och gjorde alla möjliga tester, fri från alla som tur var. Man kan ju tro att övriga aussie-världen skulle få upp ögonen nu och tänka att "man kanske skulle testa, det kan ju finnas grejer där vi inte vet om" Men näää, vi stoppar huvudet i sanden istället! "Jag köper inte en valp som jag vet vilken sjukdom han bär på, utan jag tar en som är helt otestad...då har jag ju så mycket större chans att få fler sjukdomar", eller hur tänker man då??? Ja, det är ganska krångligt att sätta sig in i testerna, och ja blodproven (CEA+PRA) är ganska dyra tester. Men har man ett genuint intresse i att kunna köpa sig en aussie om 10 år sådär så kan det ju vara relevant att testa så många som möjligt, och definitivt avelsdjur, särskilt som att vi ser att alla testade djur inte är fria? Att bli blind i 6-årsåldern kanske inte gör nåt, men att förlora sin bästa vän när den ska sövas för röntgen kanske är tufft? Alla vet ju att hunderiet är världens förlustaffär ändå, så varför inte ösa ner lite mer pengar i det?

Jag tror att de allra flesta allvarligt försöker göra sitt bästa, men att ta fler kullar på omröntgade hundar som tidigare lämnat HD-fel kan jag inte räkna som att man gör sitt bästa. Att fortsätta avla på hundar som lämnat flera valpar med gigatiska rädslor som har svårt att klara sin vardag kan jag inte heller se som att göra sitt bästa. Och att undlåta att testa sådant vi faktiskt kan testa för att istället låtsas som att det regnar och inte "leta sjukdomar" är inte heller att göra sitt bästa. Enligt mig då!

 

Marie L

3 juli 2010 00:46

Du har så rätt i dina funderingar Liza, håller helt med! Tycker också att man har ett delansvar även som hanhundsägare.

http://www.123minsida.se/Minos

 

EB och Elda

3 juli 2010 01:48

Det var många kloka ord, självklara trodde jag i min enfald, förstår att det här händer efter dina upprörda ord. Jag håller också med, vi måste alla dra vårt strå till stacken och ta ansvar för att hålla vår underbara ras frisk.

http://eltonochelda.blogspot.com

 

Sabine

5 juli 2010 02:17

Tummen upp på detta blogginlägget ;) Tycker det görs en hel del "onödiga" kullar på aussies nuförtiden bara för att där ska vara valpar till alla som vill ha.

Frågan är ju om aussien passar så många personer,fast nja man kan ju modifieeeera aussien lite så den passar fler "vanliga" familjer,bara liiite här och liiite där..då blir det en mer laaagom hund som inte behöver arbeta så värst och hos en icke arbetande hund som bara ska va fin kan ju höfter och liknande vara skitsamma,typ :) Så undrar jag om många tänker!

Kloka ord du skrivit!Mvh/Sabine & Yenna,Capo,Hazard&Daisy

http://dirtysouthsaussies.wordpress.com

 

Frida

5 juli 2010 10:21

Väl skrivet!
Håller med dig till fullo!

http://www.tenghede.se

 

Sofie

5 juli 2010 14:41

Tack så mycket! Det blev verkligen en toppendag :) Utställningshund... Vi får se, jag frågade Sanna om det räckte nu tills vi kan ställa i bruksklass ;) Haha!
Fin ny banner!

http://aussiemonster.se

 

Maria&Cash

7 juli 2010 17:10

Vilken snygg ny banner du har skaffat dig! Och väldigt bra skrivet!

http://www.marycash.wordpress.com

 

Emma & Arrac

7 juli 2010 19:49

Jag håller med. Det är till och med så att jag tycker att MH och liknande inte är tillräckligt men det är en liten hjälp på vägen när man vill ha en bedömning på hunden. Jag tycker att man ska gå ännu djupare i de individer som används i aveln. Det är tillräckligt (för mycket) raser som redan är sönder avlade, och jag vill för guds skull inte att vår ras också ska bli förstörd!

jag hängde inte med men var det nått fel med Lotus???

Hälsningar Aussien Arrac

http://www.hundreda.se

 

Emma & Arrac

8 juli 2010 09:33

Oj det är så pass! Det kanske därför flera norrmän köper Aussies i Sverige eftersom det finns så få kull där... Men här verkar ju vem som helst få para vad som helst :S Jag har hittat flertalet uppfödare som inte verkar alltför seriösa, vissa vill bara tjäna pengar och tar 3 kullar per år!

http://www.hundreda.se

 

åsah

8 juli 2010 10:35

Bra talat!!!! Man måste erkänna att det finns sjukdomar och mentala delar som är onönskvärda inom rasen och arbeta mot ett gemensamt mål. Det gör man bäst om man är ÄRLIG! Jag vill veta vad det finns för risker när jag köper en valp, vill veta vad som döljer sig bakom stamtavlan och därmed kunna väga in dessa i ett beslut om avel... Ingen hund är perfekt, men vet man om alla sjukdomar som finns så kan man faktiskt motverka dom bättre!

http://vazyaila.wordpress.com

 

Maja, Ache & Link

8 juli 2010 22:57

Jag jobbar lördagen men söndag kanske det blir ASCA! lilla råttan är ju underbar att köra med när allt klaffar!! Link har ju bara tränat sen i januari, klart vi kommer få till det, träna träna!

http://greatwarrior.bloggplatsen.se

 

åsah

9 juli 2010 10:25

Ja, precis. Det är supersvårt! Man måste verkligen kunna väga nackdelar mot fördelar. Men om man inte har all information, så kommer man inte kunna göra det! Jag är på valpjakt och jag kommer helt klart helst ta en valp från de som erkänner felen, men förklarar varför de valt dem ändå.. För om man väljer att para en hund med fel, så är det ju för att allt annat väger över felet... Då kan man också överväga om man känner att det är värt det eller inte.. ska bli kul med valp! Ha så kul på semestern!

http://vazyaila.wordpress.com

 

åsah

12 juli 2010 10:04

å vad spännande! Ja. man kan ju aldrig veta vad som kan dyka upp, hur mycket man än testar.. Men det blir säkert superfina valpar! Vad är det för kennel som vill ha honom i avel?

http://vazyaila.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...