Ibland är jag korkad. Alltså, inte ”korkadiallvälmeningmenjagråkaderopadigiöratf
örjagsåginteattdustodbakom” utan på riktigt; KORKAD!

När spårandet nu har kärvat lite (och JO man får säga att det gör det efter ett spår med missade vinklar, ett virrigt spår och ett halvvirrigt spår SÅDETSÅ Emelie!) så vill ju instruktörsdelen i mig säga; ta ett steg tillbaka! Fundera ut vad som kärvar, innan du börjar reda i varför det kärvar! Tänk igenom om du gått för fort fram, eller ändrat flera faktorer samtidigt? Störningar, fanns det? Hunden kanske har uppförsbacke i inlärningen just nu? 

SÅ pedagogisk är jag när det gäller att instruktöra; men det är fasansfullt vad jäkla svårt det är att ta sina egna råd!   

Jag ville gå ut på morgonen och lägga tre spår, se vad som kärvar, analysera, gråta och vara hysterisk en stund innan jobbet idag, men nej. Jag fick sitta och studsa av lust att springa ut och bara spååååra för jag hade helt fel sinnesstämning för att ens hålla på med hundträning överhuvudtaget, än mindre spår. Jag gick och funderade medan jag långpromenerade; och försökte låta bli att skena iväg och ”bara lägga ett litet, litet spår, knappt ett spår ens” så fort jag kom till någorlunda plana, öppna ytor. Jag är sjukt impulsiv och hialös, men min hund är en tänkare (i träning i alla fall  ) och en oplanerad spårträning när man redan har tjorv och inte kan garantera att man hinner lösa någonting eller ens göra hunden glad innan man åker till jobbet? Aldrig en god idé!

Nu när jag dämpat mig något inser jag att det såklart hade blivit kaos i hundstackarns hjärna om jag hade spårat på morgonen; istället har jag bokat dejt med Emelie i eftermiddag, så får jag ett par extraögon och ett par stadiga nypor som får ta mig i örat om jag beter mig oönskat! To be continued…

Den här lilla gulliga måste man ju vara snäll mot!   

När man själv bloggar blir det ju ofta så att man glider in på andra hundägares bloggar; jag är mest intresserad av att läsa allehanda träningstips eller ”recensioner” av hundprylar, kurser och föreläsningar. Ibland kikar jag på aussiebloggar och nån gång då och då kollar jag in på bloggar som handlar om raser jag nån gång kanske funderat på att äga i framtiden. Oftast är det kompisars bloggar jag läser alltså de som har släktingar till mina hundar och som jag har kommit att lära känna enbart på grund av att vi har samma intresse. 

I flertalet bloggar som jag halkar in på av ren nyfikenhetskänsla à la: WHAT? Hur tänkte de där? kan man läsa att hundägare vill ha med sina hundar i butiker, på fik, på stranden och gärna till och med inne i livsmedelsaffärer. Nu gillar jag hundar en väldigt massa, men hundhår på nyinköpta kläder som inte ens hunnit hem till mig eller hundbaciller bland matvaror jag ska köpa och äta känner jag faktiskt inte för. Inte alls om jag ska vara riktigt ärlig. 

Hundar som inte håller tyst när man är på fik (”Vaddå? Han måste ju LÄRA sig att vara i en sån här miljö, och då måste han ju få ÖVA!”) är ett oskick och jag tänker att om JAG inte vill lyssna på en vrålande hund så vill nog de som sitter där som inte har hund; eller som inte ens gillar djur absolut INTE betala för att få trumhinnorna torterade, medan de själva skriker sig hesa för att fikasällskapet ska höra. 

