I samma veva som solen dyker upp på våren, dyker det också upp en mängd hundar jag inte har sett förut. I och med att jag flyttade in i nya lägenheten i december så är det ju bara under vinterhalvåret vi rört oss i våra nya kvarter, och jag har förvånats lite över hur pass få hundar jag har mött, då promenadstigarna i närområdet är helt underbara för (hund)folk. Särskilt i solljus och varmare temperaturer verkar hundarna liksom myllra fram i skogen där vi tidigare kunnat passera ensamma och i lugn och ro. Inte för det att hundar stör varken mig eller F (sålänge de håller sig till sina mattar/hussar) men jag undrar var de har varit hela vintern? 

Att man tränar och motionerar mindre vintertid pga stora mängder snö är helt förståeligt. Tar man sig inte fram på skogsstigarna så är det klart att man inte går där i någon större utsträckning, utan skottade cykelvägar kanske får tjänstgöra som promenadvägar. Trots det kan jag inte påminna mig om att jag har mött mer än kanske en tredjedel av de hundar jag nu ser. I år har vi inte haft någon vidare snömängd alls, vilket har gjort att i alla fall jag har kunnat motionera min hund precis som vanligt (förutom cykel då, DET hade ju varit att leka med elden…)

Så nu undrar jag bara; vart har hundarna rastats under vintern? Eller (hemska tanke) rastas inte hundarna över vintern? Alla hundar behöver motion, det är inget man kommer ifrån oavsett om man köper en sällskapshund. Jag hör många som resonerar så; jag köper en shi tzu/cavalier/mops och så slipper jag långa promenader och mängder av träning. Jag anser att det är helt felaktigt, då hunden som biologisk varelse kräver att få röra på sig, även ifall man har en sällskapsras som gillar att ligga på soffan. Jag kan förstå att vissa raser har svårt att vara ute på vintern på grund av avsaknad av päls. Jag har också ägt sådana hundar (dvärgpinscher) som hade stora problem med köldkramp, MEN det inträffade när det var över 10- kallt ute. Jag byltade på mina täcken och så länge man höll sig i rörelse och snödjupet inte var något vidare så fungerade det lika bra som med vilken hund som helst. Visst, jag kanske undvek 3-timmarspromenader när det var 15-, men all annan tid var vi ute ett par timmar/dag, oavsett om hunden ville det eller inte. Det var halvkul att behöva släpa en skrikande dvärgpinscher runt ett halvt kvarter innan han gav upp och följde med frivilligt, men jag har lärt mig att regn inte gör ont och att man inte dör av det (om man inte är en snögubbe) så på med regntäcke, regnkläder och ut och traska!

Nu gör istället en del människor så att de ger hunden ett foder med mindre energi i, så att de ska undvika fetma och följdsjukdomar på så sätt. Metabolismen är givetvis (precis som på oss människor) olika från hund till hund, men rent krasst vågar jag påstå att MINST hälften av alla hundar som äter lågenergifoder skulle kunna äta vilket foder som helst om deras ägare motionerade dem mer, oavsett väderlek. Jag tror också att vi skulle se betydligt fler hundar som var nöjda med livet ifall gemene man motionerade och aktiverade sina hundar mer, med rätt typ av aktivering. Leta upp sin mat på gräsmattan, stoppa in maten i en aktiveringsboll, spåra, köra uppletande av folk och grejer istället för att aktivering alltid består av kasta boll eller rejsa med en ”hundkompis” medan ägarna står och kedjeröker och dricker kaffe. 

