Tjing tjong! 

Helgen som gick ägnades åt att träna lydnad och agility inomhus. Vädret var sådant att det inte direkt inbjöd till utomhusaktiviteter, och jag behövde verkligen kolla av vart vi stod i elitlydnaden, jag och Gäddan!  Och ibland förvånas man ju över hur snabbt det går att glömma enkla saker som t ex sitt, men jag förvånades över hur mycket den där hunden kom ihåg! Efter första passet (fredag) fick jag ringa Maja och skrika att jag inte kunde vara med på SM pga hur Lotus flyttar frambenen vid sättandet på fjärren. Några minuter senare upplyste Maja mig om att jag inte behöver bry mig om det eftersom min hund inte SKA flytta frambenen, utan han har låsta framben istället för som alla andra har, låsta bakben... OJ DÅ! Problemlistan som nu ska tas tag i efter utvärdering av helgens träning är:

1. Störningsträning, störningsträning, störningsträning!      

2. Höger-apport (varför är den vänstra bäst???

3. Ställandet på inkallningen

4. Språngmarschen i fritt följ

Störningsträningen påbörjades redan i söndags, med att vi körde lydnad samtidigt som L körde agility med en galen, högljudd schäfer och hennes barn sprang omkring på planen och sysslade med lite allt möjligt. Lotus var gasad som fanken, och lite långt fram i positionen, men bröt bara kontakt 2 gånger för att glo på dem (när de dyker upp snabbt bakifrån) och så hade han lite ljud också. Ljuden oroar jag mig inte det minsta för, för de finns ju vanligtvis inte!

Pax fick köra en del agility i söndags, och nu jädrans kan han 12-pinnars-slalom med hinder både innan och efter, oavsett vilken sidan jag var på eller om jag var framför eller bakom. En kul grej är att se hur fort det kan gå när jag springer ifrån honom i slalomet, och det är ganska fort! Försökte filma men det gick sådär så jag tar det nästa helg när D är här! Sammanfattningsvis var det en bra träningshelg!

Det här med kassa uppfödare har tyvärr blivit något av en trend jag ser just nu.    Nu menar jag inte bara uppfödare som avlar på sjuka djur, otrevliga djur eller utan någon egentlig plan för någonting. Det jag menar med kassa uppfödare är de uppfödare som finns där sålänge som allt går bra med den lilla, söta valpen. Men så fort som den lilla söta valpen växer upp och uppvisar någon form av beteendeproblematik, utseendemässigt fel eller hälsotrubbel så är uppfödaren puts väck!   Man har ingen som helst lust att ta något ansvar för någonting, och detta lilla fenomen har jag hört från mängder av valpköpare. Come on! kanske man säger då, en del saker kan faktiskt vara valpköparens fel- och JA det kan vara så. Men man kan inte köpa en hund man inte klarar av från någon som inte vill sälja till just den personen, och om hunden blir ful (svårt för någon att göra något åt) eller sjuk så KAN det ju vara så att trots båda parter gjort sitt allra bästa så blir det pannkaka i alla fall. Jag köper att det kan bli fel, men man måste ju då som uppfödare:

1: Stå för sitt misstag (alltså inte rätta till det, för det är ju svårt, men LÅTA BLI att skylla ifrån sig kan väl alla?)

2. Stötta sin valpköpare

3. Inte hänga den stackars saten som köpt fel hund/inte klarar sin hund/ har gjort en massa misstag

I slutänden har man ju som uppfödare ändå sålt den här valpen som sedan blev en ligist till den här människan, och då får man väl bara bita i det sura äpplet?  Jag blir förfärad över när människor klankar ner på dem som inte klarar sinhund och vill kastrera därför och bara därför. Utan kastrering kanske hunden avlivas (eller det kan ju hända ändå?) och då måste det väl ändå vara värt att ge den en chans? Jag hör oftare och oftare om hundar där uppfödaren inte hjälper dem alls, med någonting, när de har stora bekymmer med sin hund. Det är INTE OK, fan för sådana uppfödare säger jag bara!

Och är det nu någon som vill överklaga sitt köp av stökig Lotusvalp, och ev. lämna tillbaka densamma, så skicka eländet till uppfödaren, och inte till mig! Skämt åsido, skicka alla totalgalningar till mig bara, så ska jag göra mitt allra, allra bästa för att räta upp hunden! Ring mitt i natten och be om hjälp och jag ska lyssna och försöka komma med smarta tips, och be mig om handfast hjälp och kan jag inte så ska jag förmedla er vidare! För vet ni? Jag tänker ALDRIG, ALDRIG vara så jävla elak att jag vänder en valpköpare ryggen, oavsett det är mitt ansvar eller inte!    

En bild på två duktiga killar och två fantastiska brudar som precis klarat VP!