Jag gillar att shoppa! Alltså, jag har alltid gillat att shoppa, men någon gång under vuxen ålder slog det totalt slint i hjärnan på mig. Nu låter det kanske som att jag är värsta hoardern och så är inte fallet. Jag köper inte en massa saker som jag sedan aldrig använder (lögn; kläder händer att de hänger kvar i garderoben. MED prislappar kvar) men jag köper väldigt mycket saker som jag sedan använder, MEN inte ofta nog för att det egentligen ska vara motiverat att köpa dem. På äldre dar har de ogenomtänkta inköpen av kläder minskat drastiskt i och med min växande fetisch för märkeskläder. Alltså köper jag dyra grejer, men många färre. 

I och med hundarnas intåg i mitt liv blev det ”nödvändigt” att färgkoda. Alltså, olika färg på halsband, koppel, täcken osv för att man inte ska vara tvungen att läsa på en lapp inuti vilka grejer som hör till vilken hund (OERHÖRT tidskrävande, och svettigt!) så måste ju samtliga saker inhandlas i rätt färg. Har man då tre aussies visar det sig att det är ett ganska dyrt intresse, att färgkoda för tre olika hundar och dessutom matchande outfit till matten! 

Som tur är (för kontot, inte för mig som person) blev antalet hundar färre och jag har numer bara en hund att färgmatcha. Men vilket jobb det är! När den här hunden dessutom är storleken större än de andra två som kunde låna av varandra finns helt plötsligt ett behov av att köpa allt nytt. (OTUR!) Det som också är helt fantastiskt är att jag valt en av de färger som jag har absolut svårast att…orientera mig inom, alltså nyanser osv. Detta gör färgmatchandet ytterligare lite mer intressant och spännande! När det sedan är svårt att hitta alla saker man ”behöver” då de inte alltid finns tillgängliga i just den färgen får man ibland vara beredd att kompromissa- men inte sådär värst mycket. Januari-februari-mars har inneburit köpstopp, mest för att se ifall jag klarar av det, och det har funkat över förväntan faktiskt! Jag har inte köpt några ”privata” grejer alls (typ kläder, smink osv) och endast tillåtit några få (och planerade) utsvävningar för hundgrejer, ex en IPO-kurs som jag visste att anmälan skulle öppna under februari.

Ett styck Fraggeltäcke, en styck Fraggelboll och en styck hundarena= Perfect match!

Färgproblematiken till trots har jag långt efter länge lyckats få tag i en grön böttchersele, som matchas med antiglid-lina i exakt samma nyans, samt kopplas på på en guldig kedja pga de guldiga pistolhakarna. Ett gäng gröna leksaker och en uppfällbar grön skål från BecoBowl fick följa med hem från Dogmania senast, vilket också var helt enligt planen.

För att jag inte ska go bananas under april sedan så har jag skickat en utförlig och omfattande önskelista inför födelsedagen till min mor! För presenter och köpstopp har inget med varandra att göra, sådetså!

Fina tulpaner och god dricka som jag fick på kursavslutningen; man får faktiskt få presenter    

Hela vecka 8 har varit sportlov för mig som är lärare, och precis som det brukar vara vid lov har jag mestadels tränat hund. Frihetskänslan man får när man får disponera sin tid själv och som man allra helst vill är hyfsat oslagbar, och när man kan fylla den med hundiga aktiviteter och goda vänner så blir det helt outstanding!

I måndags var jag hos kennelMormor i Karlskrona, och tittade på nya lilla underverket Luci. Hon var en pytteliten papillon, men riktigt häftig med mycket lek och kamp! En sån ska jag nog också skaffa mig nån gång! Fraggeln fick en finfin gullig stypkedja som perfekt matchar nya (GRÖNA) böttcherselen av sin mormor, så han var himla nöjd. På kvällen var det näst sista kurstillfället på lydnadskursen på Guldhunden, och oj så himla roligt det är att hålla kurs när alla deltagare är aktiva, motiverade och nyfikna på vad man kan bidra med för tips och idéer!

På tisdagen spårade jag och Emelie på dagen, sedan åkte vi hem till henne och jag fick kycklingtortillalasagne till lunch (borskämd som ett as!). På kvällen hade vi en timme bokad i Guldhunden; jag, E och Angie. Hundträning inomhus när det är mörkt och kallt OCH en massa skratt är det inte mycket som slår hörrni! 