Överlag känner jag att människor ofta försöker förringa hundens behov; man vill gärna få bekräftat att det krävs vilodagar hit och dit, att man inte MÅSTE aktivera sin hund varje dag, att de inte MÅSTE ha långpromenader, att hunden ska ”bara få vara hund” och så vidare. Tyvärr tänker jag att detta gör att människor underskattar hundars behov, hellre lite för mycket aktivitet/motion än mycket för lite tänker jag. Vi har inga planerade vilodagar alls, utan de brukar tyvärr infalla då och då när jobb, möten och andra viktiga aktiviteter inkräktar på fritiden. Oavsett ofrivillig vilodag eller ej så går vi åtminstone en längre promenad, oftast två på en dag. Vi kör ofta två discipliner på  en dag när vi tränar. Vi kör ganska ofta fys-pass och träningspass samma dag. Jag har ”tränat” min hund relativt målmedvetet och anpassat efter ålder och mognad sedan har var 10 veckor. Han är inte stressad, har inte svårt att varva ner, orkar massor och ger aldrig upp trots att det blir svårt. Jag tänker att man kommer långt med sunt förnuft, läsförmåga (så att man kan kolla litteratur för tips) en del pengar (diesel och anmälningsavgifter) och en inneboende vilja att vara aktiv med sin hund, oavsett ras.

Skyddsträning för Fraggeln  

Att hundträning för mig varit och är ett beroende i mestadels positiv bemärkelse har jag varit medveten om under många år. Sedan olyckan märker jag än mer vad som VERKLIGEN är viktigt, var jag kan tanka energi och vad jag inte kan prioritera bort, oavsett vad livet runt omkring kräver.

När jag är trött och har ont orkar jag inte umgås med folk, för jag orkar inte lyssna. Ibland märker jag det till och med när jag pratar i telefon, jag hör knappt vad personen i andra änden säger. När jag är så trött och egentligen bara vill sova, men det kryper i ryggen och jag inte kan komma till ro så är det hundträning eller promenader som är den enda egentliga verktyget för att kunna slappna av. 

När man har ständig värk är det viktigt att försöka fokusera på annat för att inte låta smärtan ta över för mycket av livet. Det är såklart jäkligt enkelt att säga, och jäkligt svårt att genomföra. Jag märker dock att mina positiva känslor kring hund och hundträning hjälper mig väldigt mycket att fokusera på annat. Att göra träningsplaner, kolla tävlingar, planera läger osv gör att man för en stund lyckas bryta känslan av elände och istället se lite mer positivt på saker och ting. Nu låter det kanske som att jag egentligen har en depression och skulle behöva annan hjälp; men så är inte fallet. Min mentala hälsa är nog så bra/dålig som den alltid har varit, även om det hade varit bättre att kunna förklara varför jag är trött med depression. Som det är nu kan jag ju inte ens svara på varför; jag vet ju inte själv.

Det känns dock lite surt att ryggjäveln som det inte ens är några bevisade kliniska fynd på är den som sätter många käppar i hjulet för mig. Det som är mest tråkigt är att jag hade valt ett helt annat liv om jag hade kunnat. Planen var eget hus, två hundar (eller tre!?!) och mängder med andra aktiviteter som jag nu får tacka nej till. Jag vet att när jag sover borta får jag extra ont ett par dagar, alltså får man välja sina tillfällen och se till att det finns lediga dagar efter, så att man kan vila upp sig! Trots allt så har jag så himla mycket positivt i mitt liv att det inte på något sätt blir konstruktivt att önska något annat. Vem kunde anat att livet skulle bli så bra fastän det blev så dåligt liksom?

Lyckopiller!  

Spontana aktiviteter är inte alltid min grej, jag är ju en hyfsat inrutad planeringsmänniska som gillar att vara ute i god tid med olika aktiviteter. Nu är nästan hela våren, sommaren och en del av hösten upplanerad och inrutad efter hundaktiviteter, och mer kommer det säkerligen att fyllas på med efter hand!

Vi går ut lite lugnt med en IPO-träff med aussiegänget i Bjuv den 15/3, Fraggeln och jag åker ner med Team HH (Emelie, Skype och Enya) för en heldag! Det är himla skoj att få träna på en "aussie-fig" då det inte är många som har erfarenheter av att figga för aussie. Micke är dessutom så himla lugn och sansad att det alltid känns bra att köra hund, oavsett kunskapsnivå!

