Fräck!   Mitt stora, lilla hjärta!

Fräck är inte speciellt van vid barn; om man inte räknar de veckor hos Tina då han fick umgås med hennes barnbarn Theo och Alva. Ändå är han superförsiktig med min lilla guddotter, blir upprörd när hon gråter och vill gärna bara stå nära och nosa på henne. Ingen osäkerhet och heller ingen bufflighet som jag ser när han leker med sina polare (och då går det vilt till!) utan bara lugn och trygg trots att han är såpass ovan.

På morgonen är han alltid pigg och glad, för det mesta är det underhållande som tusan att titta på all lycka som liksom bara spritter i honom bara för att dagen ÄNTLIGEN har börjat. Ibland kan man bli tokig, för trots att jag är morgonpigg är det inte 100% underhållande att få en Jollyboll uppmosad i ansiktet under vilt kampmorr klockan 05.00

Så fort man kommer ut på promend så springer han så snällt på kanten av cykelbanan och försöker aldrig jaga kaniner, rådjur eller cyklister (trots att ha ibland är väldigt nyfiken) och söker med jämna mellanrum upp mig bara för att checka av att allt är okej. Ropar man så kommer han som ett skott, och blir superlycklig av att få beröm eller en klapp.

När matten hittar på trix eller allehanda märkligheter ställer han upp direkt och är alltid beredd på att jobba oavsett vad man ger honom för nåt att jobba med. Han är fantastiskt duktig på att gå från vild kamp rakt ner i passivitet och ligga plats, trots hundar som piper eller ålar bredvid. I tisdags tränade vi först en timme med Angie, Elin, Cash och Bounce på Guldhunden för att sedan stanna ytterligare två timmar på klubbkväll med Kalmar BK. Vi började direkt med plats, och F låg som en staty med huvudet fint i backen. Så fort vi kom av plan så lägger han sig och man kan utan problem hämta fika och lita på att han ligger kvar. Han kan minsann vara nyfiken på andra hundar och människor, men slutar direkt om man ber honom. Visst har vi tränat mycket på att kunna ligga lugnt vid sidan av planen, men mycket har han bara haft med sig sedan han var liten. I tisdags hade vi störning av två barn på plan, och de lekte, stojade och sparkade boll men inte en tendens till att engagera sig i deras lek trots att matten klumpig nog slängde pipbollen nästintill i skallen på kidsen.

"När man tränar platsliggning ska man vara platt, det hör man ju på namnet"

Han kan såklart, på unghanars vis, glömma bort regler, provtigga vid bordet eller få för sig att tikfläckar plötsligt är viktigare än mattes inkallning men det är väldigt ovanligt att en hund som är 2.5 är så himla "redig" den större delen av tiden. Min fräcka Fräck är bara fantastisk, och det är verkligen svårt att tänka tanken att "det är bara en hund" då han för mig betyder så otroligt mycket mer än så!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regnet har fallit evist i många dagar nu. Blåsten har liksom svept över, under, genom oss som envist kämpar emot varje impuls att stanna inomhus i värmen, krypa ner i sängen; bara femton minuter till. Vi är de som aldrig viker ner oss, som alltid väg...

  Bevis för godkänd testledarutbildning! Ett av mina största intressen inom hunderiet (förutom att träna och tävla min egen hund) är hundars mentalitet. Jag hade turen att börja vara aktiv på en klubb där det var många likasinnade, vilket ledde ...

När jag börjar pyssla med saker, oavsett ifall det är hunden eller annat, så finns en viss tendens till att jag utvecklar någon slags form av mani. I somras målade jag min första tavla någonsin, en världskarta som min syster skulle få då hennes ex to...

Jag skulle vilja säga att jag är en ganska så cool person, som inte känner mig speciellt nervös i negativ mening gällande nåt (förutom röntgen) hundrelaterat. Alltså; tävlingar och såna saker får mig bubbligt förväntansfull, säkert delvis på grund av...

I hela mitt liv har jag varit en nästintill orimligt morgonpigg person. Nästan så störig att en bara vill klippa till för att få hejd på personen som kvittrar ”GODMORGON” klockan 05.00  för att sedan studsa upp ur sängen, kränga på sig kl...