07.00 på onsdagen åkte Elin och jag och lämnade min bil på service. På dagen kom Emelie därför och hämtade upp mig och Fraggeln för ytterligare en spårdate, gypsiestyle:  

På kvällen bjöd jag Elin på caesarsallad, kaffe och skitsnack. 

Torsdag morgon kl 09.00 var jag och tatuerade mig, och när jag kom hem var jag ganska trött och hade ont i ryggen (för att man måste ligga så stilla) så jag och F tog bara en långpromenad istället för att åka och spåra som det var tänkt. Det var lite soligt ute så att bara ligga inne och lata mig fick vänta ett par timmar tills mörkret oundvikligen föll. 

Fredagmorgonen spenderade jag hos läkaren, återbesök och kontroll av rygg+nacke. Nya värktabletter och en undersökning som egentligen inte visar något förutom att jag fått mer ont trots att jag ökat dosen av tabletter. På eftermiddagen körde jag och F över till Öland och gick en promenix ihop med Angie och Cash, och gud så kul de har ihop de där två! Vid 18 anlände Mia, Lyxa och Pu till Kalmar, och vi knölade i oss lite käk innan vi drog ut för 2 timmars fredagsträning på Guldhunden. Jag hjälpte först Mia med kommendering av hennes feelgood-pass med Lyxa, innan jag körde igenom en del grejer för att underhålla och även petade en stud i hö-svängar. Det är härligt att F orkar så mycket mer nu, på bara några månader! Han är en superhärlig hund att träna och jag ser verkligen fram emot alla träningar och tävlingar vi ska ge oss iväg på under vår och sommar!

 Tripp-Trapp-Trull väntar i bilen mellan aktiviteter!

På lördagen startade vi upp med långpromenad med lösa hundar, jag och Mia. Härligt att F som väger i stort sett dubbelt så mycket som Pu är snäll nog för att man ska kunna låta dem rejsa omkring, knuffas och tacklas bäst de vill! Vi fortsatte vidare till IKEA, där vi människor fick i oss en stadig brunch, innan vi åkte till Dogmania i Nybro. Jag hade kunnat handlat hur mycket som helst (om det är undantaget från köpstoppet eller alla fantastiska saker man bara MÅSTE ha låter jag vara osagt) men ett par nya leksaker och en praktisk uppfällbar skål från BecoBowl blev det i alla fall, allt i grönt!

Sedan blev det färd ut till skogen, och jag lade spårupptag till Lyxa, och ett lite längre spår. Angie och Emelie kom så och mötte upp oss och så vallade vi ruta och körde sök. F fick markera (sittande A och liggande E) och gjorde det fint. I själva söket hade vi fokus på att jobba på helt dolda figgar, då han har en tendens att titta sig lite väl mycket omkring…

När vi tränat sök klart tog Mia och Lyxa upptagen+spåret, och sedan åkte vi hem och vräkte oss på soffan med en pizza!

Söndagen började med tidig uppstigning och avfärd mot Guldhunden, där Mia och Lyxa skulle tävla Elitlydnad. Konstigt nog blir jag alltid mer nervös när en kompis ska tävla än vad jag blir när jag själv ska tävla, så det var lite skakigt! En 9.5 på vittringen blev dagens bästa, annars saknades det lite poäng för att höja snittbetyget till SM-kval.  

Det vore så tufft om de fick tävla både lydnadsSM och bruksSM i år!

Efter prisutdelningen handlade vi mat och åkte till skogen och käkade, medan hundarna fick nosa upp sin egen lunch. Sedan försökte Mias hundar tugga i sig min lunch också, så jag fick skrika för livet. Efter det körde Pu och F rapportsträckor, Pu hur bra som helst och F som bara kunde springa ifrån sin matte…

Ytterligare 4 spårupptag blev det för Lyxa och sedan ett rapportpass även för henne, innan vi gick en runda och så påbörjade Mia resan hemåt igen. 

Jag kan inte uttrycka hur mycket jag gillar att umgås och träna med mina fantastiska träningskompisar, många av vännerna jag har träffat genom hunderiet är vänner för resten av mitt liv! I alla fall om ni orkar med mig!