Jag tycker att det är helt ok att ha med hunden på stan, förutsatt att nån kan hålla den om man vill gå in i en affär och att man anpassar dag efter folkmängd så att hunden slipper bli trängd. Jag tycker att hundar absolut kan följa med och ta en glass eller en fika på en uteservering OM de kan hålla sig lugna och tysta, annars tycker jag kanske att en picknick på en gräsmatta i närheten av människor men ändå på behörigt avstånd är schystare mot både hunden och allmänheten. Jag anser absolut att hundar kan följa med på stranden; om man håller sig lite ”på sin kant”, ser till att hunden inte kissar och bajsar där det ligger folk, att man går undan och badar samt förhindrar hunden att löpa amok bland barn, uppdukad fika på filt och andra hundar. Problemet är att MÅNGA, MÅNGA, MÅNGA hundägare är så förbaskat tjockskalliga och självgoda och på riktigt tycker att deras djur självklart ska få ta plats och göra lite som de vill, och om någon ber dem flytta djuret från fikafilten, plocka upp skiten efter hunden eller montera loss hunden från en fotbollspelande unges hälsena så blir hundägaren ARG, KRÄNKT och har den goda smaken att ställa sig och SKÄLLA UT den som bett om en smula hänsyn.

I somras mötte jag och Mia två tjejer som hade blivit ”anfallna” av ett gäng hundar precis utanför Kalmar slott när de var på en gräsmatta och körde styrketräning. Vi hade våra odjur i midjebälte, då jag vet att det vistas mycket folk och hundar runt Kalmarsundsparken och hundar är förbjudna på badplatsen sommartid. Tjejerna (varav en var hundrädd) kom fram och frågade huruvida den infon de fått från hundägarna stämde, för då de ropat och bett hussar och mattar kalla in sina hundar hade de fått en utskällning utan dess like och därefter blivit tillsagda att på just det stället fick hundar springa som de ville och passade det inte kunde de dra därifrån. Att säga att ”vissa” hundägare är sådana är fel, för just på det stället jag menar har jag vid ett flertal tillfällen sett runt tio olika hundar som springer runt, vind för våg, och ”leker”, olika hundar och ägare olika gånger. Hundarna ”anfaller” andra som promenerar där, andras hundar som går kopplade och jag har hört från många som har hund att de brukade gå där men inte längre då deras hundar plötsligt befunnit sig i en obekväm situation, omringade av de lösa hundarna. Även om det inte hänt någon riktig olycka- ÄN så ser man att en del hundar leker; andra är jäkligt sugna på att springa runt och trycka ner de andra allt medan mattar och hussar står och chittchattar 50 meter bort. 

Jag vill att hundar ska få existera i samhället. Jag vill att väluppfostrade hundar ska få följa med sina mattar och hussar på olika hundlämpliga aktiviteter. Jag tycker absolut att inkallningsbara hundar ska få vara lösa och leka med sina polare. MEN. Det kommer inte att bli enklare att vara hundägare och kunna ha hunden med sig, lös eller på något sätt försöka samexistera med resten av samhället när en del beter sig som idioter och hittar på egna regler, skiter i att visa hänsyn och tar sig friheter som verkligen inte är ok att ta sig. Istället för att gapa om vilka rättigheter man borde ha som hundägare skulle många behöva fundera över vilka skyldigheter man har, borde ha och borde följa. Om hundägare anser att andra hundägare tar för jäkla mycket plats på ett riktigt negativt sätt; borde man inte förstå att kanske är det vi som gör fel; inte hela världen som blivit dum i huvudet?!?

Det debatteras högt och lågt i sociala medier, alla är helt säkra på sin sak och det sprids ”fakta” som inte har ett uns vetenskaplighet, människor blir osams, kränkta och arga som bara den…

Vad det handlar om? Vad man ger sin hund att äta!