Under Påsk kommer Mia och Pu (säkert Lyxa också) ner, och då blir det IPO-träff i Karlskrona med Tillyhillsgänget. Med största sannolikhet blir det också lite annan träning och säkert en del skenande i skog och mark också! Obligatorisk morgonpromenix med de här godingarna blir det, såklart!

18/4 ska jag gå på föreläsning med Ewa-Marie Wergård i Guldhunden Arena, och då ska jag bli en bättre tävlingsförare (iaf är det planen!).

Första maj-helgen kommer firas på WDSF, Världsmästerskap i IPO för Holländare. Fraggeln och jag ska agera hejarklack/jourhavande kompisar/psykologer/aggressiva coacher och hinna med att glo på duktiga holländare som käkar skyddsärmar på löpande band!

9-10 maj dyker Mia upp igen,utställning med Tillyhillsgänget på Nybro BK och så lydnadstävlingshejaklack för Lyxa. 

16/5 är det tänkt att vi ska göra BH-prov på Karlskrona BK, och jag har flera gånger tänkt på att jag borde kolla hur programmet ser ut….Men sen har jag glömt bort det. Stor risk finns för mental härdsmälta på själva provdagen! I övrigt är jag inte så oroad för detta, om Fraggeln bara är hälften så bra som han brukar så kommer vi att klara det utan större bekymmer!  

Efter den helgen är nästa begivenhet MH-figge i Listerby den 30/5, 6/6 och 13/6. Den 13/6 är speciellt, för då kommer Lotusavkommorna i sista kullen att MH-testas när de blivit exakt 12 månader gamla. Lite skräckblandad förtjusning såklart, men ändå, det är jäkligt intressant att senare kunna jämföra MH-MT, och på MH vill man ju mäta hundens medfödda egenskaper! Vi tutar och kör!

De här två fina Lotuspuppisarna ska snart göra MH-Vart tar tiden vägen?

Även den helgen kommer Mia och Pu ner till mig, så jag borde väl egentligen ha köpt en 3:a, så att de kunde fått ett eget rum?!? 

Efter dessa helger kommer nog ryggen att påminna mig om lite rast-vila, så vi tar och vilar upp oss inför v 27, som vi kommer att tillbringa i Sollefteå på IPO-läger! Jag längtar som en GALNING till detta! Emelie, jag, Skype och Fräck åker upp redan under måndagen, eftersom det tar ”ett par timmar” att köra upp och lägret startar tisdag och håller på till lördag. På söndagen är det tävling, och sedan åker jag och Team HH hem under måndagen! Vi har hyrt en trevlig liten stuga, så jag antar att detta kan räknas in under ”semester”. Jag hoppas på lämpligt väder- gärna solchanser mellan mina skyddspass (då vill jag att det är ganska svalt) så att man kan ta med bikinin och få en god bränna! Jag hoppas att vi kan få filat på både lydnaden och spåret också, och att jag kan få riktigt många bra tips med mig hem!

Som mina elever sa: "Bilden föreställer en arg Liza som slår sin hund som ropar på hjälp..."

V 28 blir nog mest att låta kroppen vila sig ett tag, för i slutet av v.29 drar jag och Fraggeln på Aussie-turné till Norge; en tredagars Aussie-camp och lite instruktörsarbete! Det ska bli superskoj, särskilt då jag kommer att få se Lotusbarnbarn in action! Efter kursavslut på söndagskvällen åker vi vidare mot Alingsås, och ett par dagars bruksande hos Mia, Lyxa, Pu och schnauzergänget.   Torsdag den 23/7 åker jag till Halmstad och håller lydnadskurs fram till söndagen. Förmodligen drar jag hemåt på söndagen efter kursavslutningen, men jag vågar inte sätta några pengar på det, då det KAN bli ändrade planer… V 31-32 bör bli hyfsat lugna veckor eftersom jobbet sparkar igång igen under v.33 Planen för hösten är först och främst RasMästerskapet för Australain Shepherd 4-6/9, då jag förhoppningsvis kan starta apellsök, och sedan borde jag hinna med och klara av ett par BSL-starter och skyddsträningar under hösten. Så mycket att se fram emot alltså!