’

Jag lägger cirka 25 timmar/vecka i genomsnitt på att träna min hund, ibland lite mer tid och ibland lite mindre. Utöver de timmarna lägger jag ungefär lika mycket tid till på promenader och ren fysträning. Nästintill alla pengar jag tjänar (som jag inte måste använda till att betala räkningar eller spara inför den möjligt stundande apokalypsen) lägger jag på hundrelaterade saker; foder, utrustning, leksaker, veterinärbesök, kurser, kläder till mig, tävlingar, diesel och så vidare. 

En försvarlig mängd av ”mina” timmar försvinner på att åka till och från hundrelaterade aktiviteter. Ett gäng timmar per år (minst 80+) går åt till att planera kurs, hålla kurs och administrera kurs. Ett annat gäng timmar ställer jag upp som exempelvis spårläggare på klubbens tävlingar. Utöver det är jag MH/MT-figurant, där jag försöka komma ut på så många tillfällen som möjligt, vilket även det renderar i timmar som jag måste ta någonstans ifrån. För mig är det värt att jobba ideellt på grund av att jag får så mycket tillbaka som jag inte kan värdera i pengar, men periodvis är det tufft! När man måste välja bort aktiviteter man själv skulle vilja för att jobba på klubben kan det vara rent motigt…

Jag hjälper gärna ”nya” medlemmar och blivande tävlingsekipage med att stå mottagare på budföringar, figga för markeringsövningar, kolla och tipsa om ett fritt följ eller vad fanken man än vill ha hjälp med NÄR jag har tid för det (vilket är nästan varje gång någon frågar). En del ekipage har jag släpat med ut i skog och mark för att kolla av vad de behöver träna på för att komma vidare, men det är inte alltid jag orkar. En del människor (även att de inte ingår i min närmsta träningskrets) ger mig ett otroligt utbyte i form av funderingar, tankar, hjälp med ditt och datt OCH är människor jag klickar med och har roligt ihop med. Klart som tusan att man mer än gärna ställer upp lite extra för dem, då jag dessutom vet att de gör detsamma för mig, utan att blinka!

Med detta i bakhuvudet känner jag mig lite påhoppad när man ser människor skriva om att man (utöver detta) ska släppa in ALLA nya och ALLA som vill vara med i den egna träningsgruppen. Jag  känner att de timmarna jag har till min egen träning så vill jag faktiskt ha full frihet att välja vem jag vill träna med, vilka sporter jag vill träna och på vilket sätt jag vill träna min hund. Om man dessutom betänker att en ganska stor summa pengar läggs på att (förhoppningsvis…) och i slutänden mynna ut i någon form av resultat, gärna bra sådana känns det ganska förmätet att andra ska diktera villkor för hur mina pengar ska spenderas. När jag började på brukshundklubben stod inte alla i givakt och frågade vad just JAG ville vara med i, utan det var väl mycket upp till mig själv att söka runt efter andra som ville syssla med samma sport som jag. Jag upplever dock att jag fått mycket hjälp och stöttning på de klubbar jag har varit medlem i, man har fått tips på vem man kan kontakta i stort och smått och ibland kommit med i en existerande grupp och ibland hittat någon likasinnad och ihop med den dragit ihop en grupp. Alltså, fixa åt dig själv också emellanåt och RESPEKTERA att det inte alltid är alla andras uppgift att ta hand om dig hela tiden!

Jag tror att många av de som lägger väldigt många timmar på ideellt arbete behöver vara själva med sin egen valda grupp och göra just det som de vill utan att behöva ta hänsyn till andra emellanåt.  Jag orkar inte planera alla pass åt nybörjare, även att jag jättegärna vill hjälpa till. Jag lägger inte gärna 2-3 timmar extra i skogen under helgen för att folk ska få komma och ”prova på” i vår sökgrupp lite från och till. För mig är den tiden helig, och avsatt för min hund, mina vänners hundar och umgänge med ett par personer som är väldigt viktiga för mig. Är det verkligen för mycket begärt att få ha de timmarna bara för sin egen skull utan att man ska hängas ut som otrevlig, missunnsam och dålig på att ta hand om nybörjare?