Med alla problem som finns i samhället runtomkring oss så kan man ibland tycka att val av hundmat kanske inte är vårt allra största bekymmer. Det är förmodligen sant, men oavsett vilka andra svårigheter en engagerar sig i så kan en säga att hundmat är ett ämne som berör och upprör. Jag tycker att hundmat är hemskt viktigt. Inte viktigare än att bidra till diverse insamlingar, lämna kläder som ska kastas på återvinningen, försöka hjälpa till att utrota världshungern och cancern på samma gång eller se till att kvinnor världen över kan få växa upp i och leva i ett allt mer jämställt samhälle. I ”hemskt viktigt” ryms de framgångsfaktorer som man kan rada upp för att få en hund som kan utföra hårt arbete samt göra detta med en god återhämtning. 

Vad äter då en förhållandevis hårt arbetande Fraggel?

Jag har valt att ge både  färskfoder och torrfoder av den enkla anledningen att jag behöver kunna frakta med mig mat för flera dagar då vi exempelvis åker till vänner eller på läger. Ibland finns inte möjligheten att ta med sig färskfoder, ofta är frys/kylmöjligheterna begränsade när man bor på vandrarhem och då vill jag ändå kunna ge min hund ”hans vanliga mat”.

Till frukost äter han torrfoder; mellan 4-5 dl Oliver’s Active Grain Free, och jag är noggrann med att anpassa givan efter hur hårt vi ska träna och vad som ska tränas under dagen. Jag hade önskat att jag kunnat låtit fodret svälla, för att kunna påverka vätskebalansen, men det äter inte otyget till hund. Jag brukar ändå slå på 1.5 dl vatten precis innan jag ger fodret och det mesta hamnar i magen (och en del på golvet…). På morgonen får Fräck också laxolja för att hjälpa päls, klor och trampdynor att hålla sig fina.  Till lunch äter han ca 1 dl torrfoder i en Kong, mest för att få nåt att pilla med och för att magen inte ska bli tom inför träningen på eftermiddagen. 

Jag gillar färskfoder av den anledningen att det innehåller mer vätska, så att musklerna hålls uppvätskade även ifall hunden jobbar hårt. Färskfodret jag ger är Nordic Spannmålsfritt, då min intention med att använda färskfoder är att få ett så ”rent” foder som möjligt. Det innehåller: Oxkött, Vom, Rå morot, Potatisfibrer, Mineral, Kalk, Vitaminer och Oxblod. Fräck äter ca 300-400g till kvällsmat de dagar han tränat någon form av fysträning, och de dagar han inte äter råa ben får han benmjöl i kvällsmaten. När vi har ”vilodag” får han något mindre mat 250 g kanske. Annars får han som sagt råa ben; jag varierar mellan nackkotor av häst och broskben av nöt då de benen är tillräckligt svårtuggade för att det inte ska vara slukat (i för stora bitar) på fem minuter. Fräck har ett stort tuggbehov, så det blir ben minst 4 dagar i veckan och alltid på kvällen för att han sedan ska få tillräckligt med tid att smälta dem utan fysisk ansträngning. 

Det är svårt med hundfoder, då det fungerar för en individ inte alltid fungerar för en annan. Jag har tidigare gett Standardt som funkade toppen för mina två andra aussies, medan F hade svårt att hålla vikten på det. Jag tror att en delvis ska ge foder som känns bra för en själv, men viktigast är att kolla på hundens muskulatur, päls och bajs för att veta vad just den hunden mår bäst av: det är så himla olika! 

e        

När man, som jag, är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna är det viktigt att minnas varför man tävlar. Jag gillar att tävla för att jag gillar anspänningen och jag gillar att testa ifall vår teamkänsla som jag verkligen känner att vi har smittar över från träning till tävling. Jag kan upplevas hyfsat ”avstängd” för omvärlden innan jag ska tävla; en del tolkar det som nervositet, m en jag skulle vilja säga att jag behöver jobba ganska hårt på att hitta MIN bubbla innan jag sedan plockar ut hunden för att hamna i VÅR gemensamma tävlingsbubbla. De flesta som känner mig vet att jag är ganska fladdrig och snackig vanligtvis; men när det ska tävlas håller jag hårt på att förbereda mig så att jag sen kan vara ett stöd för hunden, fatta rätt beslut ifall nåt går fel under tävlingen och hålla mig kall och fokuserad oavsett.

Tävlingen var en LK2, vår debut, inomhus i Guldhunden. Jag hade inga moment som var direkt dåliga eller dåligt förberedda inför starten, men jag visste att fjärren var lite skör. Mitt fokus var därför att minnas att hjälpa Fräck och bekräfta om det blev nåt strul. Men, vi började såklart med platsliggning. Fräck lottades som nummer 4 (två platsliggningsgrupper) och låg på kanten bredvid aussien Karma som vi har tränat platsen ihop med förr- inga bekymmer där alltså. Han låg som vanligt som en sten, viftade lite med öronen och tuggade ett par gånger (jag tror det är när han ska svälja som det händer?  ) annars platt som en pannkaka och stilla.

Sedan en stunds väntan (F låg i buren) och jag värmde upp honom när sista hunden gick in. Han kändes fin och fokuserad, fast ganska gasad. Jag var toknöjd med vårt FF, inte ett blicksläpp och jättefin attityd och supervinklar. Domaren och jag är lite oense om studsgången i frampartiet, men han hade inte hittat nåt annat att anmärka på och jag tar gärna det om ett högre betyg skulle innebära att jag behöver minska attityden. 

Läggande under gång så; ngt sakta ner (han hamnar snabbt på armbågarna men inte ända ner i backen, vi jobbar på det) och sen avdrag för framdelsskuttandet… Samma problem som det blir ibland- lagd hund ligger och jag fick ge DK på uppsittet!   

Inkallningen vet jag inte riktigt vad som hände med, han kom in och gjorde en dålig ingång på vänstersidan; mer träning på att skilja på ”fot” och ”hit” alltså. Sändanden till rutan fick vi en 10 på, ingen kommentar. När vi sedan ska köra apporteringen tänker jag att jag ska skicka iväg den hyfsat långt; MEN tränar man på 1-kilosapporten vanligtvis så kastar man långt med 450g…JÄTTELÅNGT! Apporten slår alltså i väggen på andra sidan hallen… 

Fräck springer ut jättefint men tror att sandmerkeringarna är apporten och vänder upp mot mig med minen ”Det finns ju ingen jevvla apport kärring” och jag ger ett DK varpå lilla hjärtat springer ännu längre bort, hittar apporten och får med den in…Lite tugg och lite tveksamt gripande (träna mer med andras apporter samt omvänt lockande på gripandet på de lättare apporterna. Hoppet vet jag inte riktigt vad domaren ansåg var fel, vi fick i alla fall avdrag för tempot; men med tanke på att han spekade iväg så att det lät i mattan, satte sig snyggt och snabbt på sittkommandot och hoppade rakt in i front så vet jag inte om jag håller med… Men domaren dömer, och inför fjärren var jag nöjd och harmonisk och lite skrattig! Han är så härlig den där! På nedläggandet på fjärren märkte jag att det här kändes svårt (DK nedlägg) men tänkte att jag skulle se ifall han ändå kunde sätta sig upp, trots strul och VISST satte han sig! Inte som han ska; men han kom upp (och lite fram…) och sedan lade han sig på läggandet MEN långsamt och tvekande och Nä; sitta nåt mer skulle han inte! Så jag lät honom ligga och sa bra för jag kände att han behövde lite pepp och vi avslutade ändå med god känsla!

Jag är så stolt över den här grabben; han är så härlig och glad och vill så gärna göra rätt! Nu satsar vi 100% på IPO och bruks resten av våren; så får vi se ifall vi kör nån lydnadstävling i sommar för att hålla igång tävlandet. Och förresten; 159 poäng blev det, och man kan väl tycka att det var surt att det fattades en ynka poäng MEN de andra 159 är värda 200 poäng för mig!